Framgångsrikt ledarskap i klassrummet

Framgångsrikt ledarskap i klassrummet

Ett gemensamt synsätt och full tillit till varandra speglar ledarskapet hos lärarna i årskurs 7 på Holstagårdsskolan.

I arbetslaget arbetar Mikael Cavallin, Linda Kumlin och Lasse Andersson. De tre trivs och har roligt på jobbet. De har tydliga förväntningar på sig från sin skolledning och de tror på att stor variation i undervisningen är bra för elevernas lärande.

– Jag kör inte mitt eget race. Jag vet hur vi jobbar och vad vi står för. Säger jag en sak så vet jag att både Linda och Mikael kommer backa mig, säger Lasse.

Hur arbetar ni med ledarskap på skolan?

– Skolan har ett stort fokus på pedagogiska frågor. En viktig del i det arbetet är våra strategiska eftermiddagar. Då träffas kollegiet och pratar bara pedagogik. Det är till och med förbjudet att prata om praktiska saker. Det införde vi för att inte fastna i praktiska detaljer som vi känner så lätt kommer i vägen för pedagogiken. Det är väldigt värdefullt för oss att bromsa och reflektera tillsammans, säger Mikael.

Lärarna på skolan får mycket ansvar och har ett stort förtroende. Ledningen syns ofta i klassrummet och är aktiva i samspelet med eleverna. Det är också tydligt från ledningen vilka mål som är aktuella och vem som ansvarar för vad.

– Just nu pågår väldigt många spännande processer när det gäller pedagogiken som jag saknade för några år sedan, då hade vi ett bra driv och det var spännande, men skillnaden var att det var väldigt personberoende och man drev egna saker. Nu är alla involverade på olika sätt och blir på så sätt mer delaktiga. Om man får till ett sådant arbete kan det ju bli en skolkultur på riktigt, som inte är beroende av enskilda personer. Då tror jag att en skola kan bli riktigt bra, säger Mikael.

Lärare står vid smartboard

När alla är involverade blir alla mer delaktigt, då tror Mikael att en skola kan bli riktigt bra.

Hur fördelar ni arbetet mellan er i arbetslaget?

– Eleverna i klassen är uppdelade mellan oss alla tre. Mentorn sköter föräldrakontakten men det är ofta alla tre är med om det är ett möte. Det tar tid ibland men vi tror att vi vinner på det i längden om vi lägger den tiden. Vi är också jämna och tar lika mycket ansvar i att ta tag i konflikter, säger Mikael.

Större konflikter med eleverna kan ofta vara ganska tunga, men i och med att alla tre drar jämt undviker de att en person blir den outtalade “konfliktlösaren”. Något de alla upplevt tidigare.

– Det har blivit ett slags delat mentorskap mellan oss även om vi har egna mentorselever. Det är aldrig så att något är på bara ditt eller mitt bord, det känns som det är vårt tillsammans, säger Linda.

Alla i arbetslaget har tydliga ansvarsuppgifter och kompletterar varandra bra med sina olika styrkor och svagheter.

– Det är också viktigt att vi inte har någon prestige oss emellan. Om jag har problem så vågar jag säga att jag har misslyckats och får stöd från mina kollegor. Det gör mycket för att jag ska känna trygghet och lugn där jag är och det utstrålar jag ju till eleverna. Då blir de också lugna och trygga, säger Lasse.

Hur har ni lärt känna varandra så bra?

– Jag tvingar dem att prata med mig! säger Lasse med ett skratt.
Nej, men lite så är det. Vi pratar mycket med varandra för att lära känna varandra. För att förstå hur vi tänker och för att få en samsyn.

– Vi är samkörda i hur vi vill arbeta med en grupp. Förutsättningarna att jobba med en grupp känns väldigt bra just i år eftersom det är första året vi tillsammans kan börja från början i arbetet med en sjua. Där känner vi att vi kan utgå helt från just våra tankar, säger Mikael.

Det känns viktigt att ledningen förstår hur gruppdynamik fungerar på ett lärarplan. Lärare, precis som elever behöver klicka för att kunna samarbeta.

Hur arbetar ni med själva undervisningen?

– Vi arbetar mycket formativt. Vi utmanar gärna eleverna och använder oss mycket av projektstyrd undervisning där SO, svenska och No till exempel blandas med musik och bild.

Läs mer: Projektarbete suddar ut ämnesgränserna

– Just nu arbetar vi med antiken där Lasse kör gameification. Vi försöker hela tiden hitta nya ingångar till olika ämnen. Vi vill känna att vi går hit varje dag och har jättekul. Samtidigt vill vi utmana eleverna och pusha dem. Vi vill att eleverna ska känna att de måste jobba för att klara av en uppgift. Vi märker att de kan mycket mer än de själva tror, därför pushar vi dem så hårt vi kan utan att knäcka dem. En spontan reaktion när man är 13 år är att man tar det lugnt och inte jobbar för mycket. Samtidigt kan vi locka dem genom att ha en stimulerande undervisning, säger Mikael.

– Faktainhämtningen gör vi på många olika sätt och ofta mynnar undervisningen ut i något praktiskt, till exempel när vi arbetade med lag och rätt ordnade vi en fiktiv rättegång. Jag tror att variationen är jätteviktigt för att eleverna ska känna att vi inte gör samma sak om och om igen. Det är också viktigt att eleverna får tid att lära av varandra. Även om vi som lärare står för grundstommen så är det viktigt att de får möjlighet att dela med sig till och lära av varandra, säger Linda.

Hur tänker ni om det första mötet med eleverna?

– Det gäller att få ihop gruppen tidigt och det har vi jobbat mycket med. Första veckan med eleverna var vi på läger på Kullaberg och arbetade för att vi alla skulle lära känna varandra, säger Lasse.

Lärare linda står och pratar med sina elever

– Om vi utmanar eleverna så utvecklas de, säger Linda.

Redan när de gick där tillsammans på Kullaberg, lärare och elever blev metaforen “det är jobbigt och svettigt men vi kommer pusha varandra framåt” tydlig. Att våga visa vägen och tro på att eleverna klarar av saker är jätteviktigt för alla i arbetslaget.

– Vi tror också att det är viktigt att arbeta aktivt med gruppdynamiken. Så att vi hela tiden använder gruppen i vårt sätt att forma undervisningen. Gruppen förändras hela tiden, ledare byts ut och konstellationer förändras. Och om gruppen fungerar bra så kommer resultatet av lärandet bli mycket bättre. Därför är det första mötet viktigt även för att vi ska lära oss förstå eleverna. För att vi ska kunna se vilka grupperingar och personligheter som finns i gruppen. Vi lägger mycket tid på sådant som gruppindelningar. Vi är en klass med 43 elever, uppdelade i en A och en B grupp. Vi byter grupper och placeringar i klassrummet regelbundet för att varje elev ska få en bra skolmiljö och möjlighet att prestera så bra som möjligt, säger Mikael.

– På det sättet kan vi undvika att grupperna cementeras och undvika att eleverna fastnar i olika roller. Även för oss lärare är det nyttigt att eleverna hamnar i nya gruppsammansättningar ofta. Det kan självklart vara bekvämt att vara kvar i samma grupper, men vi tror att om vi utmanar dem så utvecklas de, säger Linda.

Hur arbetar ni i en konfliktsituation?

– När det händer större saker i klassrummet så tar vi det alltid efter själva lektionen och låter de berörda vänta kvar, säger Linda.

– Vi hade till exempel en elev som var väldigt utåtagerande tidigare. Då var vi tvungna att tänka mycket kring hur vi gör i klassrummet. Om det uppstår en situation så vinner man ingenting på att bli förbannad eller försöka visa att du är den starka som ska bestämma. Utan tvärtom. Lägg locket på och ta det enskilt sen. Detta för att undvika att vi hamnar i en prestigesituation. I en sådan situation går en del elever hellre emot och riskerar att bli utkastade än att känna att de har fel och blir “ditsatta” av en lärare. Vi har inte något att vinna på det som lärare. Det räcker att dämpa situationen så det inte stör lektionen för de andra eleverna, men inte ta lösningen offentligt för alla, säger Mikael.

– Det förlorar man bara på, säger Lasse.

Grundläggande i arbetslaget är att prata mycket hela tiden, till exempel om vilka ledare som finns i gruppen och vilka grupperingar som är tydliga. När det uppstår konflikter är oftast alla tre involverade. Eleverna vet att om det uppstår konflikter så blir det samtal direkt och föräldrarna tas in om det behövs.

Hur arbetar ni med era lärmiljöer?

Skolan är liten och det lilla formatet ger en trygghet. Alla känner att alla elever är allas. Ibland känns den lilla skolan trångbodd, men det innebär också att varje kvadratcentimeter utnyttjas optimalt.

– Det är en stor fördel att det finns en öppen och direkt kommunikation på skolan. Det är en av de största fördelarna med en liten skola, det i sig gör att jag som lärare kommer närmre eleverna. Man är hela tiden i rörelse där eleverna är och effekten av det är väldigt direkt, säger Linda.

– Möjligheten att ta snabba beslut är en vinstfaktor. Det vi pratar om i klassrummet är aktuellt. Det är här, det är nu och det gäller mig, säger Lasse.

– Vi arbetar ju också med att spegla varandra och sedan ge feedback i grupp. Det gör vi utifrån ett observationsschema för att det ska bli ett bra fokus. Det kan handla om saker som Hur inleder och avslutar du en lektion? Vem har talutrymme i klassen? Hur klarar vi lektionsmålen?

– Den typen av uppskattning kan man inte få på något annat sätt. Det är en transparent miljö på skolan och det är en fördel mer än en nackdel, säger Linda.

Elever i uppehållsrummet i direkt anslutning till klassrummet

Det lilla formatet ger en tryggget och skapar ett öppet klimat.

Grundtanken är att det ska vara ett öppet klimat. Det handlar inte om mina lektioner, mina ungar. Och det är ingen som tycker att det är konstigt att det kommer in en kollega på en lektion. Det öppna klimatet gör att lärarna kan ge varandra tips och feedback hela tiden.

– Just nu filmar vi eleverna mycket, exempelvis i musiken. Då gör vi så att vi filmar en lektion och sedan börjar vi nästa lektion med att titta på det vi gjorde förra gången. Vi vill skapa ett klimat där det inte är farligt att synas och att lära sig av sina misstag, säger Mikael.

Hur avspeglar sig ert arbete på eleverna?

Eleverna har en vilja att lösa konflikter och vänder sig till lärarna när de känner sig orättvist behandlade eller om något har hänt.

– Vi har en stor variation i det praktiska arbetet med projekt där ämnena är integrerade med varandra och förankrade i verkligheten. De bästa projekten är oftast de där eleverna själva är med och planerar, i åttan eller nian. Då får vi ingångar som vi lärare inte ens tänkt på och det är då vi vågar vi släppa dem på riktigt. Ibland tror jag att vi glömmer att eleverna är här för att arbeta. Man kan alltid springa runt och hjälpa eleverna men det är ju faktiskt de som ska jobba, det är de som ska lära sig! Och då måste vi låta dem göra det. Jag tror att det är först då det blir riktigt roligt, säger Mikael.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *