Susanne Jönsson menar att allt börjar med en

Susanne bloggar på bloggen Matte och språk som har utvecklats tillsammans med hennes nya uppdrag på Dalhemsskolan som handlar om matte, språk och IKT. Ett syfte med bloggen är för Susanne att dela med sig av lärresurser till andra lärare.

– Men jag tycker det är viktigt att det inte bara är kopieringsunderlag utan det måste finnas det pedagogiska ställningstagandet, varför jag har valt vilka övningar och vilka ideologiska och pedagogiska grundsatser jag bygger på. Jag vill utforma det så att läsarna blir nyfikna på varför jag har gjort något och vilka förmågor det jag gjort utvecklar hos eleverna. Lusten att testa nya saker är bara kronan på verket.

Susanne har nyligen återvänt till Dalhemsskolan efter att ha arbetat 6 år på Drottninghögsskolan. Att komma tillbaka känns för henne lite som att komma hem. Och när jag träffar Susanne i personalrummet känns det precis så, som hemma. Transparent, öppet och avslappnat.

Susanne tycker att varje boll som plockas upp i skolan ska ses från fyra håll; samhälls-, elev-, vårdnadshavar- och lärarperspektiv. Hon tycker att elevperspektivet tyvärr ofta glöms bort och hon poängterar att det inte handlar om att ha eleven i centrum, utan om att se skolan från ett elevperspektiv.

– Jag är säker på att det är en kamp som är värd att föra. Den är inte oproblematisk och inte enkel och den är skitjobbig. Det hade varit lättare att hålla tyst. Men vi måste ha elevperspektivet med oss i skolan, säger Susanne.

– Jag upplever att skolan handlar mycket om att springa på alla bollar och sätta plåster här och där. Vi lyfter sällan blicken.

Varför bloggar du?

– Jag bloggar på många sätt för de som läser men framför allt för mig själv. För att sortera mina tankar, för att utvärdera och reflektera. Den där reflektionen som är så viktig för lärandet gör jag genom att blogga. Jag hade kunnat göra det i en skrivbok men det ger ju inte lika mycket. Då finns det inte kvar, det blir inte sökbart, det ger ingen mer än mig själv något.

– Det är få som vågar interagera, vilket är synd, men när jag var på SETT nu senast märker jag att det är många som läser och säger “jaha är det du!” Jag har genom att blogga fått ett fantastiskt utvidgat kollegium som jag inte hade klarat mig utan.

Bloggar du på flera ställen?

– Jag har den egna bloggen Att lära för livet där bara jag står bakom. Där kan jag vara politiskt, personlig och så vidare, bloggen på Pedagogsajten som jag ser som en lärresurs och Matematicum som är en kanal för elevernas arbeten där vårt klassrum är öppet utåt. Ett annat roligt projekt där jag bloggat är skola 365 – en blogg där någon ny från svensk skola bloggar varje dag under årets alla dagar 2016.

– En stor anledning till att jag gav mig ut och började blogga är att jag vill försöka vara en motvikt till allt det negativa som sägs om skola. Det är väldigt lite positivt om svensk skola just nu. Lika många dåliga ord som skrivs om svenska skolan, lika många bra ord ska det finnas där ute.

Hur kan bloggningen vara bra för dina elever?

– Mina reflektioner blir ju också en utvärdering. Jag hittar trådar som jag vill gå vidare med, saker som jag måste gå tillbaka och kolla med eleverna som jag kanske inte har förstått rätt, eller inte vet eller undrar… Så på det sättet ger det återverkning direkt i klassrummet. Det utvecklar mig som lärare jättemycket. Det har man ju visat, det finns forskning på hur det reflekterande skrivandet påverkar i en utvecklingsprocess.

Vem eller vad inspirerar dig?

– Framför allt är det eleverna. Och modiga människor som till exempel Moder Theresa. Jag vill att alla barn ska få bättre framtidsmöjligheter.

Vad inom skoldebatten gör dig arg?

– Pluttifiering. När små frågor får ta jättemycket plats i debatten. Som att vi har pratat om kepsar i 30 år och nu pratas det om mobiltelefoner. Det är ingen som pratar om att vi ska förbjuda fönster för att folk tittar ut genom dem. Men vi ska förbjuda mobiltelefoner för att folk tittar ut i världen genom dem. Mobildebatten gör mig arg, för vi kommer inte kunna lösa den.

– Vi ska våga prata om vad som händer i klassrummet och så länge det jag gör som pedagog och det jag vill att eleverna ska göra är mer intressant än att gå in på youtube, instagram eller facebook då snackar vi undervisning.

Vad är det bästa med ditt jobb?

– Friheten. På vilket sätt jag undervisar, var eller hur jag undervisar står mig fritt så länge jag kan hitta pedagogiska vinster. Friheten att välja metoder. Jag kan välja om jag vill vara ute eller inne och vad som bäst passar det här arbetsområdet. Jag tycker att ramarna för mitt jobb ger mig ett bra stöd.

Hur tänker du om framtidens skola?

– Jag tänker att vi måste ha en mycket tydligare lokal ledning. Vi behöver modiga skolledare. Framtidens skola är en skola där vi utrustar barnen. Jag hörde en professor på SETT som sa att i framtiden kanske inte universiteten lär ut saker, de ska kanske istället bedöma människors kunskaper. Det kommer fortsätta samlas människor från olika länder och olika bakgrunder och då kan det istället handla om att bedöma vem du är, vad har du för styrkor, vad du kan och vad du behöver lägga till. Så tror jag vi ska tänka i skolan. Vi har elever som kan prata tre språk flytande och har gått i skola i tre olika skolsystem. Jag vill se en lärande organisation i framtiden där elever och pedagoger lär tillsammans och som förbereder båda för en framtid. Där de båda tillsammans ansvarar för att skapa en framtid.

– Min dröm är att om man samlade alla fortbildningsdagar, som är 204 tim per läsår för 5 år vilket är likamed 1000 timmar, och sedan får varje lärare en termin ledigt vart femte år för att gå en kurs på högskolan och få vara helt i det. Tänk vad det hade gjort med nätverksbyggandet, erfarenhetsutbytet och kontakten med forskningen. Häftig tanke va?!

Har du något motto?

One child, one teacher, one book, one pen can change the world. – Malala Yousafzai

Education is the most powerful weapon which you can use to change the world. – Nelson Mandela

– Eller nej förresten! Det börjar med en.

Det handlar om Rosa Parks som genom att vägra flytta sig från sin sittplats på bussen satte igång bussbojkotten 1955 som sedan ledde till att medborgarrättsrörelsen snabbt spred sig.

– Alla stora saker som har hänt i världen. Det börjar med en.