Algoritmer i åk 2!

En ny tanke som testas för fullt just nu!

Lära ut algoritmer i addition och subtraktion utan förståelse.

Lära ut en teknik och låter eleverna testa och träna på dessa.

Vanskligt?

Nej jag tror inte det! Jag tror att det var precis detta som jag själv utsattes för under min skolgång. Jag lärde mig hur, förstod inte alltid varför men var en riktig hejare på att räkna med algoritmer på alla räknesätt. Jag kunde sitta och räkna hur mycket som helst det var ju inget svårt, bara ett görande till sist. Hit vill jag komma! Jag vill att mina/våra elever tränar upp sig så att de får denna känslan. En känsla av att det är lätt att räkna.

Vi har nu fått flera elever som själva säger när de diskuterar med kompisar att ”minnessiffrorna” är tiotal eller hundratal av sig själva utan att vi lagt någon större vikt vid detta. När vi startade med subtraktionen så kom de på att de kunde använda tiotalssiffran och sno lite från den alldeles av sig själva. Den kommunikationen som ledde fram till deras idé om att sno en tia borde jag haft ljudupptagning på. Det var en process som startade hos eleverna där det från början inte gick att ta bort från ett mindre tal, någon förde samtalet vidare med att det är två till som ska bort och då kläcker de att vi snor en tia – lyckligt lärarögonblick!

Nu är vi inne i en träna period. Lugn och ro tillsammans med massor av stöttning både med konkret material och lärarstöd kommer att finnas till hands. Vi kommer att arbeta inom talområdet 0-1000. Efterhand som undervisningen fortgår kommer eleverna att utmanas för att ta sig vidare.

Våra lektioner är fördelade på 3 långa pass/vecka. Under dessa är vi 3 undervisande lärare och en speciallärare som kommer in och stöttar upp. Ofta har vi en genomgång på 15-20 minuter då det är mycket kommunikation, allt för att eleverna ska få sätta ord på det vi ska träna på. Vi hjälps åt att lösa uppgifter som utmanar våra tankar. När tränastunden kommer och eleverna ska igång har vi lärare en fantastisk möjlighet att stötta elever som behöver det eller utmana de som behöver det. Styrkan vi har är att vi känner alla våra elever, vi undervisar alla elever, 54 elever fördelade i antingen 3 grupper eller 4 grupper. (På pappret är det 2 klasser, men det tänker vi inte så mycket på.) Eftersom vi undervisar och känner alla våra elever så kan vi också diskutera deras kunskapsnivåer tillsammans. Jag är aldrig själv med en bedömning, i den  formativa stunden i lärandesituationen är jag det, men i slutänden är vi flera som hjälps åt.

Kontinuerligt under lektioner gör vi bedömningar formativt för att sedan leda eleverna vidare in på de vägar som ger dem ett ökat lärande eller ger dem möjlighet att befästa en kunskap de precis fått. Att få vara i sitt lärande och att få träna om och om igen behövs också. Man behöver finna ro i att få kunna, att få bli helt säker, att få känna känslan av att lyckas och att få bli trygg med det nya lärandet. När man fått må bra av träning och bekräftelse är eleverna mottagliga för ny kunskap och de visar dig att de vill vidare i sitt lärande, då tar vi nästa steg.

Vi arbetar och har gjort i ca 12 år utan lärobok för eleverna. Det finns flera lärarhandledningar tillgängliga.

/Ulrika Broman, Rebbelberga skola åk 2, @bnua