Blev så inspirerad

En fantastisk mässa – är så glad att jag fick ta del av utbudet!

Startade onsdag förmiddag i ett ganska lugnt tempo, tittade runt i alla montrar och vid alla bord. En hel del av utbudet kände man igen – många människor.

Min första föreläsning var Micke Gunnarsson, som precis som det står i programmet är en härlig inspiratör. Gillar jämförelsen där man som förälder lätt går in o avbryter när ungen sitter vid datorn o spelar men det är inte lika självklart när ungen spelar nån typ av bollspel. Tänkvärt…. Han sa också, var där barnen är. Han tyckte också att vi skulle lämna barnen ifred inte störa dem med så mätande och utvärderingar. ”Vi gräver ju inte ideligen upp frön för att se hur långt de kommit”

Valde sen att följa med förskollärarna som tipsade om Erika Kyrk- Seger som sa ”- Vad hände sen?” Intressant att se hur arbetet med i-pads utvecklats. Hon visade väldigt konkret vad man gjort och gör. Roliga, inspirerande och enkla sätt att arbeta. Gillade när man skapade lekmiljöer med hjälp av datorn och Youtube.

Dagen avslutades med Ylva Pettersson som talade utifrån ”Att organisera för 1:1 modernt lärande”. En säkert skicklig men raljerande kvinna som sågade chefer (som hon även namngav!) Ylva brann för sin lärargärning och tillsammans med sina kollegor hittade hon sätt att lägga upp rimligt schema. Detta schema förändrades efter ca 6 veckor. Hon pratade också om olika mötens dignitet, obligatoriska, önskvärda, valfria. Tål att tänka på.
Ann BamfordTorsdag förmiddag startade med Anne Bamford The WOW factor. Oerhört inspirerande föreläsning!! Hon berättade bl a om 3D effekter på inlärning. Det gör det lättare för elever att förstå hur saker och ting hänger ihop.

Till slut…..! Var mycket spänd på att lyssna på Srini Swaminathan som undervisade i en kommunal skola i Mumbai. Han började med att berätta sin egen historia med en mamma som med väldigt lite pengar och hårt arbete försörjde sina 2 söner och sig själv. Srini utbildade sig till lärare för att han på något sätt ville visa sin tacksamhet till mamman som gjort det möjligt att han kunde utbilda sig och ta sig ur fattigdomen. Skolan han arbetar i ligger i ett av Mumbais slumområden och han visade bilder när barnen vadade/badade till skolan när monsunregnen vräkte ner. Klassrummet var ett kalt rum med några mattor på golvet – det var allt. Han ville att barnen skulle tycka att det var roligt att gå till skolan och han ville att de skulle skratta, därför klädde han ut sig i tigerkostym. Det tyckte barnen om. Det som var så underbart med att lyssna på Srini var hans inställning – vad kan jag göra – hur kan jag lösa detta? Han var en vandrande ”vita tavlan” med ett förkläde där han skrev matematikuppgifter, baksidan på en Bollywood-affisch blev whiteboard, en tvättkorg blev en mys/läshörna. Han samlade in pengar till eleverna genom att springa maraton fastän han var astmatiker och aldrig sprungit och hade dessutom taskiga knän…….Han ville göra vad han kunde för att hjälpa eleverna ur fattigdom. Så mycket vi har att lära

/Inger, förskolechef Sofiebergs förskolor