Digital storytelling i skolan

Det är sen eftermiddag på Svensgårdsskolan. Solens vårstrålar tränger in genom klassrummets fönster. Bildläraren Cia Olsson hänger upp åk 9 bilder på väggarna medan Charlotta Svensson, en av de drivande pedagogerna i projektet, iordningställer rummet.

Snart hörs rop ute i korridoren och eleverna droppar in. De är allt utom lugna. Vissa är så nervösa att de vill gå hem medan andra är så uppspelta att de inte riktigt kan fokusera med blicken. Några ordnar med ett litet café där de själva har bakat kakorna. Det är dagen för avslutet av projektet Ung på Landet. Det är dagen då deras filmer ska visas inför en publik bestående av nära och kära. Då är det alltid extra nervöst och darrigt. Det är då man knappt vill existera.

”Efteråt känns det alltid som man är i ett rus” var det en elev som sa till mig då alla filmer var visade, då alla hade fått bekräftelse på vad de hade åstadkommit. Föräldrarna var en aktiv publik och mycket glada över att ha fått ta del av deras barns skolarbete. De var stolta och tårögda och applåderade flitigt. De minglade runt tillsammans med sina barn och tittade på deras bilder som också var en del av projektet. Bildläraren berättade att eleverna hade skapat bilderna utifrån de foton som var med i filmerna.

Så vad är då projektet Ung på Landet?

Jo, det är ett digital storytellingprojekt som startades hösten 2012 och hade som mål att medvetandegöra elevens hemort och identitet och att få en förståelse för sin tillhörighet och situation. Eleven skulle också  i processen skapa och bearbeta reflektioner och funderingar kring deras egen och andras identitet.

Det var viktigt att eleverna fick eget ansvar till att utforma sitt material och införskaffa fakta genom research och intervjuer. Målet var också att stärka elevens kunskaper och förståelse inom digital teknik, identitet, lokalhistoria, miljö, bild och språk.  Projektet var inte något som skulle göras utöver skolarbetet utan implementeras i det dagliga pedagogiska arbetet.

Vad är en digital story?

En digital story är ett multimedialt verk med en personlig vinkling.  I en digital story kan man se olika multimediala uttryck, såsom stillbilder, film, animation, ljudeffekter och musik men det mest framträdande är att den innehåller berättarens röst. Det är berättaren som äger tiden att berätta något som hen har upplevt eller har en åsikt om. Dessa historier skapas över hela världen och är ett uttryck för vårt behov av att få berätta.

Elevernas egna reflektioner

Inget att berätta…
Eleverna tyckte det var svårt att göra en historia om sig själva. De tyckte inte att de hade något att berätta. De växer upp i en tid då allt ska ha en stjärnstatusstämpel vilket gör att de viktiga sakerna inte blir så viktiga i deras ögon. Att en sliten gammal gunga kanske har stor betydelse för så många, att känslor är starkare än allt glitter i världen. Jag visade filmer om andra barn som inte hade så trevliga minnen och ingen stjärna så långt ögat kunde nå. De blev rörda och beklämda och förstod då att deras historier kanske inte var så tokiga trots allt.

Ful röst
De tyckte också att det var jobbigt att höra sin egen röst men fick lära sig att bara de själva visste sanningen om hur den låter. En elev sa på slutet till mig att hens röst inte kändes främmande längre. Det är värt alla medaljer i världen. För det är så viktigt att vara i sin kropp när man ska lära sig saker, förstå sammanhang och kunna utveckla sig vidare.

Teknikstrul
Det var förstås problem med tekniken vilket det alltid är oavsett vad man än gör. Förr tog pappret slut och bläcket torkade. Nu är det ettor och nollor som ställer till det. Några elever ville fortsätta att göra film, fast då fiktion med dem själva som aktörer.

Kreativt och lärorikt
Några ville att skolarbetet alltid skulle vara kreativt och att de fick prova på flera sätt att uttrycka sig på. Och några ville aldrig mer göra en digital story för att det drog ut på tiden. De flesta tyckte att de hade lärt sig att arbeta digitalt och med sig själva. Och att det var bra att de hade en kompis som stöttade dem under skrivandet och filmarbetet. De var också så att de hade lärt sig något som sin egen släkt och familj som de inte visste tidigare.

Trots allt arbete med logistik, medgångar kontra motgångar vill jag ändå avslutningsvis säga att dessa elever har lärt sig oerhört mycket. De har lärt sig att de själva måste äga sitt arbete och sina tankar och att de är viktiga. De har också lärt sig att de ska ha mycket kärlek till sig själva för att kunna göra bra ifrån sig och lägga fokus på att göra sitt bästa istället för att tänka på betyg.

Att arbeta med kreativa arbetssätt

Om man ska arbeta kreativt och ämnesöverskridande måste kommunikation vara god och handlingsplan vara väl utformad. Alla måste vara delaktiga i projektet lika mycket. Det måste finnas ett lugn i vad eleverna kommer att lära sig även om det inte precis handlar om ens eget ämne för stunden. Man måste kunna se vad det kan generera vidare. Dessutom är det viktigt att man utvärderar löpande under projektets gång och att eleverna reflekterar tillsammans med pedagogen. Ska man arbeta med film är det viktigt att man inte drar ut på den processen utan avsätter sammanhängande tid till detta. Det är viktigt att lust finns med vid skapandet.

/Nina Waldeborn
Twitter: @ninawaldeborn