Förskoleklassen – en verksamhet med egen identitet

Förskoleklassen – en verksamhet med egen identitet

Vårterminen 2016 startar vi, Per Dahlbeck och Carina Wällstedt Johansson, ett utvecklingsarbete om förskoleklassverksamhet. Vi gör det tillsammans med ett antal lärare som arbetar i förskoleklass och deras skolledare.

Bakgrunden är att Skolinspektionen inte såg en tydlig verksamhetsidé med förskoleklassverksamheten i Helsingborg och därför inte heller tycker att verksamheten går att utvärdera på ett trovärdigt sätt.

Viktiga kvalitetsområden – övergång mellan skolformer och att utgå från barnen

Parallellt under våren arbetar en projektgrupp med det systematiska kvalitetsarbetet för förskoleklassverksamhet i Helsingborgs stads skolor, SKA-gruppen. Projektgruppen arbetar fram kvalitetsindikatorer för förskoleklassen tillsammans med lärare och skolledare som deltar i utvecklingsarbetet. Vi ringar in det som vi menar är väsentligt i förskoleklassen ur ett kvalitetsperspektiv. Kvalitetsområden som framstår som viktiga är övergång mellan skolformer, ta vara på barns frågor och barnets utveckling och lärande.

Utvecklingsarbetet för lärare och skolledare utgår från barnens frågor. Vad är de intresserade av? Vad vill de förstå och vad vill de lära sig? Vårt arbete har handlat om att tydliggöra och förstå förskoleklassverksamhet med hjälp av lärarnas berättelser från sina respektive förskoleklasser. Nu finns ett antal berättelser i digital form som vi tycker utgör en spännande väv av möjlig och god verksamhet. Berättelserna kommunicerar både ”neråt” till förskoleverksamhet och ”uppåt” till skolverksamhet på ett ödmjukt och tydligt sätt som borde kunna leda till givande och lärande samtal mellan de olika verksamheterna. Vi tycker inte berättelserna innehåller ”pekpinnar”. Vi tycker att de förenas av en vilja till att förstå och beskriva verksamheterna ur barnens, eller elevernas perspektiv. Vi tycker också att berättelserna kan läsas som en fortsättning på förstelärarna i förskolans berättelser som publicerades i Kraften att utgå från barns lek (2015).

Elevperspektiv eller elevens perspektiv?

Vi kan välja att betrakta förskoleklassen ur olika perspektiv. Till exempel ur ett elevperspektiv som betyder att vuxna utifrån kunskaper och erfarenheter bestämmer vad som är en bra verksamhet för eleverna. Christian Eidevald med flera, menar att det medför att vi ser barnet som något som är skilt från en vuxen (Linda Linder red.2016). Barndomen blir en transportsträcka mot vuxenlivet. Barnet ska bli vuxen, barnet betraktas som ”becoming”.

Vi kan också försöka förstå vad förskoleverksamhet är ur elevens perspektiv. Det innebär att det är eleven som vet vad som är intressant och vad hen är nyfiken på. Barnet är ”being”, alltså viktig här och nu. Vi menar att bägge perspektiven behövs för att kunna utforma en kvalitativ förskoleklassverksamhet. Vi behöver lyssna på och utgå från deras frågor, tankar och teorier när vi utformar verksamheten men vi måste också erbjuda och lägga till det som vi pedagoger har som uppdrag enligt LGR 11. Vi menar att det tillsammans utgör det dubbla lärandeuppdraget, som pedagogikforskaren Elfström (2013) har definierat. Låt oss förtydliga vad vi menar. Dels handlar det alltså om att verksamheten ska skapa förutsättningar för ett lärande som pedagoger har definierat och ringat in, ett lärande av kända kunskaper. Men det handlar också om att verksamheten ska skapa förutsättningar för att elever undersöker, prövar och skapar teorier för det ännu inte kända, varken för pedagoger eller elever.

Olika dokumentationsformer skapar olika förutsättningar

Vi använder oss av två dokumentationsformer, dels learning study och dels pedagogisk dokumentation. I det förra fallet handlar det om att förstå hur vi skapar bra förutsättningar för att elever ska lära sig det som pedagoger valt ut och bestämt och i det senare fallet är syftet med dokumentationer att förstå vad barnen undersöker och vill förstå. I det senare fallet är målet att skapa förutsättningar för ett fortsatt undersökande utan att det landar i bestämda lärandemål, ett undersökande av det okända helt enkelt. Vi fördjupar oss i olika teoretiska utgångspunkter för de bägge dokumentationsformerna med hjälp av litteratur och diskussioner. Vi tar också del av Helena Ackesjös (2016) forskning om barns övergångar till och från förskoleklass, utifrån barnens perspektiv.

Fem förskoleklasser, fem visioner, fem berättelser

Fem berättelser tar form under utbildningens gång. Centralt i samtliga berättelser är att verksamheter har strävat efter att fånga och utgå från elevers frågor.

I förskoleklassen på Högastensskolan bygger barnen en modell av Titanic i Lego och för att kunna visa vad som hände med hjälp av en animerad film uppstår en fråga, eller kanske snarare en insikt hos en elev. Efter en helgs grubblerier kommer han till förskoleklassen och säger,
-Vi måste tänka om och bygga så att båten kan knäckas på mitten då isberget träffar båten.
Tydligen har han upptäckt att filmen förutsatte att båten på något sätt måste vara tvådelad. Intresset för förlisningen av Titanic sprider sig utanför förskoleklassen med hjälp av en dokumentation på en vägg som är en del av fritidshemmets lokaler. Plötsligt kommer en tredjeklassare med en bok om Titanic till eleverna i förskoleklassen. Filmen som barnen gör kommer senare att visas för elever i årskurs 1-3.

I en berättelse från Råå skola tar verksamheten en annan riktning än vad pedagogerna tänkt från början. Klassen är och samlar material från stranden, dels för att arbeta med på stranden, men också för att ta med sig hem till förskoleklassen. Pedagoger tänker att materialet är utmärkt att använda till ett pågående lärande om olika former, men det visar sig att eleverna ser andra möjligheter med strandmaterialet. Eleverna får rösta om hur de vill använda materialet. Två förslag får flest röster och det innebär att eleverna fortsättningsvis arbetar i två grupper. Den ena gruppen arbetar med att skapa en stad av strandmaterial och den andra med att leka affär och tillverka saker att sälja. Eleverna avslutar arbetet med att göra en sorts trailer om arbetet som man visar blivande förskoleklassbarn. Idag pågår en fortsättning av projektet när barnen nu går i årskurs ett.

I berättelsen från Maria Parkskolan kan vi följa hur elever via inspiration från ett Dunkersbesök under ett år arbetar med berättelser som handlar om allt från konst till hur det var förr i tiden. Eleverna fördjupar sig i olika frågor där bland annat intervjuer blir vägar till svar. De vill berätta om sitt undersökande genom filmer vilket de får göra.

I en berättelse från Dalhemsskolan får vi följa ett projekt som startar med burkinsamling som leder vidare till att elever och lärare köper in Vandrande pinnar till klassen. I samband med att en Vandrande pinne dör leder det till filosofiska och existentiella samtal och diskussioner om liv och död både för elever, familjer och lärare.

Till sist kan vi läsa om ett matteprojekt på Gläntanskolan som engagerar eleverna även då de är hemma. Eleverna får i uppgift över en helg att tänka ut hur de vill arbeta vidare med matematiska problem. Det leder till att en elev mejlar läraren en lördag morgon. I mejlet frågar eleven om hen får göra ett matteproblem som klassen ska arbeta med. Detta leder till olika intressanta lösningar, när klassen senare ska lösa problemet.

I varje berättelse ser vi skolledare som beskriver riktlinjer och visioner för sina förskoleklassverksamheter genom att både presentera nuläge och blickar framåt. Varje skola och förskoleklass gör en digital publikation som under hösten 16/våren 17 kommer att presenteras på denna blogg Fokus förskoleklass.

Vi menar att berättelserna ger möjliga svar på frågor som: Hur fångar verksamheten i förskoleklass elevernas frågor? På vilket sätt arbetar man med dem? Hur utvecklas frågorna genom att man arbetar med dem? Vi får följa processer som både är korta och långa och där lärande och utveckling verkar ske både hos elever och lärare. Vi menar också att det blir synligt hur broar kan skapas mellan förskola, förskoleklass och årskurs ett, inte minst genom elevernas egna förslag.

Vi kan se projekt där eleverna blir sedda, får sätta spår och göra skillnad.

Deltagarna i utbildningen påtalar flera gånger att det är intressant och givande att försöka begripa och förstå barnens intresse och frågor som utgångspunkt för verksamheten. Det tycks då bli mer angeläget att prata om innehållet i verksamheten än om hur barnen är.

Text: Carina Wällstedt Johansson och Per Dahlbeck


Referenser

Ackesjö. Helena (2016). Övergångar mellan skolformer: kontinuitet och progression från förskola till skola. Stockholm: Liber.

Elfström, Ingela (2013). Uppföljning och utvärdering för förändring – pedagogisk dokumentation som grund för kontinuerlig verksamhetsutveckling och systematiskt kvalitetsarbete i förskolan. Stockholm: Stockholms universitet, Barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen.

Linder, Linda (2016). Pedagogisk miljö i tanke och handling. Stockholm: Lärarförlaget

Pedagogiskt center, skol- och fritidsförvaltningen Helsingborgs stad, red Dahlbeck, Per, Wällstedt Johansson, Carina) (2015) Kraften i att utgå från barns lek. Helsingborgs stads skolor.