Från pantresa till vandrande pinnar

Syftet med processutbildningen för förskoleklassen under våren 2016 var att lyfta förskoleklassen som sin egen skolform och identitet utifrån skolverkets förtydligande mål. En av sex skolor som deltog var Dalhemsskolan.

– Året i förskoleklass är ett viktigt år. Det är ett år då leken och lärandet ska gå hand i hand och eleverna ska vara aktiva i sitt eget lärande. Följ med i våra pedagogers berättelse om hur ett av våra arbetsområden startade i ett miljötema och avslutades med vandrande pinnar och funderingar kring livet och döden, säger Lena Cervin, biträdande rektor Dalhemsskolan.

När Fredric Eriksson och Malin Erikssons elever själva konstaterade att deras närmiljö var smutsig startade ett projektarbete som också blev starten på en resa. Gemensamt kom de fram till att lära sig sopsortera genom att delta i Pantresan – en skoltävling för en hållbar livsstil. Barnen blev duktiga på att panta och tjänade tillsammans en del pengar.

– Vi arbetade mycket med de demokratiska principerna genom projektet och det var viktigt att alla skulle få vara med och tycka och tänka, säger Malin.

När de tillsammans skulle besluta sig för vad de skulle göra med pengarna ville de köpa in något djur och temat ändrade riktning.

– De ville ta hand om och sköta någonting. Något annat som hägrat länge var en discokula. Så vi landade i att köpa in en discokula och tre stycken vandrande pinnar, säger Fredric.

Från miljötema till omhändertagande

Nu handlade det plötsligt om omhändertagande och barnens tankar rörde sig kring frågor som:

  • Vad äter vandrande pinnar?
  • Hur bor de?
  • Hur många ben har de?
  • Vad ska de heta?
  • Var hittar vi fakta om dem?

Frågor som blev viktiga för pedagogerna i det fortsatta arbetet var:

  • Hur får vi in digitala verktyg?
  • Hur får vi in ASL?
  • Vilken förförståelse finns hos barnen?
  • Hur kan vi knyta arbetet till läroplanen?

De vandrande pinnarna stod i hallen där även fritids har sin verksamhet, vilket gjorde att projektet smittade av sig även på övriga årskurser som ställde frågor och kom med tips på hur eleverna skulle kunna sköta de vandrande pinnarna.

Där de vandrande pinnarna hade sitt hem samlade pedagogerna olika typer av dokumentation och reflektioner från eleverna. Eftersom många av eleverna redan lärt sig skriva till viss del fick de tillsammans med en kompis skriva en faktatext om vandrande pinnar. Detta smittade av sig och resulterade i många faktatexter. De som inte kunde skriva ritade sina funderingar.

Döden och jaget engagerade elever och föräldrar

När två av de vandrande pinnarna hittades döda tog projektet ytterligare en ny riktning. Flera av barnen började gråta vilket ledde till samtal och diskussioner om döden och tillsammans genomförde de en begravning. I arbetet engagerades även föräldrarna i stor grad, dels genom att pedagogerna fick informera om de djupa samtal som arbetet inneburit men också genom ett arbete med den så kallade Jag-boken. I Jag-boken fick eleverna och föräldrarna fylla i uppgifter om ursprung, språk, mat de äter hemma och så vidare. I det arbetet var väldigt många föräldrar delaktiga.

– Våra elever, men också många av våra pedagoger har sitt ursprung i olika länder, att ta tillvara denna mångfald är viktigt för oss och något som berikar vår skola, säger Lena Cervin.

– Dalhemsskolans organisation kring förskoleklassen grundar sig i två förskollärare, vilka står för grunden och expertisen kring förskoleklassens syfte och uppdrag. Inför varje nytt läsår får de två nya kollegor i form av lärare, lärare som sen följer eleverna upp till årskurs 3, fortsätter hon.

– Det är en enorm vinst att jobba med en grundskollärare så som vi gör, säger Fredric.

Ett tydligt exempel på en av de förtjänster av arbetet med Att skriva sig till läsning (ASL) var det faktum att eleverna själva kunde läsa alla frågor på den avslutande tipsrundan.

Malin och Fredric menar vidare att de i sitt projektarbete fått bekräftat att barnen i förskoleklassen blir som mest engagerade när vi följer deras intressen och nyfikenhet.

Under sommaren tog en omhändertagande fritidspedagog, på sig att ta hand om de vandrande pinnarna, vilket resulterade i 60 stycken välmående vandrande pinnar i huset när skolan började efter sommarlovet. Några av dem har nu flyttat hem till barnen!