Öka och stärka elevers uthållighet och motståndskraft – James Nottingham BETT 2016

James Nottingham fokuserar under sin föreläsning – Developing students resilience and perseverance på hur vi kan öka och stärka elevernas uthållighet (perseverance) och motståndskraft (resilience). Egenskaper som enligt Nottingham är avgörande för att eleverna ska kunna prestera bättre och nå sin optimala utvecklingszon.

Nottingham presenterar ett diagram som visar att Sverige ligger lågt, jämfört med andra länder, när det gäller uthållighetskapaciteten hos svenska elever. Han pekar på flera orsaker som ligger bakom detta. Han menar att lärare curlar eleverna för mycket genom att skynda att hjälpa dem för mycket samt att eleverna ges för många val (för många elever väljer då det enklaste valen eftersom höga resultat ger beröm).

Istället för att ge beröm för högt resultat, bör vi förmedla ett annat förhållningsätt till eleverna. Nottingham lyfter här ett exempel på en Mental Model*, som är viktigt att eleverna utvecklar: ”Easy is boring, difficult is interesting”. Denna Mental Model hittar vi bland annat i spelvärlden, där vi ser barn ha en inre driftkraft att, trots motgångar och utmaningar, kämpa för att nå längre. I spelvärlden är barnens uthållighet och inställningen att inte ge upp i första taget mycket stark.
Hur överför vi denna egenskap till skolans värld?

När det gäller skolans värld är det dock mycket viktigt, att inte sätta likhetstecken mellan utmaning och att jobba hårdare. Istället ska vi koppla en utmaning till att göra något mer intressant. Då ökar elevens uthållighet automatiskt. Precis som andra färdigheter och förmågor behöver eleverna träna sig att se utmaningar som något intressant och givande. Nottingham lyfter fram Carol Dweck och rekommenderar alla att läsa hennes bok ”Mindset – du blir vad du tänker”. Han ger några citat av kända personer som exempel på hur viktigt det är med ett öppet positivt förhållningssätt.

“Life is full of challenges but we can always find alternative ways of approaching our difficulties, which will often lead to new discoveries”. (Dame Evely Gleenie – världsberömd döv slagverkare)

“Because I think I’m making progress” (Cellisten Pablo Casals, vid 90-årsålder)

”Amateurs call it genius. Masters call it practice” (Fotbollsspelaren Thierry Henry)

Hur gör man då för att få eleverna att öka sin uthållighet och vilja att inte ge upp, att utmana sig själv och finna stolthet i att utvecklas? Här har vi lärare en mycket viktig roll. Hur många av oss har inte någon gång sagt till en elev: ”Du måste bli bättre på att …., så öva mer”? Poängen är att en elev blir inte bättre av att på egen hand behöva kämpa hårdare och öva tills all energi är borta. För att en elev verkligen ska bli bättre, behöver eleven få studera andra och bli visad hur man blir bättre. Vi lärare kallar det strategier. Lärare måste bli bättre på att vara uthålliga, inte ge upp, lära elever strategier, vara modeller. Vi ska inte säga “Öva mer, tänk lite till, kämpa lite till”. Vi ska inte lämna dem ensamma. Många elever tänker: ”Jag kan inte göra det, så varför försöka?”

Hur många lärare har inte någon gång bett eleverna att göra en sak – och i efterhand ge feedback med kriterier i åtanke som vi aldrig gav eleverna innan de skulle göra uppgiften? För att eleverna ska bli intresserade och se uppgifter vi ger dem som en utmaning att klara av utan att ge upp, måste vi vara rättvisa. Vi måste ge dem förutsättningarna, vad som förväntas av dem i form av tydliga kriterier.

Dessutom säger Nottingham att det är mycket lättare för lärare att sen ge feedback om feedbacken är på hur väl de uppfyllt kriterierna.

En annan faktor som Nottingham brinner för att effekten av att ge respons. Han menar att respons är mycket viktig, om den ges på ett sådant sätt att den synliggör effekten av elevernas utveckling för läraren och eleverna själva.

När är då det bästa tillfället att ge respons? Absolut inte i slutet av ett arbete, utan under tiden eleverna arbetar.

Nottingham presentera en modell som han kallar ”Seven steps to feedback heaven”.

  1. Tydligt mål (set goals): Eleverna ska veta vad de ska göra, och vilka kriterier som gäller för att de ska kunna lyckas.
  2. Utkast (draft) Genom att döpa deras arbete till utkast, vet eleverna att det kommer förändringar, att arbetet inte färdigt. Detta är ett exempel på Mental model.
  3. Självrespons/kamratrespons (self/peer review) HÄr ska eleverna själva ge respons genom att jämföra arbetet med kriterierna som var satta. Läraren ska inte ge respons i detta skeende. Eleverna måste lära sig att utvärdera/leda sig själva framåt!
  4. Korrigera (Edit) Det är dags för eleverna att göra förändringar efter responsen.
  5. Lärarens respons (Teacher feedback) Behöver målen ändras för eleven? Nya mål? Behöver eleven mer specifik respons? Hjälp att dela upp målen? Är du handledare eller domare? Domare är du vid NP, annars handledare med fokus på processen! Responsen ska få eleverna att lämna trygghetszonen och in i optimala utvecklingszonen där de utvecklar uthållighet och motståndskraft.
  6. Finjusteringar (Finalise work)
  7. Betyg (Grade) Om betygsättning måste göras, mest effektiv betygsättning är om eleverna själva ska betygsätta sitt eget arbete. Då bryr de sig mer om punkt 1.

För många tittar på kvalitén i respons och undervisningen, istället ska vi titta på effekterna av responsen och inlärningen. Respons måste inte var långa uppsatser eller vara formellt skrivet. Det kan vara något litet, muntligt eller en liten kommentar. Det är effekterna av respons som är det viktiga. Ska du skriva formell respons, ska den vara synlig för eleverna, så de kan följa den i sitt eget arbete. Låt då eleverna skriva utkasten, korrigeringen och finjusteringen i olika färger, så att vi kan se effekten av responsen.

Hur ofta sätter vi upp elevernas alster och verk på väggarna, för att beundra resultaten?
Problemet med detta, enligt Nottingham, är att det bara är resultatet, inte vilken progression som ligger bakom eller hur inlärningen har skett, som visas. Sätt upp både utkastet och slutresultatet – det visar alla att inlärning är en resa, som innebär progression, oavsett vilken nivå eleverna började på.

Slutligen presenterade Nottingham det han kallar för ”The learning pit – Utmanande undervisning i klassrummet”.

james

Syftet med ”The learning pit” är att visa hur viktigt det är att utmana eleverna med nya sätt att tänka på. Från början ser eleverna ett problem, som har en tydlig och klar lösning. Men, genom att utmana deras svar, öppna upp för ett nytt sätt att tänka, skapar vi förvirring för ett kort ögonblick, vilket kräver att de tänker annorlunda än tidigare för att hitta en ny lösning. Till slut uppstår tydlighet och klarhet igen, men eleverna har då fått ett öppnare sinne, tänker på ett annorlunda sätt och har utmanats till att arbeta på en nivå som förutsätter uthållighet och en vilja att inte ge upp.

Målet är att eleverna ska få en känsla av ”Eureka” – Jag klarade! Jag hittade lösningen! En känsla som de ofta upplever i spelvärlden, men som vi måste försöka återskapa även i skolans värld.

För vad vill man göra med något man kommit på? Du vill dela det med andra! Eureka kan du uppnå om du har behövt kämpa/hålla ut – vi behöver uppnå eureka hos eleverna om de ska uptveckla uthållighet och motståndskraft.

Text: Christel Dexe, Bårslövs skola i Helsingborg

*Mental Model – ett gemensamt tankesätt/förhållningssätt för att förväntningar och agerande ska integrera med varandra.

Läs mer om Bårslövs skola på BETT 2016 på skolans blogg