SETTtaggad Dia(b)log(g)

SETT

Ett ord som har myntats efter SETTmässorna är att vi är SETTlaggade. Kollegan Emma Nilsson lekte med ordet och sa att hon var SETTtaggad och det är ett bra ord för precis vad vi behöver vara nu. Taggade att omsätta den inspirationen och de tankarna vi fyllts av till praktik. Att vi tar det ansvaret och utmanar oss själva i  förmågan att se hur vi kan utveckla våra verksamheter utifrån det vi mött under två inspirationsfyllda dagar på Malmömässan.

Här kommer en SETTdialog eller dia(b)log(g) mellan Vera Rojas (kursiv text) och Simon Melin (vanlig text) från Västra Ramlösa förskolor kring våra tankar nu när SETTtaggen infunnit sig.

Något att reflektera över är kommunikationens samspel, där både avsändarens och mottagarens förmåga att mötas blir central. När det kommer till avsändarens förmåga funderar jag kring föreläsarens sätt att använda sig av dramaturgi och hur det hjälper mottagaren att ta till sig budskapet, att hålla åhöraren på tå hela tiden och spetsa öronen. Detta är något att tänka på i vår relation med barnen. Hur triggar vi barnens nyfikenhet? Vilka frågor ställer vi? Hur presenterar/introducerar vi saker? Hur gör vi för att belysa vår egen didaktik och vår egen dramaturgi i mötet med barnen?

Vad det gäller mottagarens kompetens tänker jag på Linda Linders föreläsning där hon lyfter vikten av att barnen är reella aktörer, där vi tar tillvara på deras tankar och ställer frågor för att få reda på mer, ett genuint intresse.

SETT

När du skriver om avsändarens förmåga tänker jag på Anne-Marie Körling och hennes sätt att på ett närvarande och väldigt dramaturgiskt sätt leda oss genom en tänkbar lektion – det blev så tydligt att det handlar om lärarens ledarskap och förmåga att läsa av, tona in och och utmana de hen har framför sig. “Bygga upp innehåll – tillrättalägg inte – bygg tillsammans!” uppmanade Körling oss och lyfte att ett av de mänskliga behoven är att alla “strävar efter att lösa problem” och att det är den strävan som vi ska bygga på.

Från vår egen föreläsning, kring digitalitet och de yngsta barnen och Linda Linders föreläsning tänker jag att deltagande i kommunikation, lek och utforskande kan se väldigt olika ut och hur lätt det är att vi pedagoger värderar deltagande olika. Det aktiva och pratande barnet blir det som får vår uppmärksamhet och vårt lyssnande och det barnet som ställer sig brevid och iakttar eller tar andra vägar in blir osynliggjort i exempelvis dokumentation. Jag tar med mig Linda Linders frågor “Hur är barnen med? På vilka sätt är man med? är ALLA barnen med?”

Tänker att detta hakar i ett citat från Markus Bergenords föreläsning när det kommer till hur vi pedagoger är med och närvarande. ”Vi släpper inte ut barnen själva i trafiken, men till digitala verktyg…”. Det är viktigt att vi är närvarande pedagoger som ger barnen möjligheter att komma vidare i sitt utforskande, både i form av att vi ställer utmanande frågor och att vi är aktiva medforskare. Här tänker jag även på det du säger med anknytning till Körling att inte tillrättalägga, utan låta barnen prova sig fram, men att det är pedagogens ansvar att hitta rätt balans i medforskandet.

För att komma tillbaka till citatet om trafiken och även i koppling till vår egen föreläsning så är det väsentligt att inte göra skillnad på barns möte med de digitala verktygen och övrigt material och lärande i förskolan. I debatten om digitala verktyg finns det en farhåga om passivitet och det blir spännande att närma sig det området om vi även lägger till tankarna från Lindas föreläsning med värderingsperspektivet. Där funderar jag förutom värderingen av barns nivå av aktivitet och deltagande över hur vi värderar olika situationer, lekar, material i förskolan och om vi värderar digitala verktyg annorlunda?  Ser vi att barn förhåller sig på ett annat sätt i mötet med digitala verktyg?

Roligt att du använder uttrycket “hakar i” för det var just detta jag kände under hela SETT och nästan alla föreläsningarna som  jag var på – det kändes som om de hakade i vår förläsning som var sist ut på onsdagen. Det kändes nästan som om vi var i dialog med varandra och även om budskapet levererades med olika ord, olika exempel från verksamheten så var budskapet detsamma – pedagogernas förhållningssätt är A och O och som Karin Sönnerås kaxigt sa under sin föreläsning kring pedagoger som inte vill arbeta med digitala verktyg i förskolan “ni kan inte säga nej – ni har inte den rätten”.

love this SETT

Text: Vera Rojas och Simon Melin