Srini Swaminathan – ser möjligheter

En av de seminarier som stod ut, utöver det vanliga var Srini Swaminathan som beskrev  sitt uppoffrande arbete som lärare i TeachForIndia. Känslan av inspiration man fick med sig gick inte att ta miste vare sig hos mig själv eller i de ansikten jag såg i halvmörkret på väg ut.  Men vad är det i hans berättelse som fångar, som gör att han når fram ? Vad är det vi kan ta med oss till vår vardag  ?

Srini

I en situation där de yttre omständigheterna är begränsade, för  att uttrycka sig försiktigt, vad är det Srini förmedlar till sina elever (och till oss) för att likväl ge den starka känslan av hopp, möjligheten att förändra.  Funderade mycket på det under hemresan.  Det handlar inte om Quickfixar eller flashiga projekt, men om att skapa, kanske återskapa (?) ett annat slags medvetande, att göra upp med de tankar och elefantkedjor* som sätter begränsningar.

Känslan av Möjligheter
Srini och många andra med honom skapar för sig själv, och för sina elever en stark känsla av att saker är möjliga, det genomsyrar hela TeachForInidia’s kultur och vision. Det är en insikt, ett medvetandegörande om att allt faktiskt är möjligt, att vår omvärld i grund och botten inte handlar om det nollsummespel vi ofta är fast i, sen barnsben. Vi känner kanske igen signalen när vi får en fantastisk ide, då kan vi bli riktigt ogina mot oss själva och skicka tillbaka iden ner på hyllan för fantasier. Det som jag uppfattar Srini gör, omedvetet, är att bjuda in på resan, i alla lägen, alltid, det finns plats för alla på den bussen.

Känsla av Styrka
Det slog mig på nånstans att i den miljön Srini verkar, de fysiska villkor som med svenska mått mätt ter sig omöjliga, måste styrka, känsla av styrka, eller mod finnas med. Men vad handlar det om egentligen – mod ?  Att hantera sin rädsla, vi som verkar i en vardag där vi ofta måste utelämna oss, konstnärer…artister…tekniker…uppfinnare…lärare…. ( det är alltså inte knutet till branscher som jag ser det, det kreativa förhållningssättet är knutet till personlighet) har som alla andra inom oss rädslan att bli avvisade, bortgjorda, förödmjukade, det är den rädslan som lägger hinder för det vi kallar mod.

Det kan vara inbillat eller högst verkligt. I vår dagliga gärning måste vi därför vara väldigt vaksamma på hur vi är med och skapar eller bryter ner styrka eller mod  hos människor runt oss, elever eller andra. Hur vi genom slarvigt språk eller brutal ”ärlighet” kan skicka pilar vi aldrig kan återta. Tage Danielsson sade i en vacker liknelse att en ung konstnär (eller medmänniska) är som en fjäril som lyft för första gången, ta oförsiktigt på dess vingar och den kommer aldrig att flyga igen. Men med medvetenhet och närvaro i stunden kan vi tillsammans skapa modet, styrkan att flyga hos de vi har ansvaret för.

Känsla av Generositet
För att lyckas, för att våga ta stegen att använda redskap eller metoder som ingen gjort förut, på sätt som ingen tidigare tänkt på, kräver att man är väldigt generös, mot sig själv och mot andra. Visst kunde man läsa av det hos Srini när han talade om sina elever och hur han tar sig fram, väl medveten om att han inte når hela vägen, och inte med alla elever.  Vision är en sak, komma dit en annan.  Det finns en risk att vi låter oss tyglas utifrån olika kontrollsystem som har det goda syftet att få oss att nå någon slags perfektion, och där har vi en fälla som jag hoppas han inte trillar i. Perfektionismen är en giftig partner att umgås med, det är som att umgås med ett grönt spöke som hela tiden säger att du aldrig duger, oavsett prestation.  Perfektionismen har egentligen inte heller något att göra med att få saker rätt, är mest ett hinder för oss att gå vidare.

Summering
Så för att summera, vad har nu allt detta med SETT o IKT att göra…?  Vårt uppdrag är att utveckla barn och ungdomar, det är anledningen till att vi är här. Vi behöver ta till alla tillgängliga medel för att komma så långt som möjligt, och precis som boktryckarkonsten, artificiellt ljus och glasögon var banbrytande inom bildning och folkbildning måste vi försöka se de nya vägar som IKT kan öppna.

Illa utnyttjat har vi bara en dyr skrivmaskin men om vi fortsätter och växla idéer och ge oss själva chansen att se möjligheter, agera utifrån en känsla av styrka och generositet kommer de nya idéerna att dyka när vi minst anar det. Lovar!

/Ulf Brauer, Komtek (avdelningen för verksamhetsstöd och drift)