Tankar i huvud och kropp

Vänliga människor ringer oss och undrar var vi är. Tiden för vårt möte hade visst ändrats till en timme tidigare än vi trodde och ändringen har smält bort i luftfuktigheten. Vi flämtar in i den luftkonditionerade entrén, sedan vidare in för att anmäla oss i receptionen. Vi är väntade. Eva och Marie-Louise får slänga sig i en taxi eftersom de skulle ansluta senare, då vi andra hade planerat att först hinna dubbeltesta vår apprunda med Minnesmark. Nu blev det inte så.

Ett samtal startar och vi följer med i nyfikna reflektioner och tankar. Ord som speglas och möter och reflekteras tillbaka. Vi växer i mötet och skratten ligger nära. Vi har samtal om hur  Singapore är en samlingplats med många kulturer och hur vi i Sverige är där nu men inte alltid varit så. En intressant skillnad. Eller om företeelser som vi inte tänker på, t ex om hur viktigt det är att städa bort alla löv för att de inte ska stoppa upp vid de hastiga regnskurarna, allt för att förhindra avloppsstopp. Hur värmen och fukten gör att vistelse utomhus ibland är svårare. Sedan vidare till klasstorlekar och mängden barn. Hur ämnen som examineras haft en tendens att bli viktiga och att de icke akademiska ämnena som t ex konst och musik då smygande fått en lägre betydelse, men att regering sedan några år inser hur viktiga de är och nu försöker ge dessa ett högre värde igen- genom att låta dem få ta plats. Rektor Johari förklarade vidare hur man genom att anställa särskilt utbildade pedagoger i dessa ämnen även i de yngre åren visar på de skapande ämnenas betydelse.

img_4833

Från igår hade vi mötet med Kam med oss. Den enda pedagogen i Malaysia som har en Master i Utomhuspedagogik. Hon följde oss i vårt testande av Minnesmarksappen och ville gärna ta med våra tankar till sitt arbete i Kulala Lumpur. En inbjudan till djungeln kom på direkten.

Samtalen vandrade vidare till hur vi kan mötas över gränserna mellan Singapore till Europa och Sverige. Kan vi ge uppdrag till varandra? Berätta hur man åker tunnelbana i Singapore? Varför är vett och etikett i tunnelbanan så viktiga? Hur ser era löv ut och varför? Kan hus och löv ha något gemensamt? På vilka sätt? Det gemensamma språket blir förstås engelska. Vi ser direkt hur vi startar en blogg där bilder och uppdrag kan läggas. Visitkorten delas, presentationer görs digitalt både från oss och från Edgefield primary school

Sedan var det dags för oss att visa vår app i funktion, med pil och avstånd och plats som triggas av GPS:koordinaterna. Vi drar iväg och våra värdar står och ser snopna ut vid sina bilar. Skulle vi inte köra dit? Nej, vi ska gå. Leenden och vänlighet igen. 800 -1000 m bort till närmsta park, kan tyckas kort men har man inte vanan så blir det långt. En bil med pedagog snirklar efter med packning medan vi visar myrkonst, klorofylltryck, växternas känsel där mimosans förmåga att dra ihop sina blad vid beröring var -ah, dikter och landskapets linjer i skapande med naturmaterial.

Så till slut, myrorna bits! Ja. De mindre myrorna är bättre och långsammare förstod vi och lättare att följa med akvarellpennan. Så då har vi lärt oss det.

/ Inger, teachersgoeast.wordpress.com