Reggio Emilia, tillit och självstyrande team

På Västra Ramlösas förskolor, Birkagatans förskola, Brunnsberga förskola, Fridas förskola och Humlegårdens förskola, är ledning, arbetslag och personal mitt i ett arbete som utforskar hur självstyrande team kan fungera. Arbetet är en del i att hitta alternativa sätt att organisera offentlig sektor med utgångspunkt i tillitsbaserad styrning. Tobias Fredricson är stolt ledare och rektor på de fyra förskolorna.

I Pedagogsajtens Nyfiken på svarar medarbetare på frågor om sitt arbete. Den här gången har vi frågat Tobias Fredricson om hur arbetet med självstyrande team går till, hur långt de kommit och vilket som är nästa steg.

Vad innebär självstyrande team i det här sammanhanget?

Termen kommer från en tanke att de som arbetar närmast en kund, i det här fallet barngrupp, vet bäst hur kunden ska få den service den efterfrågar. En chef som sitter långt borta och behöver ta ett beslut som ska gälla för alla kan omöjligtvis fatta bättre beslut. Det innebär att teamen tar beslut och informerar chefen snarare än tvärtom. Teamen ska ta olika beslut eftersom de arbetar med olika kunder, eller i vårt fall olika barngrupper.

I Helsingborg startades ett initiativ kring självstyrande team, ett begrepp som vi på Västra Ramlösa förskoleområde översatte till tillitsbaserad styrning. Vi frågade oss i början: hur kan vi arbeta med tillit till några av våra kollegor och inte till alla? Det kan vi inte, antingen tror vi att det går och är rätt väg att arbeta tillsammans eller inte. Så vi valde att arbeta med samtliga förskolor direkt och samtidigt istället för enskilda team. Där skiljer vi oss åt från övriga deltagare i hypoteslabben som skapat enskilda team i piloter.

Kan du berätta om bakgrunden till den här resan?

Alla människor är kompetenta. Oavsett storlek och antal år på jorden. Med kompetent menar vi att vi alla har möjlighet att utveckla kunskaper och förmågor. Om vi ställs inför en svårighet och får chansen att tillsammans med andra lösa den utvecklas vi. Blir vi fråntagna denna möjlighet genom att exempelvis en chef, kollega eller pedagogista tänker åt oss utvecklas vi inte.

Vi tror på en förskola där barnen utvecklas med oss, där vi utvecklas tillsammans. Det innebär att personalen äger sitt arbete. De ställs inför full frihet och fullt ansvar. Ibland möter de en svårighet där de behöver en kollega, chef eller utvecklare för att växa i sin roll. Då förväntar vi oss att alla berättar om detta, söker upp den eller de som kan hjälpa till och att det sedan sker ett lärande tillsammans.

När jag rekryterades för ett och halvt år sedan fick jag bland annat beskriva hur jag skulle skapa och implementera en tillitsbaserad styrning om jag fick jobbet. Mitt uppdrag från min chef var tydligt och i min inspiration av filosofin bakom Reggio Emilia såg jag en koppling som var naturlig. Att det inte skulle bli lätt men oerhört givande var en sporre att ta jobbet.

Inom Reggio Emilia filosofin är tron på det kompetenta barnet en viktig grundsten. Att arbeta med pedagogisk dokumentation är en grundläggande teknik. Vi upplevde att det saknades en tro på den kompetenta medarbetaren och att den pedagogiska dokumentationen tappat i kvalitet.

Martin Fransson, centrum för tjänsteforskning, Karlstad Universitet, är medverkande forskare i hypoteslabbet Självstyrande team. I arbetet har vi utgått från hans forskning som bland annat presenteras i Fri som en fågel. Genom det som kallas New Public Management har styrningen i svensk förvaltning blivit mer och mer detaljstyrd och många yrkeskategorier har avprofessionaliserats. Så även förskollärarna och i viss mån barnskötarna.

Vilken är din roll som rektor i det här arbetet?

När vi började läsa, reflektera och diskutera styrning insåg vi snabbt att det inte fanns mycket av tillit till medarbetarna i den organisation som traditionellt Reggio inspirerade förskolor har i Sverige idag. Rektor och pedagogista tar på sig ett stort ansvar att producera texter och aktivt arbeta med management av medarbetarna. Pedagogerna får i allt högre grad uppgiften att arbeta efter dessa instruktioner upplevde vi. Det behövde vi ändra på om förskolorna skulle arbeta som självständiga team.

Bilden av pedagoger som efterfrågar konkreta råd och handfasta tips stärktes allt mer och mer när vi fått upp ögonen för detta. Två namnkunniga författare inom förskolelitteraturen beskrev hur de avvisats av förlag då deras bokförslag varit för reflekterande och förskollärare idag inte vill läsa den typen av litteratur, det säljer helt enkelt inte.

Problemet är att om man ska vara självständig som team behöver man kunna flera saker som man inte behövde innan, att reflektera själv är en av dem. Det fungerar inte heller att sitta och vänta på att någon annan ska lösa problem eller utveckla miljön. För detta krävs att man skapar och inte bara följer. Det krävs både tanke och handlingskraft, lite som rollerna pedagogista och atéljerista.

Min roll som Rektor består i att återprofessionalisera pedagogerna i förskolan, med Martin Franssons ord. Jag vill ge tillbaka kraften till arbetslagen. Därför behöver de få möjlighet att själva skapa sina pedagogiska ställningstaganden (så att de vet varför de gör de val de gör) och ge dem möjlighet att skapa en reflekterande kultur (så att de utmanas i sina egna tankar och utvecklar dem). Pedagogerna måste röra sig mellan reflektion och görande i en evig spiral, idag görs mycket men det bygger inte alltid på en reflektion.

Hur långt har ni kommit i arbetet?

Takten bestäms av förmågan och viljan att agera självständigt. Inte minst min ovana som rektor att agera som ledare för självständiga team saktar ner oss. Det finns ju inte någon färdig mall och allt ska skapas efterhand. Varje medarbetare har sina enskilda behov av en chef och ledare vilket gör att jag måste lyssna in väldigt noga. Samtidigt behöver kulturen förflyttas och arbetslaget ta plats och uppfylla delar av det som tidigare täcktes av rektor eller biträdande rektor, pedagogista eller atéljerista. Här har vi arbetat med att synliggöra de olika roller som vi tar i ett arbetslag (vi använder Meredith Belbins nio teamroller).

De fyra förskolorna Brunnsberga, Birka, Fridas och Humlegårdens förskola agerar allt mer som självständiga team. Varje pedagog har skapat sitt pedagogiska ställningstagande, arbetslagen har skapat gemensamma och förskolorna har tagit beslut om vissa pedagogiska ställningstaganden.

Vi har rensat i material och i arbetsverktyg så att det inte längre finns ett ni ska utan ni kan nedtecknat.

I höst börjar vi med samtal i arbetslag med ett kompletterande enskilt medarbetarsamtal istället för endast enskilda medarbetarsamtal.

Varje vecka tar alltfler initiativ och utvecklar utifrån sina ställningstaganden för att sedan informera rektor. Förskolorna utvecklas i dessa initiativ delvis åt olika håll vilket är oerhört spännande. Samtidigt blir mötena över förskolorna allt viktigare för att ifrågasätta sina egna val.

Vi har påbörjat en process för att beskriva ställningstagandet att Reggio Emilia filosofin och att arbeta med tillit till medarbetarna hör ihop med detta.

Vad hoppas ni få ut av detta?

Sveriges kommuner och regioner står inför en enorm utmaning: allt fler blir äldre och allt fler utbildar sig längre. Vi kommer att bli färre som ska ge mer vård och utbildning för samma eller mindre skattemedel. Lägg därtill de ökande kraven på förskolan i form av barn med NPF, samhället och vårdnadshavares allt större krav på lärande och avancerade utbildningsmål (som digitalitetens fyra kompetenser).

Genom att frigöra kraften hos varje medarbetare att själva ta ställning och utveckla sin verksamhet utifrån sina kompetenser istället för att följa någon annans uppsatta mål och regler hoppas vi kunna möta framtidens krav på förskolan.

Josefine Hultén, kommunikatör och redaktör för Pedagogsajten.