Att fånga lärandet…

Hur fångar man lärandets lust och hur får man syn på det? Hur får vi lärandet och kunskapen att stanna kvar och inte bara bli ögonblick som staplas och suddas bort mer eller mindre snabbt?

Hur kan lärandet ge mig riktning för nästa lektion?  Hur får jag eleverna så aktiva som möjligt, där deras kommunikation med varandra ska bli bärande för lärandet? Hur utvecklar vi begrepp? Hur utvecklar vi tankarna och språket?
Hur utvecklar vi förmågorna?

Många är frågorna och flera är möjligheterna, där vi kan arbeta formativt, för ett växande lärande – ett lärande som formar lektionerna och visar på nya steg vi ska ta.

Under vårterminens sista månad arbetar vi intensivt med texter och faktainnehåll från medeltiden. Jag varierar lektionerna, samlar in belägg för var eleverna befinner sig. Jag använder classroom och delade dokument flitigt i GAFE.  Jag och eleverna utmanar och tänjer, språkar, frågar, jämför, söker orsaker och letar konsekvenser, jag väntar in och samlar på oss. Var är vi nu? Vart är vi på väg? Hur kommer vi dit?

En lektion ska vara lärande och elevaktiv, innehålla flera olika språkliga aktiviteter, vidga och fördjupa ämnesbegreppen och ge mig, som lärare en riktning för hur nästa lektion ska planeras. Lärtillfället ska ge mersmak för att lära mer.  Ett sådant lektionsupplägg, med flera inslag av ovanstående  kan vara att ibland jobba med  hemgrupp och expertgrupp (ursprungligen från Pauline Gibbons bok “Stärk språket, stärk lärandet”)

Jag delar in gruppen i hemgrupper, så som de sitter i klassrummet. Det blir 4 elever i varje. De får i varje hemgrupp 4 olika läsuppdrag.

Alla med samma läsuppdrag, bildar därefter nya expertgrupper. Stolar flyttas, hurtsar rullas undan, eleverna gör plats för expertgrupper – för nu blev grupperna lite större,  cirka 6 st i varje, då vi är 24-25 i klassen.

Expertgrupperna läser sina olika texter, ibland högt – styckevis för varandra, ibland tyst. En tankekarta finns med för att skriva stödord – till de 2 sidornas text.  Alla arbetar energiskt, för alla vet att deras roll är viktig, då de ska tillbaka till hemgruppen senare- då är de ju den enda experten på just sitt område i sin hemgrupp. Ingen annan vet det de vet. Experterna jämför sina stödord efter ett tag, med de andra experterna, lyssnar och lägger ev till på sitt eget papper. Tankekartorna växer fram.

I expertgruppen, på 6 elever, är det inte rimligt att alla ska träna sig i att testredovisa för varandra – utan den/de som känner på sig att de är lite osäkra får gärna göra det med stöd från de andra. Ord läggs till, orsaker förtydligas. Självförtroendet växer.

Så är det dags att gå tillbaka till hemgruppen. Nu kommer en informationsklyfta att uppstå i hemgruppen och det kräver ord och språk för att överbrygga. Det är dags för de 4 olika experterna i varje hemgrupp att turas om att berätta. De övriga, som lyssnar får i uppdrag att skriva ned stödord från de områden de inte är experter på.

Ganska snart inser experterna och jag, att nu går det inte att berätta för fort. Paus är viktigt för att alla pennor och ord ska hinnas med. Och som orden dansar och som berättandet och förklarandet hörs! Hela rummet vibrerar.  Jag som lärare stöttar där det eventuellt behövs, jag rör mig aktivt runt i klassrummet.

Jag läser elevernas självbedömningar, senare i lugn och ro och blir alldeles tagen av deras tankar och hur de kan fånga denna lektion så väl.  Jag ser att de är på väg och det är även jag, i en lärande rörelse framåt.

Ur självbedömningen saxar jag;

Hur visste du att du hade lärt dig något?

“Eftersom jag visste att det kom nya ord in i mig och jag började använda de nya orden som jag inte visste fanns innan.”

Vad lärde du dig om att arbeta  med andra när du utförde det här arbetet?

“ Jag lärde mig att man inte alltid kan klara sig själv och man fick idéer och tankar och man lär sig av andra”

“Att ibland är det bättre att arbeta tillsammans än att jobba själv, för man kan lära sig av andra.”

Varför var det roliga roligt?

“ Det var kul att se vad de andra kunde annars brukar man inte kunna höra och se det”

“Jag tyckte det var roligt att först få lära sig så mycket och sedan få återberätta”

Varför blev du förvånad av ditt lärande idag?

“För att jag gjorde det så bra. Jag berättade jättebra”

Jag skulle kunna ge många fler exempel på elevernas självbedömningar – de fångar så på kornet det jag vill komma åt. Att använda nya begrepp, att lusten växer med lärandet, modet likaså, att repetition ger lärande som varar och kan berättas vidare, att jag och eleverna har skaffat oss några fler verktyg för att utvecklas vidare, högre och högre.

Och på köpet har vi tränat alla 5 förmågorna.

Eleverna  har tränat den begreppsliga förmågan, då de har lärt och använt nya begrepp. Eleverna har tränat procedurförmågan genom att söka och samla och strukturera faktan. De har tränat analysförmågan då de förklarat och visat hur all fakta hänger ihop. De har givetvis utvecklat sin kommunikativa förmåga då de samtalar, diskuterar, formulerar och redovisar. Slutligen har de tränat sin metakognitiva förmåga genom sin egen självbedömning visat där de verkligen har reflekterat över vad de lärt sig.

Så till slut, min egen reflektion, lektioner där eleverna läser tyst i en bok och enskilt får arbeta vidare med texterna tillhör historia för mig. Det går inte att gå tillbaka, bara framåt. Vi språkar och lär ihop!

/Inger Edforss Fuchs, Västra Ramlösa skola, lärare i åk 4