Att förstå sig själv genom bildskapande på gymnasiesärskolan

Christel Jönsson är bildpedagog på gymnasiesärskolan på Filbornaskolan i Helsingborg. I ett skapande projekt om staden har hennes elever fått möjlighet att förstå sig själva och sin omgivning.

Christel har tidigare arbetat som bildpedagog på Dunkers kulturhus och har även en egen konstnärlig verksamhet. Men när hon började arbeta med eleverna på särskolan kände hon sig lite osäker.

– Jag kunde inte tecken och visste inte hur jag skulle kommunicera med eleverna, säger Christel.

Med hjälp av talpedagogen på skolan som sa: “Först måste du tända viljan till att kommunicera”, började Christel hitta sätt att nå fram till eleverna. I arbetet var det till en början mycket fokus på att tända elevernas vilja till att berätta, att snacka med kompisar och få ur dem deras historia.

Christel utbildade sig i Italien och är därför inspirerad av Reggio Emilia. Hon menar att allting är en process. Det har en början, en startpunkt, och rör sig mot ett mål. Hon ritar cirklar på tavlan och förklarar att för att cirkeln ska slutas ska vi nå tillbaka.

Ett projektarbete om staden

Christel visste vid starten att arbetet skulle handla om staden, min stad, men det var inte klart riktigt hur det skulle se ut. Hon har eleverna 1,5 timme per vecka då de arbetar med projektet.

Arbetet blev efter hand ett projekt som kallas för Min drömstad och har pågått i snart två år. Genomgående för hela projektet har varit elevernas egna vilja till att berätta med den röda tråden Vad vill du?

I projektet ingår allt från måleri, film, musik, dans, kommunikation och teckning. Eleverna har inte mycket språk, men genom leranimationer och måleri hittar hon vägar tillsammans med eleverna. Christel tycker att bild som ämne är fantastiskt för att ta fram det innersta i en människa.

– Tänk dig att du inte kan. Du har inte förmåga att kommunicera, säger hon.

Film som ett sätt att lära sig sociala regler

Christel menar att med hjälp av bildspråket kan även elever med svårigheter kommunicera och det är därför ett bra redskap för att få till exempelvis socialt förändringsarbete. Bilder bekräftar på ett enkelt sätt sociala beteenden hos en individ.

Genom att göra en film där eleverna själva är huvudpersoner har hennes elever till exempel fått bekräftat att de kan gå ut och fika med en kompis, gå på bio eller själva gå till affären. Elevernas vilja blev stark i processen och det blev ett sätt att arbeta socialt med dem. De får en upplevelse av att ha gjort någonting fantastiskt och utmanas sedan att göra det i verkligheten, vilket bidrar till att skapa en identitet.

I arbetet med filmen fick eleverna agera, spela och leka. De pratade om hur man gör när någon kommer på besök, om att visa sitt rum, bjuda på kaka och fråga Vill du ha kaffe? De fick lära sig sociala regler.

– Vi övade på att teckna och vi övade på att kommunicera. Jag lade ut det på facebook och eleverna tittade och tittade och tittade. Det blev genomgripande och en tydlig utveckling både socialt och kommunikativt, säger Christel.

Två av eleverna utvecklade som en följd en riktig vänskap efter att ha arbetet med projektet.

– Jag har aldrig varit med om det i den här typen av elevgrupp förut, att elever utvecklat en sådan riktig vänskap, säger Christel.

Lärande för livet

Christel tycker att det är en självklarhet att eleverna ska lära sig saker för livet och i det är de väldigt förtjänta av skapandet, dels socialt men också fysisk och motoriskt. I målningen tränar de färdigheter som att stå upp en stund och använda båda händerna. De får mäta och väga och göra andra praktiska saker. I skapandet uppstår också valet på ett naturligt sätt. För hennes elever kan det vara väldigt svårt att göra val och att öva på en sådan sak är stort för eleverna.

– Filmande och skapande tar tag i eleverna på ett särskilt sätt och dessutom handlar bildämnet om de själva. Det går tillbaka till det hela tiden, säger Christel.

Måleri som eleverna arbetar mycket med är intuitivt. I bildskapande är du likvärdig och med hjälp av någon som kan och med rätt verktyg kan du konkurrera på en hög nivå oavsett begåvningsnivå, påpekar Christel. Hennes elever är dessutom totalt fria i hur det “ska” se ut och då blir det helt fria uttryck.

– Det är verkligen så! Och att se någon som inte ens kan tala, njuta så av att skapa konst genom måleri, det är fantastiskt, säger Christel.

Christel vill att det eleverna gör ska vara relaterat till samtida konst. Det de gör ska vara på riktigt och inte vara pysselverksamhet. Det ska vara lustfyllt, roligt och sinnligt. För henne handlar det om att eleverna ska bli mer stolta över sig själva och mer medvetna om sig själva med hjälp av skapandet och konsten.

– Var är jag i relation till allt?

Christels bästa tips!

• Kreativ verksamhet är inte svårt, bara du kommer in i tänket. Du måste hitta din egen kreativitet och då blir det inte så konstigt.
• Utgå från vad elevgruppen har för förutsättningar. En del elever kanske inte kan ha en vanlig pensel, men tillsammans med assistenten hittar vi på egna verktyg för eleven att måla med.