Exekutiva funktioner i praktiken – så når du fler elever
Att vara ny i läraryrket innebär att integrera och hantera ämneskunskaper med ledarskap i klassrummet och individanpassning. För Amanda Hjerpe Geer, ämneslärarstudent vid Malmö Universitet, blev en workshop på Pedagogiskt center i Helsingborg startskottet för att skruva på sin undervisning. Genom att förstå elevernas exekutiva funktioner har hon hittat vägar att nå även de elever som sitter passiva eller pratar i stället för att lyssna.
Det är mars 2026 och Amanda Hjerpe Geer gör sin andra VFU på Högastensskolan i Helsingborg och undervisar i religion i åk 8. Efter utbildningen blir hon även behörig lärare i historia och matematik.
Som student är planeringen ofta i fokus: Vad ska stå på tavlan? Vilka sidor ska läsas? Men Amanda märkte snabbt att hennes planeringen inte alltid räckte om eleverna inte kognitivt lyckas ”kliva på” lektionen.
– Jag upplevde att flera elever i mina klasser i religion ofta hamnade i diskussioner eller störde andra precis när lektionen skulle dra i gång. Vissa pratade mycket, medan andra verkade ha svårt att komma i gång, berättar Amanda.
Nyckeln i de exekutiva funktionerna
Vändpunkten kom efter en workshop för VFU-studenter där Elevhälsan föreläste om exekutiva funktioner i vardagen, om att förstå och möta elevers olika förutsättningar. Begreppet handlar om de kognitiva processer som gör att vi kan planera, organisera, ta initiativ, fokusera och slutföra uppgifter. Workshopen arrangerades
För en elev med utmaningar inom dessa områden är tröskeln till att börja skriva på en uppsats eller förstå en instruktion betydligt högre än för andra.
Amanda insåg att det som kunde uppfattas som ointresse eller ”störande beteende” ofta handlade om elever som behövde stöd i att just starta. Med stöd av sin handledare Dimitrios Terzis började hon testa nya strategier för att sänka trösklarna.
Bekräftelse och stöd
En av de mest effektiva strategierna visade sig vara den personliga kontakten i uppstarten. Amanda testade att röra sig runt i klassrummet när eleverna arbetade självständigt.
– Jag började sätta mig ner fysiskt bredvid de elever som jag visste hade svårt att komma i gång. I stället för att korrigera deras beteende ställde jag specifika frågor om innehållet i uppgiften. ”Var ska vi börja här?” eller ”Vad tänker du om det här begreppet?”.
Resultatet blev omedelbart. Genom att bli sedd och bekräftad i stället för tillrättavisad, fick eleven hjälp att fokusera. Amanda märkte att motståndet ofta grundade sig i en osäkerhet inför att visa sig okunnig inför klassen. Genom att ta samtalet på tu man hand vågade eleven blotta sina kunskapsluckor och få den hjälp som behövdes för att ta det första steget.
Differentiering – inte merarbete, bara planering med en tankevurpa
Amanda gör en koppling till teorin hon läst på Malmö Universitet, exempelvis vikten av att hantera den kognitiva belastningen (Cognitive Load Theory). Om en uppgift är för svår ger eleven upp, men om den är för lätt börjar tankarna vandra (mind-wandering).
Hon reflekterar även över Vygotskis proximala utvecklingszon. Vi vill att alla elever ska utmanas där de befinner sig i sitt lärande.
För att möta detta skapade Amanda differentierade begreppslistor till ämnesområdet, där en av listorna var enklare och den andra mer utförlig och med fler exempel.
Hon har även börjat ge vissa elever en punktlista av lektionsplaneringen i . För en elev som har svårt att lyssna och skriva samtidigt blir detta ett ovärderligt stöd för att kunna bibehålla fokus under genomgången.
– Det intressanta är att detta inte skapade merarbete. Jag har ju redan materialet, det handlar bara om hur jag presenterar det, förklarar Amanda.
Reparera relationen när det brister
Men även med goda strategier uppstår konflikter. Amanda delar öppenhjärtigt med sig av en händelse där en elev använde ett kränkande uttryck, vilket ledde till att hon markerade. Efteråt kände hon ett behov av att reparera relationen.
– Jag bad eleven om ett samtal och sa: ”Jag vill bara prata, inte skälla”. Jag bad om ursäkt för att jag hade blivit arg, men förklarade samtidigt att orden hen använde inte var okej.
Eleven blev förvånad men tacksam. Det visade sig att erkännandet av att även lärare kan fela i sin reaktion, utan att för den sakens skull vika från sina krav, skapade en ny ömsesidig respekt. ”Vi är okej, du och jag”, blev elevens svar.
Sammanfattande tanke
Amandas resa visar att de små justeringarna ofta ger de största resultaten. Genom att flytta fokus från elevens prestation till elevens kognitiva förutsättningar, skapar vi ett klassrum där fler vågar försöka. Att förstå exekutiva funktioner handlar inte om att sänka kraven, utan om att bygga de trappsteg som behövs för att alla elever ska kunna nå målen.
