Fakta eller feeling? Så arbetar vi för att bygga analyslust.

Sedan våren 2024 har jag, Jessica Arvidsson, haft glädjen att processleda ett systematiskt arbete med att stärka rektorernas analysförmåga i Båstads kommun. Inspirationen väcktes när vi anmälde intresse till Skolverkets kvalitetsdialoger och sedan dess har vi tagit flera viktiga kliv mot en mer förankrad analyskultur i våra verksamheter.

Mitt eget intresse för analysfrågor är stort, för att inte säga nördigt. Men det som driver mig allra mest är att se hur andras nyfikenhet och analyslust väcks. Och det upplever jag att den verkligen har gjort under det gånga året!

”Vaffö då då?” – analysens första fråga

Vi – samtliga rektorer i förskola, grundskola, gymnasium, Komvux och Yrkeshögskolan och jag – inledde arbetet med en tvådagarskonferens i mars 2024. Där pratade vi om varför vi behöver arbeta med analys och vad analys faktiskt är. Redan från start satte vi tonen med ett enkelt men tydligt förhållningssätt: att ständigt ställa frågan ”Vaffö då då?”, med inspiration från Rumpnissarna i Ronja Rövardotter. Den frågan blev en symbol för den nyfikenhet och det kritiska tänkande som krävs i allt analysarbete.

Vi tog avstamp i Skolverkets nationella kvalitetssystem och började arbeta praktiskt med hjälp av dess mål, delmål, indikatorer och framgångsfaktorer.

Perspektiv, indikatorer och professionella samtal

Under våren byggde vi vidare med halvdagar där vi utforskade olika perspektiv i analyser – till exempel hur trygghetsenkäter kan ge oss olika information beroende på om vi analyserar resultaten mellan skolor, årskurser eller över tid. Vi diskuterade vikten av att inte låsa sig vid en enskild tolkning, utan att våga vrida och vända på data och ta in flera perspektiv.

Ett särskilt intressant tillfälle handlade om indikatorer: Hur vet vi att vi mäter det vi tror att vi mäter? Vi lyfte studiero som ett exempel. Beroende på vilken indikator vi väljer (elevupplevelse, lärarobservation, uppgiftstid etc.) får vi olika bilder av hur det ligger till med studieron i en klass eller på en skola. De samtalen väckte både reflektion och en ökad medvetenhet kring vad god analys faktiskt kräver och hur viktigt det är att vi är noggranna i valet av indikatorer.

Kollegialt lärande på riktigt

I juni samlades rektorerna för att dela sina första analysfynd från året som gått. Genom att ställa frågor som ”Hur vet du det?” hjälptes vi åt att utmana varandras slutsatser. Kollegial opponering blev sedan ett återkommande inslag: i augusti skickade rektorerna sina kvalitetsrapporter till varandra för läsning, feedback och revidering inför presentationen till utbildningsnämnden. Det var ett arbetssätt som både höjde kvaliteten på rapporterna och stärkte det professionella lärandet mellan rektorer.

Från känsla till kunskap

Under hösten fördjupade vi arbetet ytterligare med en heldag i analysens tecken. Här introducerade jag begreppet ”fakta eller feeling” i vårt arbete. Tanken är enkel: vi kan gärna börja analyserna med en känsla, men vi måste förflytta oss mot fakta. Vi kan inte fatta beslut eller utveckla skolan eller undervisningen enbart utifrån analyser gjorda på antaganden eller ”feelings”.

Vi jobbade med olika analysmodeller, kombinationer av kvalitativa och kvantitativa data och hur forskning kan integreras i analysarbetet. Det blev tydligt för många att även nyligen genomförda analyser och skrivna texter kunde förbättras när analysverktygen förfinades.

Nästa nivå: analys som utvecklingsmotor

I mars 2025 samlades vi åter för analyskonferens. Rektorerna arbetade med sina egna texter, fördjupade sig i indikatorers validitet och reliabilitet, och arbeta praktiskt i databasen Kolada och med nyckeltalsanalys.

De fick också tillfälle att lägga upp planerna för analyserna av årets arbete och resonera kring frågor som: Vilken data har vi redan, vilken saknar vi, hur kan vi fånga den data vi saknar och när involverar vi olika grupper av medarbetare?

Reflektion och vägen framåt

Det som gör mig allra mest glad är att frågor som ”Är det fakta eller feeling?” och ”Hur vet du det?” har fått fäste i vardagen. I Båstad finns rektorer som nu ställer skarpare frågor, söker bredare perspektiv och bygger sina slutsatser på ett starkare analysunderlag än tidigare. Men vi är inte klara. Vi behöver nå fler medarbetare, göra analysarbetet ännu mer inkluderande och visa att analys inte är ett hot eller en granskning av enskildas arbete – det är ett verktyg för att utveckla undervisningen, skapa bättre förståelse för elevernas behov och säkerställa att skolans arbete verkligen gör skillnad.

Och kanske är det just där den största vinsten finns: en kultur där nyfikenhet, kollegialitet och kritiskt tänkande är navet i skolans utveckling.