Förskolan lyfter blicken med hjälp av internationellt utbyte
Hur kan vi i förskolan utvidga vårt lärrum och se bortom vardagens rutiner och ramar? För Västra Ramlösa förskolor i Helsingborg blev svaret att öppna dörren till Europa.
Genom ett utbyte mellan Sverige och Tyskland har pedagogerna på Västra Ramlösa förskolor fått möjlighet att spegla sin egen praktik och återupptäcka en djupare mening med begreppet demokrati i förskolan.
Resultatet? Större insikter om flexibel organisation, barns inflytande och värdet av att våga – trots språkbarriärer.
Rektorns strategiska vision: Att vara en aktiv del av Europa
Västra Ramlösa förskolor är fyra olika enheter; Birkagatans förskola, Brunnsberga förskola, Humlegårdens förskola och Fridas förskola.
För rektor Tobias Fredricson var beslutet om internationellt utbyte långt ifrån en tillfällighet – det var ett aktivt demokratiskt ställningstagande. Målsättningen var att praktiskt leva upp till visionen om fri rörlighet och ökad förståelse för att aktivt motverka nationalism.
– Jag ser det främst som ett demokratiarbete. EU står på den bärande idén om fri rörlighet mellan nationerna för att öka förståelsen och minska nationalismen. Min erfarenhet från andra branscher har gjort att jag varit bekymrad över hur vi inom förskolan i Sverige pratar demokrati men sällan i praktiken leder verkliga projekt utom Sverige, berättar Tobias.
För pedagogerna blev detta en unik möjlighet att reflektera och lära av kollegor från en annan del av världen, med andra tankar och erfarenheter.
– Det gör att vi nu kan ifrågasätta gamla sanningar och bli ännu bättre, fortsätter han.
Hannes Kelm, student från Johanniter-Akademie, Leipzig, på besök i Sverige under två veckor. Skolan utbildar så kallade Erzieher*, pedagog. I sin utbildning studerar Hannes några dagar i veckan och arbetar resterande dagar. Hans roll i utbytet är mestadels observerande, men det hindrar varken honom eller barnen från att interagera och lära från varandra.
Vid sin sida under intervjun har Hannes sin handledare, Lea Gröninger. De bekräftar båda synen på att den här typen av samarbete är grundläggande för framtiden.
– Även om vi är från helt olika platser har vi så mycket gemensamt i att vi alla är villiga att lära. Denna naturliga nyfikenhet är något vi kan acceptera, och om vi kan förstå varandra bättre, kan barnen se det och lära sig. Då kanske vi inte behöver ha begränsningar i våra huvuden, eller gränser på kartan som hinder, säger Hannes.
Från fasta väggar till flexibla flöden i lärmiljön
En stor pedagogisk insikt uppstod när den svenska personalen reflekterade över hur de tyska förskolorna organiserar verksamheten. Medan Sverige ofta strävar efter likvärdighet och trygga ramar, var den tyska modellen inriktad på öppna koncept där barnen har mycket stor frihet och agens.
– Det var väldigt intressant att se. Man kunde se att alla barn på den förskolan var sysselsatta, lekte med något eller någon och att det faktiskt fungerade. Jag kunde se att man tror så mycket på barnen hela tiden och de klarar av det! säger Wilma Andersson som är förskollärare på Birkagatans förskola. Hon besökte tidigare i år förskolan där Hannes arbetar i Lepzig.
De öppna koncepten som förskolan i Lepzig förespråkar handlar om att skapa stora rum för lärande där barn kan möta experter.
– Barnen är sina egna experter i dessa rum, men de har också lärare där som är precis till för detta, de kan tillföra och motivera barnen utifrån sitt expertområde. Något som inte kan tillföras av någon som bara ”råkar vara där”. Det är något jag tror verkligen kan vara till nytta för barnen, säger Hannes.
Trots den inspirerande insikten i dessa öppna koncept kan Wilma och hennes kollegor se att det finns praktiska hinder på deras förskolor. Pedagogerna reflekterar däremot kring att deras utomhusmiljö är mer anpassad för den flexibiliteten som inte fullt fungerar inomhus.
Linda Henriksson är förskollärare på Brunnsberga förskola i den fokusgrupp som tagit emot Hannes under två veckor. Linda berättar att de börjat bygga upp en ateljé på Brunnsberga, i ett av de större rummen, där barn från tre olika grupper ska kunna mötas och interagera med varandra i lärandet.
– Det är precis det som är ett av huvudsyftena med det öppna systemet. Du öppnar upp ytor för barn att kunna utforska sin egen nyfikenhet och sitt eget lärande, konstaterar Hannes, som är både imponerad och intresserad av förskolans arbete med den nya ateljén.
– På vår förskola har barnen alltid möjlighet att göra ett val genom att de rör sig mellan våra olika lärmiljöer och rum som vi bygger upp. Det här utbytet är inte färdigt än, men jag känner att det är väldigt värdefullt att reflektera och prata om vad vi gör och varför vi gör det. Lyssna och få inspiration från den andres syn, säger Linda.
Lärdomar och nya sanningar
Förutom de organisatoriska insikterna har utbytet lett till viktiga värdegrundsreflektioner:
Kommunikation utan språk: Trots att studenten och barnen inte har ett gemensamt talat språk, var det inget problem.
Linda kan se att barnen är väldigt intresserade och nyfikna på det nya språket och hon tycker det är väldigt intressant att se hur de kommunicerar utan språk. Hon tror att detta är ett bra sätt för barnen att se och reflektera över att det finns så många språk och ursprung i världen.
– När vi hade utbytesstudent första gången funderade vi jättemycket på hur vi skulle lösa det när barnen och studenten inte har något gemensamt talat språk. Men det löste sig helt naturligt. Extra kul är att vi har en tysk lärare som arbetar hos oss nu, tack vare ett tidigare utbyte, säger Wilma.
– Det är en av de stora erfarenheterna med utbyte som jag ser det, att den andre personen som är en främling, att det fungerar… att du inte behöver vara rädd, säger Lea.
Delaktighetens gränser: I Västra Ramlösa förskolor arbetar man mycket med barnens demokratiska val. Till viss del är verksamheten mer styrd än den modell som förskolan i Lepzig utgår från och man planerar medvetet utifrån barnens intressen. I tyska modellen med öppna koncept får barnen större frihet att välja under dagen, vilket kan leda till mer konflikt – men också till lärande i konfliktlösning. Det blev tydligt att båda systemen har sina fördelar, och att trygga ramar är nödvändiga för vissa barn.
Värdet av reflektion: Förskollärarna vittnar om hur värdefullt det varit bara att ha studenten där. Att tvingas sätta ord på vad de gör och varför de gör det, gav ett perspektiv som inte kan återskapas på egen hand.
Sammanfattning: Våga ta steget ut i världen
Att arbeta med ett internationellt utbyte handlar om att vidga barnens och pedagogernas möjligheter. Det är en unik chans att lära av andra, ifrågasätta gamla sanningar och bli ännu bättre.
Viktigaste tipset till kollegor:
- Våga prova: Rektorn och pedagogerna är eniga. Att bara våga göra ett utbyte. Man får så mycket.
- Språket är inget hinder: Se inte språket som ett hinder. Det är en del av lärdomen och löser sig av sig själv. Barnen ser inte stereotyper – de ser bara en ny person att lära av.
- Förankra visionen: Som chef måste man vara tydlig med varför man gör detta och vad som förväntas, för att säkerställa att pedagogerna är med på tåget.
– Världen är bra mycket större än Sverige. Vill vi ge barnen världens bästa förskola behöver vi titta på och lära av andra, säger Tobias.
Det utbildningsinstitut som Västra Ramlösa förskolor gjort ett utbyte med heter Johanniter-Akademie Mitteldeutschland och finns i flera olika delstater i Tyskland.
* Det tyska ordet ”Erzieher” (uttalas ungefär ert-tsii-er).
”Erzieher” är en yrkestitel för förskolepedagoger, fritidspedagoger och personal som arbetar inom omsorg och socialpedagogik i Tyskland.
En ”Erzieher” arbetar vanligtvis inom förskolor och daghem (Kindergarten eller Kitas), fritidshem (efter skolan), barn- och ungdomshem eller institutioner för personer med särskilda behov.
