Internationell konferens kring Cooperative Learning

Den 1-3 oktober gick den Internationella konferensen i Cooperative Learning av stapeln i Odense, Danmark. Konferensen organiserades av International Assocation of the Study of Cooperation in Education (IASCE) med University College Lillebaelt i Odense som värd.

200 deltagare från 29 länder möttes under tre intensiva dagar för att deltaga i workshops, lyssna på presentationer av studier av och med några av de mest kända forskarna i världen inom Cooperative Learning. Närheten var glädjande för oss svenskar som detta år hade 34 deltagare representerade, jämfört med 3 deltagare i Scarborough för två år sedan.

Jag kom själv i kontakt med Cooperative Learning i Danmark för några år sedan och har också varit där vid ett par tillfälle för att fortbilda mig. Min uppfattning är att detta välstuderade arbetssätt, med över 1200 studier gjorda under 1900-talet, ännu inte fått sin genomslagskraft i Sverige. Vi är ett föregångsland inom det kollaborativa lärandet i form av  t ex grupparbete, men inte i det kooperativa lärandet. Jag förstod under konferensen att många länder redan, under många år, arbetat och forskat kring det kooperativa lärandet och har till och med infört det i sina lärarutbildningar.

I mitt första möte med Cooperative Learning för några år sedan insåg jag att jag, som språklärare med mycket fokus på kommunikation, redan använde mig av Cooperative Learning i min undervisning. Det var egentligen inget nytt, men jag fick syn på vad jag gjorde i min undervisning och kunde därefter samla ihop och systematisera min didaktiska kompetens. Sedan dess är det kooperativa lärandet en utgångspunkt för mig i min undervisning och inte mins det kooperativa förhållningssättet som det i grund och botten är.

Att det är ett förhållningssätt visade sig väl under konferensen där graden av interaktion var hög både under föreläsningarna och på kvällstid vid de sociala sammankomsterna. Hela konferensen genomsyrades av öppenhet, nyfikenhet och prestighelöshet både bland deltagarna och föreläsare/forskare som alla delade frikostigt med sig av både erfarenheter, kontakter och material för att kunna föra kunskapen vidare.  

Bröderna David and Roger Johnson, två av de främsta forskarna i världen inom Cooperative Learning. Learning. De bjöd på sig själva och levde som de lärde. Här Tysta handen för att samla ihop alla efter en samarbetsövning bland oss deltagare.

Vad är då Cooperative Learning?

Med sin grund i bland annat Vygotskys teori, att lärandet är en social process som sker i interaktion med andra, använder man sig i av samarbete för lärande och utveckling. För att organisera fungerande lärsituationer använder man sig av strukturer där både sociala färdigheter tränas och kunskap befästs. Språket fyller en central roll, då man genom att formulera sig språkligt och sammanfatta sina kunskaper i dialog med andra, befäster kunskapen.  Inlärningen är således inte något läraren gör åt eleverna utan något eleverna gör i interaktion med varandra. 

Det som är unikt i ett kooperativt klassrum är att alla elever är aktiva på något sätt, det sker en samtidig interaktion. Eleverna arbetar i grupper om 2-4 personer och alla innehar en betydande roll och det blir lika delaktighet. Det är ett positivt beroende i gruppen och de har ett ömsesidigt behov av varandra för att kunna lösa uppgifterna. Ju bättre en kamrat klarar sig ju bättre klarar man sig själv. Att gruppens samlade kunskaper ska användas igen för minst en kamrat skapar fokus och tränar eleverna i individuellt ansvar.

Genom att låta barnen sätta ord på sina kunskaper, att coacha, lära av och lyssna på varandra i organiserade former skapas ett klassrumsklimat där alla känner sig delaktiga och tar ansvar för både sina handlingar och sitt lärande. Detta får barnen att känna samhörighet i klassen, skapa trygghet och ge dem modet att våga gå utanför sin komfortzon, vilket är en nödvändighet för all form av utveckling, både socialt och kunskapsmässigt. Vinsterna är många både kognitivt och socialt, men även att det motverkar mobbning och bygger upp självförtroendet hos alla. En förutsättning för att forma våra nya samhällsmedborgare.

Jag har under de år jag praktiserat Cooperative Learning sett vilka framsteg eleverna gör i form av ökad delaktighet, större ansvarstagande, ökat engagemang i klassrumsaktiviteterna och stärkta sociala färdigheter. Mitt ledarskap har också blivit enklare, tydligare och mer effektivt genom mitt arbete med och kunskap om Cooperative Learning. För varje workshop jag deltagit i och av all forskning jag tagit del av här i Odense är jag helt övertygad om att Cooperative Learning inte är en fluga! Det är ett arbetssätt och ett förhållningssätt som skapar framgång både i vårt sociala och kunskapsmässiga uppdrag…på en och samma gång!

/Liz Fristedt, Västervångskolan Landskrona