Följ med naturgruppen en dag i Drömskogen
Så här kan det gå till i naturgruppen på Högastens förskola.
Det är torsdag morgon och naturgruppen på Högastens förskola anländer till Drömskogen i Pålsjöskog klockan 9.30. De kommer i två mindre bussar och när dörrarna öppnas möts jag av tre pedagoger, 12 barn mellan 2,5-5 år och de två besökarna Tatsu och Kuni från Shizuoka förskolor i Japan.
Det långväga besöket är en del i ett samarbete mellan Helsingborg och Shizuoka förskolor i Japan. De japanska besökarna fick under sitt besök bland annat delta i naturgruppens verksamhet för att inspireras av deras sätt att arbeta med ett undersökande och utforskande arbetssätt, samt kring utomhuspedagogik.
Att upptäcka tillsammans
Det regnar och är cirka 14 grader ute. Stövlar, galonbyxor och hättor är på. Jag är möjligtvis den sämst klädda, men mycket nyfiken på att få spendera dagen utomhus. På vägen från förskolan till Drömskogen har bussarna åkt vägen förbi Rönnowska skola där de varje dag hämtar dagens lunch och mellanmål.
I ett av vindskydden i närheten av Drömskogen placerar barn och pedagoger ryggsäckar, vattenflaskor, filtar och annat de kommer behöva under dagen. Barnen leker med varandra och sina gäster trots de olika språken. När allt är på plats samlas vi i det blöta gräset och säger hej till varandra.
Tillsammans promenerar gruppen in genom Drömskogen. En uppgift som barnen får med sig är att samla saker de tycker är intressanta eller fina, som sedan ska användas på en tavla. Bara några meter in i skogen har ett av barnen hittat en padda. Även om den är lite svår att plocka med sig har han varit mycket noga med att blöta sina fingrar för att paddan inte ska få en chock av hans mänskliga värme. Vi tittar på hur paddan gömmer sig i gräset när den blir nedsläppt igen och efter det fortsätter promenaden.
– Vi har många barn som är fantastiska på att upptäcka. När de väl har fått upp ögonen för småkryp, detaljer, förändringar och saker som händer i naturen så har de väldigt god nytta av det även i andra sammanhang, säger Tanja Salzmann, förskollärare.
Just nu är det fortfarande uppstartsveckor sedan sommaren och gruppen är ganska ny. Några barn är ganska små och det är en del rutiner som behöver sätta sig innan verksamheten är helt igång. I början handlar det mycket om att alla barn lär sig strukturer och rutiner. Att det är viktigt att inte springa iväg från gruppen, alltid se en vuxen och att värna om naturen och djuren.
– Jag har hittat en sopp! utbrister ett av barnen och det uppstår en samling kring en stor svamp som står under ett träd. Lisa Sangeus, förskollärare, visar hur man kan känna igen en sopp och en skivling, något en del av barnen helt klart redan är mycket väl upplysta om.
Fynden blir många. Under promenaden får barnen upp ögonen för pinnar, löv i olika färger, spindlar, spindelnät, gråsuggor, mossa och svampar och mycket annat intressant. En del saker får stå kvar på sina platser men mycket kan följa med i korgen och återlämnas i naturen igen efter promenadens slut.
I naturgruppen sker allt naturligt
– Vi vill ge barnen naturupplevelser och vänja dem vid att vara i naturen. Vi är ute den mesta tiden och gör lite tvärtom. Går ut när andra går in. Det är väldigt speciellt att arbeta så här, men jag trivs otroligt bra, säger Lisa.
En av fördelarna med att arbeta i utegrupp tycker Tanja är att det finns plats. Plats för alla och plats för lärandet. Ljudnivån absorberas av naturen och tar inte överhand även om det är 15 barn på samma plats. Hon upplever också att hon som pedagog är väldigt närvarande i barngruppen och att de får uppleva saker tillsammans. När verksamheten är utomhus tycker hon också att mycket kommer av sig själv. Barnen lär sig ta hänsyn och att hjälpa varandra mer naturligt.
Efter promenaden får barnen visa sina fynd för varandra. Alla sitter tillsammans och ibland behöver gruppen ta hjälp av uppslagsboken eller google för att ta reda på fakta. Sedan fortsätter diskussionerna. Efter visningen släpper barnen ut spindlar och andra småkryp i naturen igen och sparar det andra materialet till eftermiddagens konstskapande.
Den välbehövliga lunchen äter alla ur sina kåsor. Det regnar från och till under hela dagen men det är inget som vare sig barn eller vuxna verkar tänka särskilt mycket på. När vi äter sitter vi skyddade under vindskjulet.
Dagen till ära visar barnen upp ett antal lekar de brukar leka för sina japanska gäster. Kuni och Tatsu pratar bara lite engelska men det är inga problem för dem att delta helhjärtat i verksamheten. Och att vara ute i naturen hela dagar är mycket annorlunda med hur det fungerar i Japan. Där finns en del lekplatser förklarar en av dem för mig på behjälplig engelska, men bara med uppbyggda lekställningar, ingen naturlig natur.
De båda verkar njuta av att vara utomhus och under dagen blir det många skratt och de får göra mycket nytt som de aldrig varit med om hemma i Japan.