Inga händer upp

Andra strategin i ”Bedömning för lärande” handlar om att skapa aktiviteter som ger information om var eleverna befinner sig i sitt lärande. Dessa aktiviteter har även funktionen att stimulera elevernas tänkande och öka deras engagemang. Olika metoder har prövats i detta syfte varav jag här tar upp en av dem.

En beprövad och ganska enkel metod är att förändra det didaktiska kontraktet i klassrummet från det att läraren ställer en fråga och några (ganska ofta samma) elever svarar genom att räcka upp handen. Studier har visat att elever som deltar i klassrumsdiskussioner blir klokare medan de som undviker att delta avstår från möjligheten att utveckla sin förmåga.

Ett sätt att förändra klassrumskulturen och därmed ge fler elever möjligheten att delta aktivt är att införa regeln ”Inga händer upp!” eller ”No hands up!” som det heter i den engelska litteraturen. Denna metod går ut på att i stället för handuppräckning använda ett eller flera fördelningsmedel som hjälper läraren att fördela ordet slumpmässigt. Läraren ställer en fråga och väljer sedan slumpässigt en elev som ska svara för att sedan studsa frågan vidare till en annan slumpmässig vald elev. Hur många elever som väljs beror på frågan och/eller på de svar som läraren får. Avslutningsvis kan läraren välja ytterligare en elev för att sammanfatta svaren och avrunda med en helklassdiskussion.

Lottningen kan ske med hjälp av en app (”Name in a hat” eller ”No hand up”) eller genom att dra ett namn från en bägare med glasspinnar, namnbrickor, eller dylikt på vilka elevens namn är skrivet.

Om en elev svarar ”jag vet inte” kan läraren hjälpa eleven genom att låta eleven ”ringa en vän” eller ”fråga klassen”. Ett annat sätt är att säga: ”Ok, jag återkommer till dig.” Efter att ha valt andra namn slumpmässigt kan sedan läraren återkomma till första eleven och fråga: ”Vilket av de svar du hört tror du på och varför?” eller ”Kan du sammanfatta det du hört?” eller ”Finns det något svar som sagts som du tror är fel?”.

Dessa frågor kan även ställas till alla elever och inte bara till de som svarar att de inte kan. De kan vara ett sätt att få eleverna engagerade i att aktivt lyssna och reflektera över hur andra kamrater resonerar.

/Andreia Balan