Kamratrespons
Mitt namn är Emma Anderberg och jag arbetar på Glumslövs skola i Landskrona sedan 11 år tillbaka. Detta läsår arbetar jag i årskurs 2. Vi har 20 elever i den ena klassen och 21 elever i den andra klassen. Jag är förstelärare i svenska och har huvudansvaret för svenskundervisningen i båda klasserna.
Stärka och utveckla det egna lärandet med kamratrespons
Varje vecka arbetar jag med kamratrespons för att bland annat stärka det egna lärandet och öka elevaktiviteten i klassrummet. Eleverna skriver varje vecka i en bok som vi kallar händelsebok. I denna bok får eleverna skriva och berätta om vad som har hänt i deras liv de senaste dagarna. Vi pratar om att det inte behöver vara något speciellt som eleverna skriver om, utan att det kan vara allt från att de har läst en bok, sett något spännande på tv, städat sitt rum osv. Fokus ligger på hur de uttrycker sig i sitt skrivande och hur de beskriver olika saker i texten. Vi pratar om hur läsaren ska få en tydlig bild framför sig när han eller hon läser texten.
Eleverna ska även förstärka sitt innehåll genom att rita en bild som är kopplad till texten. Det som jag anser är viktigt i arbetet med kamratrespons är att eleverna får tydliga riktlinjer och direktiv kring vad de ska titta på i texterna och att läraren följer upp och är delaktig i arbetet. När vi arbetar med kamratrespons skriver jag alltid ner de punkter som eleverna ska titta på i bearbetningen av texterna. Dessa punkter finns på smartboarden under hela processen. Jag brukar även sätta upp dessa punkter när eleverna ska granska sina egna texter. Punkterna som jag skriver upp förändras efterhand som elevernas skrivande utvecklas. Arbetet med kamratrespons har gjort eleverna mer medvetna om vad en bra text är, vad de ska titta på i skrivprocessen och hur de själva förbättrar sina texter efter kamraternas omdömen. Med hjälp av en dokumentkamera tittar vi sedan på texterna tillsammans på smartboarden och eleverna ges även möjlighet att läsa upp sina texter. Enligt mig är det viktigt att eleverna känner att de har en mottagare till de texter som de skriver.
Jag har sparat dessa händelseböcker från årskurs 1 och när de slutar årskurs 3 kommer de att få alla tre böckerna i en avslutningspresent. Böckerna blir en form av dagbok där de har skrivit om verkliga händelser under tre år. Förutom en bra skrivträning där eleverna utgår från sig själv och sina egna intressen ger böckerna en tydlig och klar bild över elevernas egen kunskapsutveckling och i detta fall deras skrivutveckling. Som jag nämnde tidigare är det viktigt att läraren är delaktig i elevernas feedback till varandra och att han eller hon ser att arbetssättet leder eleverna framåt. Även i andra arbetsmoment låter jag eleverna lära av varandra och hjälpa varandra. Detta har lett till en mycket positiv miljö i klassrummet.
Genom arbetet med händelseboken och med kamratrespons tränar vi följande kunskapskrav: ”Eleven kan skriva enkla texter med läslig handstil. I texterna kan eleven använda stor bokstav, punkt och frågetecken samt stava ord som eleven själv ofta använder och som är vanligt förekommande i elevnära texter. Genom att kombinera sina texter med bilder kan eleven förtydliga och förstärka sina budskap. Dessutom kan eleven utifrån givna frågor ge enkla omdömen om sina egna och andras texter samt utifrån respons bearbeta och förtydliga sina texter på ett enkelt sätt.”
Tips på forskning och litteratur
Mer om att ge feedback och aktivera eleverna som läranderesurser för varandra i klassrummet hittar du i Dylan Williams bok Att följa lärande – formativ bedömning i praktiken.