Konkret verktyg för studiero – fyra röster om PAX i skolan

En främjande insats som hjälper lärare att hitta strategier som motiverar elever att följa instruktioner, regler och överenskommelser. Så beskriver Michael Jensen den internationellt beforskade modellen PAX som är framtagen för att skapa studiero och trygghet i klassrummet.

Michael Jensen om PAX

Michael är strategisk utvecklingsledare på Pedagogiskt center och PAX-instruktör. Tillsammans med Katarina Witting arbetar han med PAX i Helsingborgs stads skolor. Michael har sett att PAX hjälper till att skapa fungerande strukturer i klassrummet.

PAX vänder sig i stor grad till skolor som har svårigheter, eftersom det är där effekterna på det förändrade beteendet verkar vara störst. Michael menar att det handlar om att du med hjälp av PAX kan skapa entusiasm och att det är det som driver eleverna att vilja förändra sitt beteende.

Modellen bygger på PAX-visionen, som är en gemensam bild av vad lärare och elever vill se, höra, göra och känna i klassrummet. För att uppnå visionen finns nio konkreta verktyg du som lärare kan använda dig av.

– Att använda PAX i skolan fungerar ungefär som att gå på gymmet. Du vill ha en förändring och för att uppnå det behöver du träna. Det kan du och eleverna göra med hjälp av de olika verktygen i PAX. Det handlar mycket om beteenden och beteenden kan vi förändra genom att försöka förstå vilka strukturer och verktyg som fungerar, säger Michael.

Mål med PAX är att:

• skapa en trygg miljö och studiero i klassrummet
• träna barnens färdigheter i samarbete och självreglering
• tillhandahålla verktyg för lärare (som snabbt resulterar i mer tillgänglig undervisningstid än de tar i anspråk).

PAX-visionen och Good behavior game

I visionen ingår önskvärda beteenden (PAX) och icke önskvärda beteenden (Bliim). Allt arbete bygger på att klasslärare och elever tillsammans, och i enlighet med skolans värdegrund, kommer överens om hur de ska arbeta för att främja den önskvärda klassrumsmiljön.

Spelet (good behavior game) är knutet till de olika verktygen och bidrar med ett arbetssätt för hur lärare och elever kontinuerligt kan arbeta för att uppnå visionen samtidigt som ordinarie klassrumsverksamhet fortgår.

– När spelet introduceras är kraven lågt satta så att eleverna har goda chanser att lyckas och motiveras till större ansträngningar. Bland annat behöver eleverna endast arbeta en kortare stund, och under lektioner med få potentiellt störande moment. Därefter ökar tiden efter hand, så att elevernas färdigheter också kan växa.

Den tid det tar att starta och genomföra spelet kompenseras mer än väl av den minskning av störande och icke-fokuserade handlingar som förekommer i klassrummet. Detta redan efter att det använts så kort tid som en månad.

– Spelet är tänkt att fungera både som uppmuntran, och för att ge barnen tillfälle att träna på att ställa om från fokuserat arbete, till lek, och tillbaka igen. Detta bidrar till att gradvis utveckla färdighet i självreglering. Spelet används under ordinarie klassrumsverksamhet, och kan användas i många olika sammanhang under skoldagen, utifrån lärarens bedömning.

Matro på Söderskolan med hjälp av Röster

Söderskolan är en skola med årskurs 1-3. All personal på skolan har gått fortbildningen och är numera PAX-lärare. Det gör att PAX genomsyrar hela skolan och barnen är trygga med vokabulär och förhållningssätt.

Nina Pederson och Helene Gustafsson är båda lärare i årskurs 1. De berättar hur skolan har lyckats gå från en stimmig och stojig matsalssituation till att få ett trevligt matklimat och matro för alla med hjälp av PAX och verktyget RÖSTER.

Röster är en plansch som sitter på väggen i klassrummet med illustrationer på de olika röstlägena. Det innebär att eleverna vid olika tillfällen ska använda olika röstlägen från 0 cm till 5 m. Från att vara helt tyst, till att viska, samtala och ha en hög röst. Helene fick idén från en tidigare arbetskamrat och genom att använda illustrationerna från planschen uppstod ”röstkortet”.

– Det vi har gjort är att vi använt röstkortet och lagt till rött och grönt (Bliim och Pax). Vi har röda kort på bordet när eleverna kommer in och efter en stund vänder vi på kortet så det blir grönt. Vi trodde nog inte riktigt att det skulle fungera. Men det har blivit jättestor skillnad! säger Helene.

Det var tidigare mycket ljud i matsalen och det påverkade både barn och vuxna. Inför förändringen berättade lärarna om vad som skulle hända. Eleverna fick ställa sig i led och fick börja med att använda 0 cm-rösten redan under handtvätt och sedan hela vägen till matsalen. Alla gick med på förändringen fort och var helt med på tåget. Helene och Nina tror det beror på att alla kände igen kortet och verktygen men även att resultatet blev så tydligt.

De första 10 minuterna i matsalen är det 0 cm-rösten som gäller. Efter det brukar alla ha kommit in och satt sig ner i lugn och ro.

– Sedan när vi väl vänder kortet är de redan så lugna att det fungerar att de sitter och pratar kring sina bord med 10 cm-rösten. Nu är det till och med dagar när det är så tyst att vi måste titta oss om för att se om det är många sjuka eller om det faktiskt bara är så att de är tysta och lugna, säger Nina.

Så fungerar PAX i klassrummet

Nina introducerades för PAX för ungefär två år sedan.

– Jag trodde inte att det skulle fungera. Jag tyckte att det var trams!

Idag arbetar hon fullt ut med modellen och med PAX som stöd upplever hon att hennes elever vet vad som förväntas av dem i olika situationer och moment och de drivs av att vilja ”vara PAX” på många olika sätt.

Under alla lektioner i klassen låter Nina eleverna samla både PAX-poäng och Bliim. I slutet av varje lektion pratar hon med eleverna om vilka PAX och Bliim som uppstått, vilka lösningar som finns om det uppstått problem och hur de istället skulle vilja ha det under nästa lektion eller dag. Enligt modellen är det egentligen bara Bliim som ska skrivas ner på det sättet, men Nina tycker att det är positivt att också samla PAX-poäng för att synliggöra de önskade handlingar och beteenden eleverna gör varje dag.

– Det handlar mycket om att barnen själva ska kunna reflektera och tänka att de till exempel har en uppgift i sin mattebok och själva förutse vilka PAX de kan göra under den här tiden. Jag kan använda noll-centimeters-rösten, jag kan peppa min kompis, jag kan räcka upp handen när jag vill ha hjälp av fröken och så vidare. Men också förutspå vad som kan bli Bliim. Då blir det lättare att veta hur de kan hantera det, säger Nina.

Ett exempel kan vara om någon säger ett fult ord, som Nina och hennes elever har som Bliim i sin vision. Även om spelet inte är igång är det enkelt att uppmärksamma eleverna på att något har hänt.

– Jag kanske säger Varför tror ni att jag blåste i munspelet nu? Eller så skriver jag ett rött streck på tavlan och frågar barnen om de vet vilket Bliim som hände nu. Sedan pratar vi om hur vi kan göra för att det inte ska bli så igen, säger Nina.

För den som vill testa tycker Nina och Helene att det viktigaste är att ta med barnen från början och att man inte sitter och planerar för vad barnen ska och inte ska kunna.

– Att barnen är med och tar fram själva vilka beteende man vill se gör att hela arbetet känns väldigt nära barnen och det kommer bli mycket lättare för barnen att följa visionen om de själva varit med och tagit fram den. Då är det ett bra sätt att fånga deras uppmärksamhet och jag tror att det är ett bra sätt för den som behöver vända beteenden som inte är önskvärda, säger Helene.

– Det är viktigt att komma ihåg att PAX och Bliim är kopplat till handling och inte till person. Om en elev gör ett Bliim är det handlingen som är Bliim, alltså negativ, inte barnet eller eleven som person. Det betyder att din handling eller det du gjorde inte var så bra och vi kan jobba med hur vi kan göra för att bli bättre. Det handlar mycket om att vi arbetar förebyggande och förutspår situationer och beteenden genom att till exempel bestämma vilka PAX vi vill arbeta med den här lektionen eller på rasten. Det gör det lätt för eleverna att uppnå ett önskat beteende, säger Nina.

Johanna Isgren fick tillbaka sin arbetsglädje med hjälp av PAX

Hur har du arbetat med PAX?

På Nanny Palmqvistskolan började vi med PAX höstterminen 2018. Skolan valde ut ett arbetslag som fick utbildningen för att testa och se om det gav effekt för bättre studiero. Utbildningen var vid två tillfällen och därefter fick vi nedstamp av handledare ute i verksamheten som gav återkoppling. Besöket gav mig som lärare mer motivation att fortsätta eftersom jag fick andra ögon på vad som fungerade och bekräftelse på att det jag gjorde var rätt.

PAX fungerade och vi alla upplevde en ökad studiero och bättre sammanhållning i samtliga grupper. Detta gjorde att skolledningen valde att utöka utbildningen till ännu ett arbetslag för att så småningom låta hela skolan blir PAXADE.

Personligen följde jag PAX enligt alla instruktioner men efterhand som tiden gick kände jag att gruppen behövde en twist och behöll grundkonceptet men gjorde alltså några småändringar.

Du tyckte det var jobbigt att gå till jobbet en period. Vad var det som gjorde att det vände?

Ja, det stämmer. Jag hade en situation där all min energi tog slut och jag kände att jag inte räckte till för alla elever. Vi hade en resurspersonen i klassen som byttes ut, vi hade oro i arbetslaget då personal var frånvarande etcetera. När jag fick verktygen i PAX kände jag att jag ville göra en omstart med gruppen, börja om från början. Det krävdes ett gediget arbete men alla eleverna var med på tåget och vi ville mot samma mål, att få en god tillvaro när vi var i skolan så att alla kan lära sig.

Vilka verktyg i PAX tycker du bäst om?

I början är visionen det absolut viktigaste, något man hänvisar till varje dag med eleverna. Det är ett gediget arbete som måste få växa fram och förändras längs vägen. Och såklart även PAX-spelet som ger den direkta belöningen till eleverna. Vid belöningen spelar min roll som lärare stor roll då jag behöver skratta med barnen och vara delaktig så att vi-känslan förstärks. Utöver det så har Munspelet varit avgörande för att få elevernas uppmärksamhet.

Det är lite svårt att välja bara en sak. Det är liksom PAX eller inget!

Vem eller vilka tror du har användning av PAX?

Jag tror egentligen att alla lärare/pedagoger mår bra av PAX men framförallt alla elever. Eleverna peppar varandra i positiv riktning för att lyckas med sina mål och alla strävar åt samma håll. Man pratar liksom samma språk med varandra om man har koll på vad som är PAX och BLIIM.

Vilka är dina bästa tips för den som ska gå utbildning eller som ska starta upp med PAX i klassrummet för första gången?

Håll i, håll ut och håll om.

Det tar mycket kraft och tid att starta upp PAX, men det är verkligen värt det och ger tydliga resultat, i alla fall har det gjort det för min elevgrupp.

Ha tålamod. Även om något misslyckas en eller två gånger så måste man fortsätta. Det är en träningssak, precis som läsinlärning och att lära sig de fyra räknesätten.

Kontakt
Arbetar du i Helsingborgs stads skolor och är nyfiken på att veta mer om PAX kontakta gärna pedagogisktcenter@helsingborg.se.