Kulturprojekt på schemat

– Det är det jag menar när jag säger att de skapande processerna är livsnödvändiga! säger Sanna.
I tre år har Sanna och kollegan Ulrica arbetat med olika typer av skapande projekt med förskoleklassen och från och med i år har skolan bestämt sig för att fortsätta genomföra ett kulturprojekt varje läsår med alla barn i förskoleklassen.

I förskoleklassens ateljéinspirerade miljö på Maria Parkskolan bjuder förskollärarna Sanna Mikkelsen och Ulrica Barte in till ett samtal om hur de ser på den viktiga estetiska lärprocessen.

Sanna och Ulrica har båda gått en ateljeristautbildning på lärarhögskolan Malmö Högskola. En utbildning som senare fick namnet kulturpedagogik för barn och unga, som handlade mycket om just att se estetiska lärprocesser i allt man jobbar med. Både Sanna och Ulrica tycker att skapandet är något de leds in på i väldigt mycket av det arbete som sker i barngruppen.

Tre år med olika skapande projekt

De senaste tre åren har Sanna och Ulrica tillsammans arbetat med kulturprojekt i förskoleklassen.

År 1. Tidsresan

Första året arbetade år F-3 övergripande med temat TID som resulterade i ett samarbete med Dunkers som kallades Tidsresan. Utifrån kulturhusets permanenta historiska utställning fick barnen arbeta med dåtid, nutid och framtid. Det blev ett stort projekt där 60 barn fick delta i arbetet.

I projektet fick barnen intervjua en äldre person, de fick uppfinna och göra egna ritningar samt bygga sin egen uppfinning. Projektet avslutades med vernissage på Dunkers där barnens uppfinningar fick ta plats i den befintliga utställningen och även stå kvar en tid. Tack vare en kontakt med kulturhuset blev det möjligt att arbeta med att ställa ut barnens konstverk i utställningen, vilket blev en viktig del av hela projektet. Att bjuda in till kulturen genom att låta barn och unga ta plats på det sättet tror Ulrica och Sanna är viktigt. I det här projektet kunde de se att Dunkers blev mer öppet och tillgängligt både för barnen och deras familjer.

År 2. Utforskande av Nordisk salong

Andra året deltog två av fyra förskoleklasser i kulturprojektet. Utifrån utställningen Nordisk salong som var en utställning där ett stort antal konstnärer av varierande uttryck ställde ut tillsammans.

Innan barnen fick se utställningen hade Sanna och Ulrica valt ut titlar på några konstverk, bland annat Isglass och Fyrverkerisol. Barnen fick sedan i grupper arbeta, skriva och rita utifrån olika frågor och presentera sina idéer för varandra.

Hur tror du att konstverket ser ut?
Vad är det för konstverk?
Vad kan ordet betyda?
Varför tror du konstnären gjorde konstverket?

– Det var häftigt att se vad en titel på ett konstverk kan göra när du inte har det framför dig. Det var underbart att arbeta med, säger Ulrica.

I utställningen fick barnen utforska på egen hand. De fotograferade själva sitt besök och samlade intryck att ta med sig tillbaka till skolan.

– När vi kom tillbaka var allting intressant. Det kunde vara någon som fotograferat golvet eller taket. De hade tittat på konstverk från framsida eller baksidan och allting var lika intressant att prata om i efterhand. Vi gick verkligen tillbaka och tittade. Hur tänkte du där? Och hur tänkte den konstnären där? säger Sanna.

– Det som var bra med Nordisk salong var att det inte var så tillrättalagt, utan det var upplagt för att barnen kunde använda sin egna fantasi, säger Ulrica.

För Sanna och Ulrica är det viktigt att tänka utanför boxen och de vill komma bort från givna mallar om vad som förväntas i olika sammanhang, av både barn och vuxna. Utställningar som inte är tillrättalagda för barn uppskattar de särskilt mycket och menar att det kan ge vad som helst och öppna hur många frågor som helst, vilket i sin tur är det barnen ofta tycker är intressant och spännande.

– Det är det jag menar när jag säger att de här processerna är livsnödvändiga! Det är livsnödvändigt att få någonting utanför sin vardagliga sfär, säger Sanna.

I det dagliga arbetet frågar de ofta sig själva Var är barnet och hur kan barnets fantasi komma fram i arbetet?

År 3. Kreativt skapande utifrån de Geer

Det tredje läsåret deltog nästan 100 barn, det vill säga alla förskoleklasserna, i kulturprojektet som den här gången utgick från utställningen  Ledtrådar – Carl Johan de Geer. En spännande utställning som omfattade måleri, foto, skulptur, tryck och med stor variation i konstverken.

Barnen fick själva fotografera i utställningen, arbeta med foto på sig själva i kombination med utskrifter av de Geers konstverk. De fick testa tryck och collage och de hade precis som tidigare år ett vernissage för föräldrar när projektet avslutades. Arbetet genomfördes i den stora ateljén på skolan samt på besök i Dunkers verkstad.

– Det fanns ett konstverk med en kanin som är delad mitt itu och det rann blod ner på väggen under tavlans ram. Vi sa först att vi kanske inte behövde prata så mycket om den. Men det var ju snarare tvärtom! Alla barnen ville ju bara titta på just den tavlan.

– Vi fick prata med barnen om vad som hade hänt och nu vet de en del om hans livshistoria och att saker som händer tidigt i livet ofta sätter spår och kan visa sig i konsten, säger Ulrika.

Konstverket på den skadade kaninen påverkade barnen på olika sätt. När de efter besöket arbetade med bilden ritade en del av barnen över blodet som rann medan andra satte plåster på kaninens sår.

Att arbeta i projektform

På Maria Parkskolan ser pedagogerna många fördelar med att arbeta i projekt.

Det handlar om skapande, men för Sanna och Ulrica handlar det också om en vi-känsla mellan de fyra förskoleklasserna. De menar att det stora projektet i sig genererar många småsaker som i sin tur resulterat i en väldigt fin samhörighet.

Ulrica berättar exempelvis hur en av klasserna gjorde installationer, inspirerade från de Geer, och bjöd in övriga förskoleklasser på ett minivernissage med välta pallar, torn och band runt konstverken som betydde Rör ej och så vidare. Att skapa tillsammans i skolans ateljén var också nytt och stort för barnen.

De ser också att barnen i projektarbetet blir tagna på allvar och de upplever saker som mer på riktigt. Något som också kommer in i arbetet naturligt när de arbetar i projektform är de fem förmågorna, bland annat genom att barnen i det skapande arbetet får använda sig av så många olika verktyg, som att fotografera, skriva, berätta och kommunicera.

– I det tror jag att vi i det långa loppet kan bygga individer som tänker och känner att jag blir tagen på allvar och då kan jag uttrycka vad jag tycker och vad jag vill, säger Sanna.

Sanna och Ulrica menar att den tid det tar att planera ett projekt får de tillbaka alla gånger i och med att de väljer att se möjligheter. Nu efter tre år har de tillsammans med ledningen bestämt att kulturprojekt ska genomföras varje år och det finns även med i årsklockan.

Till hösten finns ännu inga fastställda planer på hur arbetet ska se ut.

– Den uppenbara utställningen som finns på Dunkers är Pettsson och Co. Om vi ska arbeta med den utställningen vill vi komma på något kul sätt att gå utanför ramarna om vad som är tänkt med utställningen tillsammans med pedagogerna på Dunkers, säger Sanna.

Först ska de besöka Kulturen i Lund som också har en Pettson-utställning där de kanske kan få lite idéer. Även om konsten är till för barnen så tycker de båda att det är jätteviktigt att som pedagog förbereda noga inför besök med barnen.

– Vi vill skapa vårt sätt och tror på att ta hjälp av varandra. Vi tror på att dela med sig av både stort och smått. Våga visa det du gör och utnyttja arenor utanför skolan. Tro att du är nåt! Det ger ringar på vattnet.

Sannas och Ulricas tips för dig som vill arbeta med kulturprojekt i skolan

• Börja med din egen klass. Styr upp några besök (det går att få in skapandet i allting, oavsett vad det är för typ av studiebesök) och arbeta innan och efter besöket med skapandet.
• Prata om olika konstverk är jättespännande! En bra start kan vara att titta på bilder i tidningar och böcker.
• Dra kontinuerligt paralleller till läroplanen för att synliggöra barnens lärande och visa att de lär sig även om det är utanför klassrummet.
• Läs Elisabeth Skoglunds böcker. Där kan du hitta massor med bra idéer.

Kom ihåg att du inte alltid har kontroll när du arbetar på det här sättet. Du vet inte om någon börjar gråta framför den blödande kaninen. Men det är helt ok. Det som är viktigt då är att du som pedagog tänker på hur du kan hjälpa barnet vidare i sina tankar samt att ni är berättar för föräldrarna vad ni gör och vilka känslor ni kan se hos barnen i arbetet. Det blir en jätteviktig del i arbetet.

Slutligen: Var inte rädd för att sno. Låna idéer. Våga prova!