Samtal om mat – Vi blir vad vi äter

Maten vi äter är inte en bara en förutsättning för vår överlevnad och vårt välmående, det är också ett av de sätt vi använder för att visa upp vem vi är och vad vi bryr oss om. 

SmartMat Hbg

Helsingborgs stads skolor arbetar för fullt med att minska matsvinnet och tillsammans testar vi många olika sätt att göra vår skolmat mer hållbar. Genom projektet hjälps vi åt att undersöka vad som funkar, vad vi kan göra mer av och hur vi kan lära av varandra.

Läs om projektet SmartMat Hbg som är på gång i Helsingborgs stads skolor

Här hittar du pedagogiska idéer för skola och förskola för att arbeta med klimatsmart mat och minskat matsvinn

Alla har vi en egen uppsättning av mattraditioner, favoriträtter och olika åsikter kring maten. Mat är kemi, politik, religion och historia, men också hälsa, kärlek, fördomar och gemenskap.

Det är med andra ord lätt att när som helst hamna i samtal om maten vi äter – och kanske ännu mer så när det är just skolmaten det handlar om. Exakt hur lätt det är märkte jag när jag gick inom  mataffären en kväll på väg hem från jobbet och hamnade i en spontan diskussion om just maten i Helsingborgs stads skolor. När det visade sig att en av dem i samtalet inte bara var lärare i en av våra skolor utan dessutom en lärare som brukar använda samtal om mat som ett sätt att undervisa i språk bad jag honom att skriva ner sina tankar och erfarenheter kring det sättet att arbeta.

Resultatet hittar ni i texten av Carl-Alexander Allwood nedan.

/ Cecilia Larsson, bitr. projektledare SmartMat Hbg 

Vi blir vad vi äter

En gammal ayurvedisk tanke om mat är att det du inte skulle kunna tänka dig lägga på din hud, det ska du inte heller äta eller dricka. Hälsoriskerna med halvfabrikat, processad mat är tydliga. Det som är naturligt är den första lärdomen från nästan varje kock och person som sysslar med mat. Erfarenheten är även mycket tydlig, att socker och mycket mat baserad på säd gör oss trötta, producerar mycket insulin och gör att vi lätt går upp i vikt. Min favoritforskare är Stig Bengmark som har många utförliga föreläsningar för den som vill komma igång att förstå maten och hur den påverkar oss.

Jag äter alltid i skolan och jag äter alltid stora mängder grönsaker. Det ser alla elever. De tittar nyfiket och med stort intresse hur jag kan äta så mycket grönsaker och så mycket sammanlagt! Samtidigt som jag är en idrottsperson så i kombination ser jag hur de reflekterar och påverkas.

Vad jag äter i matsalen

För inte länge sedan lät jag en åk 7 spanskagrupp, i början av en spanskalektion, testa sina föreställningar genom att låta dem svara på fyra frågor;

1. Vad äter Alex i matsalen? Varför?
2. Vad äter du i matsalen? Varför?
3. Slänger du mat i matan? Varför?
4. Vad skulle du vilja lära dig om mat?

De skriftliga svaren var imponerande precisa. Förutom att de flesta trodde att jag åt vegetariskt eller mycket grönsaker (vilket är sanningen) så var svaret att jag åt ”allt”. Ett urval av motiveringar till varför jag gjorde det var; ”för att det är nyttig”, ”för han vill rädda vår planet”, ”för att han är vegetarian”, ”för att han är hungrig”. Medan motivering till deras egna vanor i de flesta fall berodde på ”om jag tycker att det är gott”, alltså smak relaterat.

Jag valde även att göra en uppskattning genom att låta dem räcka upp handen för hur många av deras föräldrar som accepterade att de slängde mat (cirka 83 procent) och hur många som slängde mat någon gång i matan (cirka 60 procent). Därutöver fick de svara tillsammans med handuppräckning på frågan, varför de slänger mat? Svaren var mycket konkreta och går definitivt att relatera till i) maten är äcklig eller konsistensen är dålig ii) Man orkar inte äta upp, man har tagit för mycket mat iii) Man hinner inte äta upp iv) Att de själva ska få rösta fram en maträtt i veckan.

I mitt stilla sinne tänkte jag att tre av förslagen var fullt möjliga att arbeta med utan att överhuvudtaget diskutera kvalitén på maten med kökspersonalen. Utgångsläget var även väldigt fördelaktigt. Om resultatet skulle stämma överens med ett större urval elever än vad som var fallet här skulle kommunen och rektorer kunna berättiga en investering i infrastrukturplanering av matsalar, för att förhindra köbildningar och behovet att ta för mycket, arbeta proaktivt för 40 minuters matraster och goda förebilder, där även föräldrar fick ta del av den totala effekten (ekonomiskt, på råvaror och arbete) av det kollektiva matsvinnet. Pengar som t.ex. kunnat använda för att förbättra råvarorna och produktionen. Att dessutom ge eleveråden makt över delar av matmenyn skulle ge elevråden en reell intressant fråga att hantera och bestämma över.

Eleverna hade sakliga motiveringar och var medvetna om att mina val av mat var till viss del etiska men framförallt övervägda och planerade. Samtidigt som de förstod att deras egna val var mer känslomässigt orienterade, smakbaserade. De visar att de kunde hantera olika typer av relevanta argument för vad som skapar matvanor.

Barn vill förstå, de är villiga att pröva och det är mycket tydligt att de är i behov av att följa oss vuxna i sina val. Jag vet att jag som enskild lärare varken kan förbjuda barnen att äta socker eller tvinga dem äta nyttigt, men jag tar tillfället i akt så ofta som möjligt att föregå med gott exempel. Egentligen gör jag det för min egen hälsa men varje gång barnen frågar varför jag är så vig eller så stark, så säger jag med mjuk glad röst ”för jag äter sallad”. Hur kan du komma ihåg så mycket? ”för jag äter sallad”. När de sedan fortsätter att ställa personliga frågor så tittar jag på dem tills de skrattar och bestämmer sig själva för att svara ”för att du äter sallad!”.

Att lära sig genom maten

Jag undervisar i språk men ett mycket bra sätt att lära sig språk är genom mat. Maten från ett spansktalande land är annorlunda. De får lära sig vanliga grönsaksord, de får lära sig laga mat och de lär sig värdera smaken i kontext när vi prövar att laga maten på riktigt i hemkunskapen. Det är inte äckligt eller gott, de lär sig t.ex. att laga en ”tortilla” och jag går runt och berömmer dem för att de lyckats hamna nära den ”riktiga” smaken, ”som den ska vara”. När jag har undervisat i Svenska A och kommer till frågeordet ”vilken” och de ska lära sig en fråga, så väljer jag om de inte gjort de själva, ”vilken är din favoritmat?”. Då får barnen massa idéer om vad de själva kan äta, genom att höra svaren från de andra.

I grunden blir vi alla mindre trötta och mycket mer starka både fysiskt och mentalt när vi lyckas äta rätt. Men om vi aldrig får lära oss, aldrig får tips och råd hur ska vi då få syn på det?

Carl-Alexander Allwood