Textsamtal – att bygga föreställningsvärldar

Textsamtal och att bygga föreställningsvärldar. Hur gör man det rent praktiskt?

På Västervångskolan i Landskrona har pedagogerna tillsammans med skolbibliotekarien använt Judith Langers modell för att ge eleverna chans att nå en ny nivå i sin läsning.

Tid att fundera över det lästa, tid att förstå, tid att återkoppla. Hur får man alla elever att utveckla sin läsförståelse? Hur gör man som ensam pedagog i detta?

Som pedagog vill man nå alla barn och hitta individuella möten, där barnen förstår djupet av en text som stimulerar till vidare läsning. I en grupp kan det vara svårt att hinna med detta.

Langers teorier om textsamtal

I och med att Västervångskolan deltog i Läslyftet under läsåret 15/16 och läste modulen Stimulera läsintresse utvecklades samarbetet med skolbibliotekarie Anita Nordehammar.  Hon deltog i det kollegiala arbetet med Läslyftet. Varje vecka träffades vi i lågstadiets arbetslag. Med teorier och inspiration från Läslyftet, startade vi i arbetslaget planeringsarbetet tillsammans med vår bibliotekarie på Västervångskolan.

Vi ville använda biblioteket och Anita på ett annat sätt, än att bara låna böcker. Vi ville stimulera till läsning och verkligen vara fler aktiva vuxna närvarande i klassrummet. Våra veckovisa lånetillfällen i biblioteket bytte vi till att Anita kom till oss i klassrummen. Vi använda Judith Langers modell för att prata gemensamt kring barnens lästa texter. Langer beskriver 5 faser, där faserna kan gå i varandra eller ske var för sig:

• Orienteringsfasen, en fas att vara utanför och kliva in i en föreställningsvärld – Det gäller att se vad texten kan komma att handla om/handlar om.
• Förståelsefasen, att vara i och röra sig genom en föreställningsvärld – Vad säger texten oss?
• Återkopplingsfasen, att stiga ur och tänka över vad man vet – Vad vet jag nu? Vad tänker jag nu om detta?
• Översiktsfasen – Jag kopplar det lästa till egna erfarenheter. Har jag varit med om något liknande? Hur ser jag på detta?
• Kreativitetsfasen – Hur gestaltar jag det lästa?

Vid planeringstillfällena skrev vi ner konkreta frågor till barnen. Vi skrev frågor till varje fas och gjorde det till ett häfte, som en läslogg. Den författare vi bestämde oss för att arbeta med var Martin Widmark. Vi tömde biblioteket på hans böcker och hittade allt från lättlästa böcker, till böcker på mellanstadienivå. Eleverna grupperades två till fyra elever med samma läsnivå kring samma bok. Anita var med i klasserna vid uppstarten, under arbetet med fasernas olika frågor och vid avslutningen av hela arbetet.

Uppstart och arbetet

Introduktionen av hela arbetet började med att vi vuxna hade hattar med huvudpersoner ifrån Widmarks böcker. Några elever kunde lista ut vilken författare vi skulle arbeta med. Barnen fick se en film där Martin Widmark berättade om sitt författarskap, om hur han gör när han skriver sina böcker och hur det blir en bok att läsa.

Efter att barnen delats in i grupper fick de läsa högt för varandra fram till ett visst bestämt avsnitt i boken och sedan fundera kring det lästa utifrån frågorna kring varje fas. Vi tog en fas i taget. Vi valde att dela upp läsningen för att tydliggöra för eleverna vad det var i varje fas vi ville att de skulle tänka kring. Det var alltså läsning vid vissa lektioner, men stopp emellan, för att fundera kring läsloggens frågor. Vid tillfället när eleverna funderade, var vi alltid två vuxna som kunde hjälpa till och bidra till att reflektera kring frågorna. Anita var alltså med i klassrummet med klassläraren.

Eleverna fick reflektera och relatera

Barnen upptäckte vid gruppläsningen att de inte tolkat texterna lika, att man hade olika upplevelser av det lästa och att man faktiskt måste stanna upp i sitt läsande för att förstå och för att göra texten till sin egen. Fler var också delaktiga i gruppen. Det blev ett utbyte mellan eleverna och det fanns inte alltid bara ett rätt svar. Det var inte bara en elev som svarade och vi som vuxna kunde stötta och ge fler reflekterande frågor på vägen. Det blev en process för att förstå, fundera och återkoppla kring det lästa, samt relatera texten till sina egna erfarenheter.

En del av böckerna kunde barnen läsa och förstå mycket tack vare att de läste tillsammans och för varandra. Ensam hade man kanske inte klarat av just den läsnivån. Att sedan skriva ner sina tankar om det lästa, bidrog till att man verkligen bearbetade det lästa och att man kunde reda ut eventuella oklarheter innan man satte ord på det man kommit fram till.

Kreativt skapande kring böckerna

Slutligen i sista fasen fick barnen skapa kring den bok de läst. De dramatiserade eller valde att skapa kring en scen eller något som de tyckte hade betydelse i det som de hade läst. Några elever uttryckte att det hade varit lättare att få skriva och att arbeta själv… men sa samtidigt att då hade de inte tänkt så mycket.

Så här tyckte en av eleverna om detta arbetssätt:
”Här behövde man diskutera det man skulle skriva… själv skulle man bara kunna skriva det man tänkte i hjärnan.”

”De här frågorna är betydligt svårare än Läsfixarnas…om man ska hitta en fråga måste man läsa hela boken … i Läsfixarna så behöver man bara leta i texten, det är rätt så lätt…”

Mer om Langers teorier kan du läsa i Judith Langers bok ”Litterära föreställnings världar”

Gunilla Jönsson, lärare i åk 1-3, förstelärare i svenska på Västervångskolan i Landskrona stad.

Läs fler inlägg i denna blogg: Landskrona Bloggar