Självbedömning som stöd för självreglerat lärande
I sin forskningsöversikt om formativ bedömning, skriver Paul Black och Dylan Wiliam att självbedömning inte bör betraktas som ”ett intressant alternativ eller en lyx”, utan som en grundläggande förutsättning för produktivt lärande.
Självbedömning har emellertid tolkats och implementerats på många olika sätt, som inte är i linje med den definition som forskningen utgår ifrån. Det har också visat sig att självbedömning är en av de strategier för formativ bedömning, som ofta väljs bort av lärare. Självbedömning har därmed ännu inte fått något ordentligt genomslag i undervisningen.
Självbedömning
Självbedömning innebär att eleverna själva uppskattar kvaliteten på det de gjort. Självbedömning betyder således inte att eleverna rättar sina egna prov eller betygsätter sig själva. Det betyder inte heller att eleverna utvärderar om de tyckte någon aktivitet var rolig eller ansträngande, eller om de förstod ett visst innehåll från boken eller en genomgång. Självbedömning betyder istället att eleverna utvärderar med vilken kvalitet de klarat av att genomföra en uppgift, genom att identifiera styrkor och utvecklingsmöjligheter i förhållande till det de själva gjort.
Att öva på självbedömning har i ett flertal studier visat sig kunna ge stora positiva effekter på elevernas lärande. Det är emellertid inte enbart denna effekt, som gjort att många lärare och forskare anser att det så viktigt att öva på självbedömning, utan idén om att övning i självbedömning leder till förbättrade möjligheter att ta ansvar för sitt eget lärande (s.k. självreglerat lärande eller SRL).
Självreglerat lärande
Barry Zimmerman har formulerat en modell för hur elever kan reglera sitt eget lärande. Denna modell är cyklisk och består av tre återkommande faser. Första fasen är en form av planeringsfas, vilken omfattar en analys av uppgiften och planering av genomförandet. I denna fas ingår även elevens motivation och målsättning, till exempel om man genomför uppgiften för sin egen skull (för att man är intresserad och vill lära sig) eller för någon annans (t.ex. för att man vill bli klar snabbt och verka smart inför kamraterna eller för att man vill få bra betyg). Den andra fasen, genomförandefasen, omfattar de strategier man använder för att utföra uppgiften samt hur man kontrollerar/följer upp sitt eget arbete under tiden. Den tredje fasen, självreflektionsfasen, omfattar en utvärdering av arbetet och en anpassning av sina målsättningar och/eller strategier – beroende på hur nöjd man är med resultatet. Som lärare kan man underlätta elevernas självreglering i förhållande till alla dessa tre faser, till exempel genom tillgång till kriterier och/eller återkoppling. Det finns en stark koppling mellan SRL och positiva effekter på elevernas lärande, även för yngre barn.
Självbedömning som stöd för självreglerat lärande
Trots att självbedömning länge har förespråkats som ett sätt att underlätta SRL, har de vetenskapliga beläggen för detta inte varit helt tydliga. Detta beror bland annat på att det finns relativt få studier där man undersökt kopplingen mellan självbedömning och SRL, men också på att det finns olika tolkning av både självbedömning och SRL, vilket gjort det svårt att jämföra resultat från olika studier.
Nyligen genomfördes emellertid en omfattande så kallad ”meta-analys” (dvs. en studie där man statistiskt sammanställer resultat från olika studier), för att klarlägga kopplingen mellan självbedömning och SRL.
Meta-analysen, som omfattar totalt 2300 elever, visar tydligt att övning i självbedömning ger eleverna bättre möjligheter att reglera sitt eget lärande. Man kan se att eleverna i viss utsträckning tillämpar fler strategier för att ta ansvar för sitt lärande, men i ännu högre grad att de undviker att använda strategier som påverkar deras lärande negativt (som till exempel att undvika att lämna in uppgifter när man inte är säker på att man gjort bra ifrån sig). Den största effekten av självbedömning är dock att eleverna får en mycket bättre uppfattning om vad de kan respektive inte kan, vilket i sin tur har en stark positiv koppling till deras fortsatta lärande.
Resultaten från meta-analysen stödjer därmed idén om att det är viktigt att öva eleverna i självbedömning, som ett sätt att hjälpa dem ta ökat ansvar för sitt lärande.
Anders Jönsson var en av föreläsarna på BFL lärandekonferens 2017 i Helsingborg.
Se fler inspelade föreläsningar på Pedagogiskt centers facebooksida
I föreläsningen presenteras forskning om självbedömning och SRL, och kopplingen däremellan, tillsammans med exempel på hur man kan arbeta med dessa processer i klassrummet. Föreläsningen utgår i första hand från nedan publikationer.
Referenser
Brown, G. T. L., & Harris, L. R. (2013). Student self-assessment. I J. McMillan (red.), The SAGE handbook of research on classroom assessment (sid. 367-393). Thousand Oaks, CA: SAGE.
Panadero, E., Jönsson, A. & Botella, J. (2017). The effects of student self-assessment on self-regulated learning and self-efficacy: Four meta-analyses. Educational Research Review.
Panadero, E., Jönsson, A. & Strijbos, J.-W. (2016). Scaffolding self-regulated learning through self-assessment and peer assessment: Guidelines for classroom implementation.
I D. Laveault & L. Allal (red.), Assessment for Learning: Meeting the Challenge of Implementation (sid. 311-326). Dordrecht: Springer.
Anders Jönsson
Professor i didaktik, vid Högskolan Kristianstad.
Läs mer om och av Anders här: larandebedomningblog.wordpress.com