Att skapa och sprida personliga berättelser med Digital storytelling

Publicerad: 2016-02-02

Kom igen, använd Digital Storytelling i klassrummet! Kursplanerna kräver det! Verktygen är lätta att använda, konceptet är klart. Det är bara att sätta igång. För er som inte vill googla om Digital Storytelling i klassrummet och sortera bland 9 670 000 resultat är det ett tips att läsa mer om vad det innebär i texten nedanför.

Digital Storytelling är ett koncept skapat i början av 90-talet i San Fransisco där en grupp berättare insåg vilket värde den nya tekniken hade för att skapa och sprida personliga berättelser till andra människor. Enkelt kan man säg att Digital Storytelling är multimediala filmer som kombinerar fotografier, video, animationer, ljud och text med en berättarröst. Helt enkelt en liten film.

Digital Storytelling: Arbetssättet

I Digital Storytelling är texten den viktigaste delen, utan en bra berättelse är det svårt att göra en bra film. Det ska vara en sann berättelse där personen delar med sig av minnen, tankar och känslor.

Konceptet går ut på att i en workshop (fungerar även under ett antal lektioner) jobbar med att enskilt skriva en personlig berättelse. Den kan handla om en person, en händelse, en ståndpunkt eller vad som helst egentligen. Bara man skriver utifrån sig själv och inte skriver en faktatext. Berättelsen skall vara personligt skriven, inte privat. I gruppen (klassen) använder man sedan sina kamrater för att få och ge respons på varandras texter utifrån two star and a wish. Läraren ger också formativ bedömning under processen.

De sju olika delarna: Disposition, ljudillustrationer, poäng, tempo, dramaturgi, rösten, känslor.

I konceptet finns sju delar som hjälper dig att bygga en effektiv berättelse. Berättelsen ska givetvis ha en poäng, ett budskap. Det gäller att bygga upp historien så den blir intressant för mottagaren. Här kan man leka med lite olika dramaturgiska grepp. När man skriver sin berättelse så gäller det att vara nära sin publik genom att skriva om saker som berör, saker som mottagarna känner igen sig i. För att få extra djup och känsla i berättelsen ska man läsa in den med sin egna röst. Rösten är ett viktigt instrument. Eleverna jobbar med fördel att de läser upp texten för varandra och sig själva för att träna accent, timing och betoning. Man känner om texten ligger rätt i munnen och kan ändra språket efter det.

Texten läses in digitalt på datorn. När det är dags att forma en film av de bilder/filmer som samlats ihop gäller det att med hjälp av den egna röstinspelningen, ljudillustrationer att hitta ett bra flyt i förhållande till text och bild. Det är både lättare och svårare än man tror.

Lätt, för att programmen idag är väldigt pedagogiska och lätta att komma igång med. Svårt, för att det krävs lite tankeverksamhet för att hitta rätt bilder och på ett bra sätt presentera dem till din inlästa text.

Det ska vara bilder som förstärker berättelsen, inte visar exakt det som sägs. Jag brukar fråga eleven varför de valt just de bilderna och varför de ligger just där. Vad vill de visa och förstärka i sin text med bilden. Det gäller också att hitta ett bra tempo i sitt samspel mellan bilder, text och musik.

Vi på Nyhemsskolan brukar sätta ihop materialet i ett videoredigeringsprogram på datorn, Moviemaker på PC och iMovie på Mac. Det fungerar lika bra på en iPad med dess version av iMovie eller liknande appar.

När filmerna är klara kan de digitala berättelserna lätt laddas upp till Internet och göras tillgängliga för en större publik än endast sina klasskamrater. Att ta del av andras erfarenheter och tankar får oss att utvecklas som människor. Man får möjlighet att sätta sig själv i relation till sin omvärld.

Konceptet Digital Storytelling kan snabbt användas på andra sätt i skolan och gärna ämnesövergripande. Ett perfekt kärleksförhållande är Svenska och Bild i detta fall.
Sättet att jobba på med Digital Storytelling handlar också om, för oss, att lära sig använda datorn som ett kreativt verktyg. Sättet att arbeta med de digitala verktygen kan lätt användas i alla ämnen.

Publicering på nätet

Det står i läroplanen att skolan ska se till att eleven kan använda modern teknik som ett verktyg för kunskapssökande, kommunikation, skapande och lärande. Ordet Kommunikation kommer från latinets Commūnicāre och kan brytas ned i följande betydelser: att dela, dela ut, ge ut, informera, gå med, förena, delta i. Helt enkelt: göra gemensamt.

Min tolkning av detta är att vi bör, i alla fall på min skola, träna mer på att bli en del av det moderna samhället. Som jag skrev i början var tanken med Digital Storytelling att tekniken skulle göra det enklare att dela sina berättelser.

I dag lever vi i ett samhälle som ställer stora krav på att hantera stora mängder av information och sociala flöden. Att arbeta med egna texter/bilder som skall publiceras på nätet gör att eleverna tvingas fundera på vad som är okej att dela med sig av och vad som inte är okej. Detta tror jag har positiva effekter även på elevers privata flöden.