Demokrati i vardagen för barns rättigheter och framtid
På Elinebergs förskolor i Helsingborg arbetar rektorer och pedagoger tillsammans för att skapa en miljö där barns rättigheter, delaktighet och lika värde genomsyrar hela verksamheten. Vi har träffat Anette Bergmasth, 2024 års vinnare av Childhoodpriset, och Eva Ringqvist som leder sina förskolor genom att koppla arbetet med värdegrunds- och demokratiuppdraget till barnkonventionen. Så här berättar de.
När vi träffar Anette, rektor, och Eva, pedagogisk utvecklare, för att prata om hur de arbetar med värdegrundsfrågor på Elinebergs förskolor står en sak klar. Det här är inget arbete som enkelt förklaras i en modell eller checklista. Det är inte något som kan avhandlas med enstaka temadagar eller insatser.
– Mitt jobb som rektor är att sy ihop det så pedagogerna förstår att det är den röda tråden det handlar om, att göra personalen medveten på hur de ska arbeta. Barnkonventionen är ett jätteviktigt uppdrag som kopplar till demokratiuppdraget. Det är ett förhållningssätt, inte en metod. Förskolan glömmer ibland de små barnen, de korta människorna, och det är ett viktigt uppdrag att stå upp för dem. Om man ska jobba med värdegrundsfrågorna så behöver man förstå det, säger Anette.
Barnkonventionen och demokratiuppdraget i förskolan
Anette har alltid prioriterat arbetet med barnkonventionen, och det ska vara ”barnets bästa varje dag”, precis som den vision förskolan har och den slogan som syns i verksamheten. Barnkonventionen är svensk lag sedan 2020 och innehåller bestämmelser om mänskliga rättigheter för barn. Genom att följa barnkonventionens principer kan förskolan stärka barns rättigheter, skapa en demokratisk kultur och lägga grunden för att barnen växer upp som aktiva och medvetna medborgare. Men det handlar inte bara om att följa lagen.
– Det är viktigt att känna tillhörighet både för barn och vuxna, att veta vilka känslor barnen har och kunna se nyanser. Nyckeln är pedagogerna, och om de aldrig har jobbat med sina känslor är det svårt att göra det med barnen. Vi behöver vara uthålliga och nyfikna för att kunna komma framåt. Man behöver förstå de här underströmningarna som sker i mötet med människor. Detta är en utmaning för många, och det gäller att ha uthållighet och vara nyfiken på ett positivt sätt på hur barn reagerar och agerar, säger Anette.
Pedagogernas förhållningssätt – A och O
– Man måste börja med pedagogerna! När Anette kom till oss för sex år sedan hade vi redan en värdegrundsbok som gick hand i hand med vårt tänk. Vi har arbetat intensivt med att stärka pedagogerna och utrusta dem i deras uppdrag så att de kan undervisa barnen, säger Eva.
Eva och Anette menar att för att kunna förstå och kunna utvecklas i sitt demokratiuppdrag och sitt förhållningssättet behöver pedagogerna utveckla sin egen lärandeidentitet, vilket kräver öppenhet, mod att utmanas och en vilja att utvecklas. De behöver rätt verktyg. Detta är något som pedagogerna på Elinebergs förskolor får arbeta mycket med.
– Pedagogerna är nycklar i att låsa upp möjligheter. Men de kan också låsa. Det har varit en jätteutmaning och det är tufft för många. Det krävs träning. Därför har vi också som uppdrag i vår verksamhetsplan att uppmuntra personalen att våga prova, säger Anette.
– Små barn ser allt! Pedagogerna är väldigt viktiga och de måste vara förebilder. Vi arbetar med den utforskande spiralen där barnet är i fokus. Barnen behöver uppleva och känna sin verksamhet och tro på sig själva. Vi behöver lära dem att de är lika mycket värda som alla andra. Det är särskilt viktigt i vårt socioekonomiskt utsatta område att barnen känner sitt värde och tror på sig själva, säger Eva.
Barnens delaktighet och familjernas behov
Barnens perspektiv inkluderas både i små vardagliga beslut och i större frågor. Hur delaktigheten ser ut bland barnen påverkas av ålder och det accelererar ju äldre barnen blir. Det är samtidigt en utmaning att oavsett ålder är det många barn som ligger efter i språket. Här blir den utforskande spiralen ett stöd för personalen och ger vårdnadshavare nycklar i att förstå hur barn lär sig.
Anette och Eva beskriver som exempel hur en trygghetsvandring kan se ut. Dessa sker regelbundet för att kartlägga exempelvis platser på förskolan som uppfattas som läskiga, obehagliga eller där det händer mycket. Det gäller att utvärdera och låta barnens bidrag vara del i utvecklingsarbetet. Alla är med. Kommunikation kan ske på olika sätt, verbalt, via kroppsspråk eller bilder. Barnen delas in i små grupper och de behöver träna sig i att både prata och lyssna.
– Det är oftast mentorspedagogen som tar med sina barn på trygghetsvandring. Man kan ha olika material med sig för att samla in deras tankar och åsikter. Ha med sig bilder som berättar hur man känner, dela in rummet i olika delar och så vidare. Det viktiga är att alla barn är med oavsett ålder och utvecklingsnivå, säger Eva.
– Ett exempel på en trygghetsvandring var att en toalett var otrevlig. Det luktade illa. Då lyfte vi in det till samverkan med de fackliga representanterna. Sen återkopplade vi det till barnen att vi kommer göra om toaletten. Lika viktigt som att pedagogerna får återkoppling tillbaka i sina frågor, säger Anette.
– Det är viktigt att barnen får ganska snabb återkoppling, att vi berättar vad vi har gjort och hur, så de förstår att deras fråga har blivit lyft och något man pratar om på en annan plats med andra människor. Barn behöver träna och känna och uppleva det. Sätta ord på att detta är ett demokratiskt sätt att arbeta på. Hur kändes det nu? Att du fick säga och att någon annan pratat om det. Därför är det så viktigt att vi gör det noggrant, säger Eva.
De båda betonar att detta arbete vare sig är enkelt eller snabbt fixat, utan det är ett medvetet prioriterat arbete. Allas lika värde, både barnen och personalens, ska genomsyra verksamheten och det gäller att skapa möjligheter att träna.
Elinebergs förskolor har flera utbildade barnrättsstrateger, så Barnkonventionen blir levande i allt arbete. När det ska fattas beslut, till exempel, gör man barnkonsekvensanalyser och det finns olika grupper för att få med barnens röster.
– På samma sätt som man gör i beslut som berör vuxna kan man göra en barnkonsekvensanalys, säger Anette.
– Barnkonventionen är till för barnen men det är vi vuxna som kan göra det möjligt, säger Eva.
Även föräldrar och familjer är viktiga att ha med i arbetet och deras behov lyfts fram genom regelbundna dialoger och anpassade insatser.
– När vi har ett gott samarbete med familjen det är då vi kan komma framåt. Tillsammans kan vi vara nyfikna och samarbeta. En person kan inte allt men vi kan skapa möjligheter tillsammans, säger Eva.
Samarbete och framtidskompetenser
Värdegrundsarbetet sker hela tiden och i många led. Det handlar inte bara om nutid, utan också om att förbereda barnen för framtiden – att ge dem förmågor som OECD:s nyckelkompetenser för 2000-talet pekar på.
Att barnen är delaktiga är självklart, det är viktigt och det ingår i demokratiuppdraget. Även här gäller det att det inte bara blir ”ytligt” utan att barnen verkligen får vara med och bidra. Det gäller att vara kreativ och hitta olika metoder för att möjliggöra detta, eftersom många barn är väldigt små och exempelvis inte har tillgång till det verbala språket.
På Elinebergs förskolor är värdegrundsarbete ett förhållningssätt, inte en metod, som bygger på barnkonventionen, stadens plan mot diskriminering och kränkande behandling, och ett systematiskt kvalitetsarbete där barn, vårdnadshavare och personal är inräknade. Det handlar om att leva demokratiuppdraget varje dag och om att, varje dag, förbereda barnen för den framtid de ska vara med och forma.
Bodil Westergren är värdegrundssamordnare på Elevhälsan i Helsingborg.
– Ett tidigare synsätt har till exempel varit att kränkningar inte händer bland små barn. På grundskolan har det funnits en systematik längre. DF Respons är en insamlingsbas för att överblicka, och det kommer om några år bli en skatt att hitta spår, identifiera tendenser att arbeta vidare med. All personal har fått utbildning för att förstå systemet, veta vad de ska vara observanta på och dokumentera vad man sett. I detta arbete behövs dialog och samarbete med rektorerna, säger hon.
– Det är bra att vi har ett gemensamt grepp i de här stora frågorna, där även förskolan är inkluderad. Det handlar mycket om rektorer och att vi behöver utbilda och vara noggranna för att få med alla, säger Anette.
– Detta är vårt uppdrag, vi kan inte blunda för det och statistiken visar att kränkningar förekommer även bland små barn. Om vi använder våra glasögon genom att göra anmälningar och se det vi ser så att vi förstår att vi inte ser allt kan det ändå vara ett sätt att förstå att det finns överallt. Vi jobbar jättemycket med detta med pedagogerna för att de ska lära sig att se, våga säga och identifiera. De rustas för att kunna de sju diskrimineringsgrunderna och barnkonventionen. Vi stannar inte upp utan vi är där hela tiden, säger Eva.
– Det är det här som är så viktigt att förstå. Du måste ha kunskaper om vad demokrati och delaktighet är och det är förhållningssättet som är grunden. Jag som rektor prioriterar barnen hela tiden. Alltid tillbaka till barnkonventionen. Och om man gör det så får man kvalitet, det vet man ju är ett framgångsrecept. Då måste man ihärdigt jobba för det, säger Anette.
Med Childhoodpriset hyllas varje år en utvald yrkesgrupp som möter barn och unga i sitt arbete. 2024 års jury, bestående av bland andra Prinsessan Madeleine och representanter från olika samhällsaktörer, valde ut Anette Bergmasth bland närmare 100 nomineringar. De lyfter fram hennes unika förmåga att kombinera genuint engagemang med systematiskt ledarskap.
