Det var en gång … hjärna, puls, glädje!
Det var en gång för länge länge sedan… eller kanske inte så länge sedan. Men för ett tag sedan i alla fall, så fanns det en plats. Platsen var fylld med barn. Vissa var långa, medan andra korta. Några av barnen var blonda, medan andra var brunhåriga.
Vissa var sju år, medan andra var nio eller kanske 12 år. Barnen var på den här platsen tillsammans. Låt oss kalla den för något. Har du något förslag? Skola? Då kör vi på skola. De var på platsen som vi kallar skolan. På platsen fanns också vuxna människor som fick bestämma det mesta. Vi skulle kunna kalla dem för bestämmare. Eller bestämmare kanske låter dumt. Låt oss kalla dem för något annat. Vad skulle det kunna vara då? Sa du lärare? Okej? Lärare it is.
Men i alla fall…. Skolan var en plats där barnen fick sitta på rad. Helst stilla hela dagarna. Ibland fick de släppas ut lite. Jag tror att man då kallade det att man rastade eleverna. När de kom in så fick de sätta sig på rad igen. Det här upprepades fem gånger i veckan, några timmar om dagen. Det var en stundtals mörk och eländig tid. Barnen lärde sig lite här och där. Tycker du att den här sagan verkar korkad? Jag också. Men som tur var tog den sagan slut. Bara sådär.
En ny tid var kommen. Det var en sån där typisk sommardag som ingen förstår sig på, men alla förstår att den kommer bli den underbaraste sommardagen just den dagen. Låt oss kalla den för ” den 8 augusti typ”. Den 8 augusti typ skulle visa sig vara en alldeles makalöst bra dag. Det var den dagen som var den första dagen på den nya sannsagan. Skolan och bestämmarna, eller jag menar lärarna, skulle ändra på sitt sätt att undervisa. Det hade skapats ett hälsoprojekt. Det pratades om ord som brain-break, utepedagogik, värdegrundsarbete och pulsglädje. Barnen skulle inte rastas utan få pulsglädje varje dag. Varje dag skulle de också få brain-breaks mitt i allt lärande. De skulle lära sig nya saker utomhus och hur man blir en bra kompis.
Allt eftersom dagarna gick så gick också tiden. Och då gick månaderna. Det visade sig att barnen lärde sig mer, blev mer koncentrerade och piggare. De blev också lugnare. Och trevligare mot varandra. Skolan hade helt plötsligt blivit ett paradis. Paradiset kallades för Hjärna – puls – glädje och var det bästa som lärare upplevt tillsammans med barnen.
Och Snipp snapp snesa – Välkommen med på vår hälsoresa med Hjärna-Puls-Glädje-bloggen. En resa med Drottninghögsskolan och dess hälsoprojekt.
/Mark Siegbahn
Projektledare och förstelärare idrott och hälsa, Drottninghögsskolan, Helsingborgs stad
mark.siegbahn@helsingborg.se