David Olsson låter sina elever diskutera klimatfrågan i en global kontext. På så sätt bliv det enklare för honom själv att närma sig frågan men också tydligare för eleverna. Vi ställde några frågor till David som berättar hur arbetet med eleverna går till.

Vem är du?

– Jag heter David Olsson och är 29 år gammal. Jag har jobbat på Gustavslundsskolan som SO-lärare på högstadiet i 4 år. Jag bor i Helsingborg och trivs väldigt bra på min arbetsplats.

Vad är roligast med att vara lärare?

– Det är att umgås med eleverna, träffa elever, prata med elever. Jag har relativt tråkigt på kompetensutvecklingsdagar. Nej, jag bara skojade, men jag tycker det är roligare att undervisa och vara med eleverna.

Hur har du arbetat för att få in klimatfrågan i klassrummet?

– Jag upplever att man kan döda elevernas intresse om man bara pratar med dem om klimatfrågan utifrån växthusgaser, vad de har för effekt och vad som orsakar dem. Om man istället väver in frågan i ett större sammanhang till exempel i ett internationellt perspektiv så upplever jag att eleverna bli så mycket mer intresserade. Många gånger säger eleverna att de inte kan så mycket om eller är så engagerade i klimatfrågan men om man börja diskutera frågan i en global kontext så kan de jättemycket. För mig har det funkat väldigt bra att väva in det i en verklig kontext utifrån hur världen ser ut idag.

– Jag känner själv att jag inte har så stora kunskaper om klimatfrågan men jag känner mig väldigt trygg när det gäller att diskutera internationella frågor. På det här sättet har jag närmat mig klimatfrågan utifrån min starka sida som lärare. Vi utgår från den internationella spelplanen istället för att starta med långa genomgångar om växthuseffekten.

Hur gjorde du?

– Vi har bland annat genomfört en simuleringsövning som Amnesty står bakom. Materialet har från början tagits fram för att användas i gymnasieskolan men jag har anpassat materialet så att det fungerar väldigt bra för mina högstadieelever. Eleverna blir indelade i två olika kategorier.

Vad har varit svårt?

– Jag tycker att det är svårt att balansera mellan att visa på saker som inger hopp och saker som släcker hopp. Det finns mycket som leder till att eleverna tänker att det inte är lönt att de gör någonting. Det är för stort, det är inte lönt att göra någonting, för det är redan kört. Hur belyser jag allvaret utan att bli för alarmistisk? Vi ligger inte i fas med målen i Parisavtalet eller andra mål heller för den delen men jag vill inte att någon ska känna att det inte är lönt att engagera sig.

– Det kan också vara svårt att visa på andra sätt att engagera sig än att sopsortera. Vi kan faktiskt välja att engagera oss i de stora frågorna. När jag var ung fanns det inte i min världsbild att jag kunde påverka någonting, idag är det helt annorlunda. Ungdomarna ser att de har möjlighet att förändra så de har alla förutsättningar. För mig gäller det att visa vilka vägar man kan gå. Alla elever jag har mött vill göra gott för andra och sig själv, kan man öppna ögonen för hur man kan göra det så är mycket vunnet.

Vad har varit lätt?

– Det är lätt att jobba med frågan eftersom alla har stött på den tidigare och har någon form av relation till den. Det rapporteras mycket om klimatet i media och många inlägg på sociala medier berör ämnet så alla har någon form av förkunskaper, fast kunskaperna är spretiga.

Hur fick eleverna vara delaktiga i att utforma undervisningen?

– Eleverna är hela tiden med och utvärderar arbetena och ger mig feedback. Från början var faktiskt uppgiften en skriftlig, enskild uppgift, men eleverna tyckte att det var bättre att göra uppgiften muntligt så att alla fick höra varandras åsikter. Jag håller med dem, det har blivit mycket mer lärande nu när alla får lyssna på varandra. Det har blivit lite svårare bedömningsmässigt för mig, fast det är det värt.

Vad säger eleverna om arbetet?

– De har tyckt att det är roligt. Just nu har jag verkligen en samhällsengagerad klass som är väldigt diskussionsvilliga. Det har funnits klasser som inte har uppskatta uppgiften lika mycket men den har aldrig ”floppat”. De flesta eleverna gillar den här redovisningsformen istället för att till exempel skriva ett prov. Den här gruppen som jag har nu är så lätt att arbeta med och de tycker bara att det är kul att diskutera och de reflekterar nog inte över att det är ett lärande. Det är inte jag som ska ta åt mig äran för det, deras mentorer och hela skolan har arbetat mycket med den här sortens lärande genom att ta vara på verkliga och aktuella händelser.

Vilka kunskaper och erfarenheter kan du som lärare se att det här arbetet har bidragit till?

– När jag använder uppgiften ur bedömningssynpunkt så kan jag använda den både i samhällskunskap och geografi och även historia. Jag har alla SO-ämnen i klassen så jag har möjlighet att samköra ämnena och kan få ett väldigt brett lärande av såväl förmågor som faktakunskaper.

– För mig är det jätteviktigt att eleverna förstår att vi inte är världens centrum. De behöver också förmågan att kunna sätta sig in i en annan persons verklighet.

Hur pratar ni om klimatfrågan på skolan?

– Jag har väldigt duktiga kollegor som jag samarbetar jättemycket med. Jag samarbetar väldigt mycket med NO-läraren och hela vårt kollegium är vana vid och inte rädda för att använda det som händer runt omkring oss i undervisningen. Det kan vara allt från Israel- Palestina- Konflikten, gängvåld eller klimatfrågan. Vi samarbetar väldigt konkret med bedömning och innehåll.

Vad vill du att eleverna tar med sig?

– Jag vill att eleverna får en djupare förståelse för klimatförändringens konkreta betydelse både här och i resten av vår värld. Vi behöver se att vår överkonsumtion skadar på riktigt, det är inte bara någonting vi säger, det händer på riktigt och det skadar på olika sätt på olika ställen i världen.