När intryck och uttryck gör avtryck – ”Det måste vara poesi”

Helena, Marie och Kerstin arbetar tillsammans på Flohem förskola. Efter en lärarvisning på Dunkers kulturhus i Yoshio Nakajimas utställning bestämde de sig för att fördjupa det kreativa arbetet med sina 2-4åringar. Projektet ”Samskapa avtryck” har satt spår hos både pedagoger och barn.

Hur och varför påbörjade ni det här projektet?

– Vi började vårt läsår med att teckna och dansa till musik och såg barnens intresse av att göra avtryck med de svarta grafitpennorna och kolen. Hur handen skapade olika linjer.

– Då såg vi att konstnären Yoshio Nakajima hade en utställning på Dunkers kulturhus. I hans konstverk såg vi svarta linjer som skapade mönster och figurer precis som våra barn gjorde. Vi besökte utställningen med våra 2-4 åringar. Det var fantastiskt och barnen tyckte så mycket om utställningen! De såg hans färger, former, mångfald, skaparglädjen, han som människa, vilket gav oss och barnen stor inspiration.

Där och då började projektet ”Samskapa avtryck”.

Hur kan man se att ni är Reggio Emilia-inspirerade?

– Flohems förskola är en av de kommunala förskolorna på Maria Park. Förskolorna arbetar alla Reggio Emilia-inspirerat, vilket hos oss visar sig genom att vi dokumenterar barnens intresse, tankar och hypoteser. Barnen utmanas i sitt lärande och det växer fram projekt där barnen kan uttrycka sig hundraspråkligt.

– I våra miljöer ser man spåren av barnens processer och lärande. Och just nu är vår avdelning som en enda stor utställning! Det hänger olika stora konstverk gjorda med olika tekniker uppe på väggarna. I vår fantasihörna kan man leka bland tygmålningar, nästan som att gå in i Yoshios målning. Tänk att få äta tårta mitt i ett konstverk. I ateljén hänger bilder på olika konstnärer och det finns många olika spår och material från projektet. Man kan skapa collage, assamblange, måla i konstnärsbilder, skapa konst i lera, trycka eller måla med olika verktyg och färger.

Allt är tillgängligt för barnen. På väggen i ateljén hänger också många bilder från det pågående projektet där barnen ofta står och pratar tillsammans.

Vad har ni gjort med barngruppen och varför?

– Barnen visade ett stort intresse av filmer de fick se på Yoshio när han målade. De såg hur han skvätte med färgen och målade cirklar. De har studerat Yoshios tekniker och sen provat sina olika teorier. I samskapande har barnen uttryckt sig på olika sätt. Bland annat genom att skvätta färg, dutta med pensel, limma fast återbruksmaterial, teckna svarta linjer, måla cirklar, dansa och dramatisera i bilderna och skapa filmer.

– Varje vecka reflekterar vi tillsammans med barnen. Det har gjort att vi får syn på barnens tankar. Det har varit en viktig del i vårt projekt.

Hur har samarbetet med Dunkers sett ut?

– I början av projektet gick vi på en lärarvisning i Yoshios utställning. Då fick vi lära oss om honom som konstnär och om hans tekniker och material. Vi fick testa på att skapa med olika färger på tyg och dela våra tankar med de andra på lärarvisningen.

– Efter att vi arbetat med projektet tog vi kontakt med Dunkers för att fråga om vi fick hänga ut två av barnens konstverk. Vi hängde upp dem på en vägg med utsikt över vattnet och konstverken gjorde sig så bra. De var stora och annorlunda. Vi fick mycket positiv respons på målningarna och många fina ord om arbetet.

Barnen gav konstverken namnen: Godispapper som dansar och Snöregn som snurrar. De är skapade med dansteckning med kol och grafit, stänkmålade och sen limmade med godispapper och pennväss.

– Vi skickade en inbjudan till Yoshio och fick ett svar efter ett par dagar. Han var tyvärr i Japan, men skrev att han tyckte att det barnen gjort var fantastiskt.

Finns det något exempel som barnen uppskattade extra mycket med projektet?

• Det är härligt att se att barnen har bjudit in Yoshio i sina hjärtan, trots att de aldrig träffat honom.
• De tycker om att prata om Yoshio. Vad han målar, hur han gör och hur han ser ut. Att han har målat färg på sig själv!
• Skapandet, som att skvätta, dutta och göra cirklar, är något som återkommer varje gång barnen få en pensel i handen.
• Att barnens målningar blev förflyttade till Dunkers och att de fick gå dit med sina nära och kära och få berätta om detta!
• Vi ser att intresset för att skapa har ökat mycket. Barnen väljer olika material i ateljén och har fått med sig en större materialkännedom.

Vilka fördelar ser ni med att tillföra extra kultur i verksamheten?

– Vi ser många fördelar med att arbeta med kultur i förskolan. Barnen får ta del av den kultur som finns i vår stad och att de får uppleva konst som de sen får tolka. De får fram sina känslor och erfarenheter tillsammans med andra genom olika kulturformer.

– I kulturen kan vi visa barnen att man kan uttrycka sig på olika sätt, att man kan inspirera varandra, få fram sina tankar, att man kan göra skillnad genom sina uttryck. Och i vårt arbetssätt samskapar barnen en väv av varandras avtryck. Som blir större eftersom alla får något tillbaka.

– När vi frågar barnen om vad ett konstverk är berättar dem att alla kan skapa konst. Om barnen kan få den erfarenheten att få skapa konst precis som en riktig konstnär och dessutom få ställa ut sina verk på Dunkers. Vilka fler möjligheter finns det inte då? Det är en erfarenhet vi vill ge barnen och vi hoppas att de har det med sig från vårt projekt. Att alla kan! Både stor och liten. Man kan följa sina drömmar.

Vilken är den bästa erfarenheten av arbetet med Yoshio-projektet?

Helena Lundin, förskollärare och ateljerista:
– Jag tror att det bästa är skaparglädjen som jag har sett hos barnen. Erfarenheten vi har gett barnen att man kan göra mer än vad man tror. Jag tänker att det har varit ett viktigt projekt. Från ett hjärta till ett annat: att uttrycka det som berört en och ge vidare. Det måste vara poesi. Det vackra som berör våra hjärtan.

Kerstin Hansson, barnskötare:
– Inspirationen från Yoshio har gett mig framåtsyftande återkoppling till barnen hur deras skaparglädje och förmågor kan utvecklas. Ett exempel på hur ett nytt arbetssätt kan växa fram, där det handlar om att få samskapa och möta det annorlunda. Utforska estetiken.

Marie Barretta, förskollärare:
– Jag tycker det roligaste med projektet har varit att det har fångat alla barnens intresse och lust att skapa. Vi ser att barnen fortsätter att skapa konst även utanför våra undervisningstillfällen och skaparglädjen har smittat av sig. Alla barnen tar hand om och är stolta över våra konstverk. Barnen säger: Vi är konstnärer och vi gör konst och färgen är magisk!

Aktuellt för förskola och skola på Dunkers kulturhus hittar du här