Nyfiken på Annika Borgkvist – reflektioner efter 30 år som lärare

Annika Borgkvist har arbetat på Gantofta skola i 30 år. Hon är utbildad grundskollärare i årskurs 1 till 7. Just nu undervisar hon i svenska och so i en årskurs 4 och en årskurs 6 och är även mentor i årskurs 4. Vi har ställt några nyfikna frågor till Annika om hur det är att arbeta 30 år på samma skola.

I Pedagogsajtens serie Nyfiken på får medarbetare svara på frågor från andra medarbetare. Den här gången svarar Annika Borgkvist, lärare på Gantofta skola, på frågor.

Du har jobbat på Gantofta skola i 30 år – varför har du stannat så länge just på Gantofta skola?

För mig är Gantofta skola en lagom stor skola. Det är en lugn skola, där vi har ett nära samarbete med både elever och föräldrar. Alla känner alla och vi vuxna har samsyn i att ”alla barn är allas barn”. Ingen elev behöver känna sig osedd. Även om jag har varit på samma skola under alla år känner jag att jag hela tiden utvecklas och lär mig nya saker. Skolbyggnaderna är desamma men det är ju i mötet mellan människor som man förändras och förbättras. Personalen har såklart bytts ut periodvis men det har alltid känts som att det finns en unik ”Gantofta-anda” på skolan. Detta vittnar även personal som har slutat här om.

Vad är det bästa med ditt jobb? Har du något speciellt du brinner extra för?

Det bästa med mitt jobb är att få arbeta med barn och att få se dem utvecklas. Jag känner att jag får göra skillnad och det är viktigt för mig. Arbetsuppgifterna är omväxlande och ingen dag är den andra lik. Jag brinner lite extra för de barn som är lite försiktiga och behöver extra pepp för att våga prova, våga misslyckas och ta plats. Jag jobbar mycket med självförtroende och självkänsla.

Hur har skolan utvecklats under tiden du har jobbat där?

Personal har som sagt kommit och gått under årens lopp, både pedagoger och ledning. Detta har ju då lett till att förändringar regelbundet har skett, både i organisationen och i det pedagogiska arbetet. När jag började var skolan tvåparallellig åk 1-6, inget högstadium. Då ingick Kingelstad skola också i vårt område och eleverna där hade vissa lektioner här hos oss. Jag minns att jag under några år körde till Kingelstad skola med några elever härifrån för att undervisa dem i franska. Periodvis har vi upplevt konkurrens från ett par friskolor som startade i närheten och efter några år startade vi högstadium och fick en ny tillbyggnad. Visst har vi haft både bra och lite jobbigare perioder hos oss, precis som på alla andra arbetsplatser. Någon period fick vi åka på studieresor till både Bryssel och Amsterdam. Andra perioder hade vi knappt råd med pennor till eleverna och fick lära oss att spara och återanvända till det yttersta!

Vi har de senaste åren vant oss vid att vara trångbodda. Vi har lärt oss att utnyttja varje litet skrymsle på skolan – från källare till städskrubbar. Expedition och personalrum har flyttat runt i lokalerna under årens lopp, utifrån behoven. Väggar har rivits och byggts upp igen! När jag var ny på skolan undervisade jag i samma lokal som vi hade bibliotek. Det var ett väldigt spring dit under lektionerna men lyxigt att ha böckerna i klassrummet när man behövde något nytt att läsa. Byn har, tillsammans med oss, kämpat i flera år för en ny idrottshall och det är äntligen på gång nu.

Pedagogiskt har det naturligtvis också förändrats mycket sedan jag började. Jag har ju varit med om både Lgr 80, Lpo 94, Lgr 11 och nu håller vi på att läsa in oss på ännu en ny läroplan. Metoder ändras, några försvinner och kommer sedan tillbaka. Andra tillhör det förgångna. Skolan måste ju anpassa sig efter samhället och dess behov, vilket gör att läraryrket aldrig blir enformigt.

Vad är ditt bästa tips för att fortsätta utvecklas som lärare?

Att hela tiden lyssna in vad eleverna behöver och utgå från dem. Att uppdatera sig i nya metoder och forskning. Att våga prova nya undervisningsmetoder – inte bara köra på i gamla vanor. Eleverna och klasserna är olika. Samhället förändras hela tiden, det måste skolan också göra, så att eleverna lämnar skolverksamheten väl förberedda. Samtala med kollegor och lär av varandra. Ensam är inte starkast!

Vad är det bästa med att jobba i Helsingborgs stads skolor?

Det känns som att vi inom skolans värld har stor frihet att utöva vårt arbete utifrån de behov som finns i just vårt område. Man känner sig uppskattad och får möjlighet att ständigt utvecklas på det som man själv önskar.