Varför väljer rektorer bort lärare som processledare?
Processledare som stöd i det lokala utvecklingsarbetet har visat sig skapa tydliga utvecklingsprocesser med brett deltagande. Samtidigt väljer vissa rektorer och skolor bort att ha lärare i processledarfunktioner. Hur leds utvecklingen på de skolorna och hur resonerar rektorerna på dessa skolor om lärare som ledare av utveckling? Dessa frågor har jag och mina forskarkollegor undersökt och de är också i fokus i detta blogginlägg.
När en processledarfunktion initierades på förskolor och skolor i ett verksamhetsområde i Helsingborg år 2011 visade det sig att rektorer hade delade uppfattningar om nyttan med processledare. Några såg dem som ett tydligt stöd i utvecklingen, medan andra upplevde dem som ett hinder eller som ett hot mot den egna ledarrollen. Anledningarna till det sistnämnda var olika, men framför allt att det blev oklart för övriga lärare vilken roll processledarna hade och att rektorerna inte upplevde att de hade kontrollen över de processer som drevs.
Rektorerna kunde delas upp i två grupper
Att genomföra förändringar, såsom att införa en processledarfunktion tar tid. När vi gjorde en uppföljande studie år 2016 undersökte vi därför återigen rektorernas resonemang om lärare som ledare av utvecklingsprocesser. Rektorer som då hade valt bort processledarfunktionen var fler än tidigare och även anledningarna var fler.
Ännu en gång kunde rektorerna delas upp i två typer. Den första typen bestod av rektorer som ville ha stöd av processledare, men som av olika anledningar tvingats välja bort dem. Orsakerna till att de tvingats till det var att:
- processledarna hade bytt arbetsplats och skolan inte lyckats rekrytera nya, exempelvis för att skolan befann sig i kris och därmed tvingades fokusera på drift i stället för utveckling.
- skolan enbart bestod av ett arbetslag med få pedagoger vilka gemensamt kunde ta på sig uppgiften att driva utvecklingsprocesser
- pedagogerna inte var mogna för att ledas av en kollega, utan först behövde utvecklas som grupp.
Den andra rektorstypen bestod av rektorer som inte ville ha lärare i en processledarfunktion, utan som antingen:
- själva ville initiera utvecklingsprocesser och sedan låta lärarna, som ju är professionella, driva, eller
- själva ville driva utvecklingsprocesserna tillsammans med sina biträdande rektorer.
Rektorerna hade alltså olika ledarfilosofier när det kom till delegerat ledarskap.
Hur har skolor utan processledarfunktion utvecklats?
Hur har då skolorna som valt bort en processledarfunktion utvecklats under åren, om vi ser till lärarnas upplevelser av sina möjligheter att arbeta med utveckling? På några skolor har den upplevelsen försämrats, på några har den stått stilla och på en skola har den förbättrats. Ett mer utvecklat resonemang kan du läsa i vår senaste rapport. Här summer jag med att återigen konstatera att nyttan av processledare är komplex.
Den skola där lärarnas upplevelse av den egna kapaciteten att arbeta med utveckling hade förbättrats utan processledare har dock sedan år 2011 kontinuerligt utbildat lärare i processledning. Det innebär att flera lärare på skolan har en förståelse för vad som krävs för att utvecklingsprocesser ska bli hållbara och också har kompetens att hjälpa till att driva sådana processer. Är det så att ju fler på en skola som har kunskaper och utvecklade förmågor i processledning desto bättre processer?
I nästa blogginlägg beskriver jag den utbildning som processledarna har tagit del av. Det är en utbildning som vilar på vetenskaplig grund och som vi i forskargruppen har gått vidare med att beforska. Det har vi gjort eftersom vi ser tydliga tecken på att utbildningen har varit en nyckel till framgång på skolorna som med stöd av processledare har tydliggjort sina organisationer och utvecklingsprocesser.
Läs gärna mina tidigare blogginlägg om processledning:
Processledare för skolutveckling
Vad kan processledare bidra med?
Jaana Nehez
Lektor och strategisk utvecklare, skol- och fritidsförvaltningen, Helsingborg
jaana.nehez@helsingborg.se