Ville undersöka vad som utmärker och vad som möjliggör transspråkande undervisning
Flerspråkiga elevers förstaspråk ska ses som en resurs för lärande. Detta enligt skolans styrdokument. Som en följd har olika utvecklingsprojekt med utgångspunkt i flerspråkighet som resurs initierats runt om i Sverige och även i Helsingborg. I en nyligen publicerad vetenskaplig artikel presenterar Jaana Nehez en forskningsstudie om skolors försök att initiera flerspråkighet som en resurs i undervisningen.
Jaana Nehez är lektor på skol- och fritidsförvaltningen, Helsingborg, och Högskolan i Halmstad. Studien presenterar hon med forskarkollegor från Malmö universitet.
Studien bakom artikeln
Studien baserar sig på två olika utvecklingsprojekt som strävade efter att förbättra flerspråkiga elevers möjligheter att använda alla tillgängliga språkliga resurser i undervisningen för att stärka elevernas lärande samt öka lärarnas kunskaper i transspråkande undervisning. Transspråkande undervisning innebär en undervisning där alla tillgängliga språkliga resurser (första- och andraspråk, bildspråk, gester, kroppsspråk och digitala hjälpmedel) nyttjas för att underlätta elevers meningsskapande.
Studiens forskningsfrågor:
Vad utmärker transspråkande undervisningspraktiker under utveckling?
Vad möjliggör respektive begränsar sådana praktiker?
Formuleringen ’under utveckling’ i den första forskningsfrågan syftar till den utforskande fas där lärare prövar att utveckla sin undervisningspraktik.
Studien visar att transspråkande undervisningspraktiker utgörs av en variation av praktiker, i artikeln presenterade som typpraktiker:
- en flerspråkig typpraktik som eftersträvar att få eleverna att använda hela sin språkliga repertoar,
- en flerspråksambivalent typpraktik som eftersträvar att tillåta framför allt nyanlända elever använda alla sina språk medan de lär sig undervisningsspråket samt
- en enspråkig typpraktik som eftersträvar att få eleverna att lära sig det svenska språket genom att enbart använda svenska.
Studien nyanserar både vad transspråkande undervisningspraktiker kan innefatta och hur variationer mellan praktiker uppstår. Variationerna kan tyckas vara små nyansskillnader men får stor inverkan på elevers lärande.
Tydliga exempel på transspråkande undervisning som har identifierats är bland annat när lärare:
- använder flera språk i klassrummet
- använder flerspråkiga läromedel
- samverkar med studiehandledare
- låter elever använda alla sina språkliga resurser i undervisnings- och provsituationer samt i hemuppgifter.
Visar på stora skillnader
Studiens slutsats är att det finns stora skillnader mellan hur transspråkande undervisningspraktiker under utveckling iscensätts samt att skillnader och konsekvenser av skillnader är centrala att få syn på för den som vill utveckla transspråkande undervisningspraktiker. En medvetenhet om komplexiteten är viktig för att förstå vad som kan behöva förändras.
Skillnaderna uppstår trots att lärare och studiehandledare uttrycker en strävan efter att stärka flerspråkiga elevers lärande. Det är framför allt förståelse och kunskap om transspråkande hos de som ytterst styr (skolledare) och de som undervisar (lärare och studiehandledare) som formar nyansskillnaderna.
Det är synliggörandet av nyansskillnader mellan de olika typpraktikerna som är studiens kunskapsbidrag. Sådana skillnader har inte tidigare presenterats i forskning.
Forskarnas förhoppning är att studien används av skolledare och lärare för gemensam reflektion över de egna undervisningspraktikerna för att bli medvetna om vad som faktiskt sker i dem och varför samt huruvida de är tillräckliga för att tillgodose varje elevs specifika behov. Annars finns exempelvis risk för att vissa elever hamnar i periferin i olika undervisningssammanhang.
