Att jobba projekterande hjälper oss att nå alla läroplanens mål – på ett naturligt sätt

Att jobba projekterande hjälper oss att nå alla läroplanens mål – på ett naturligt sätt

Johanna Fogelberg och Sven Stedt arbetar på Kristallens förskola, i en 5-årsgrupp med 21 barn. Här berättar de varför de tycker projekterande arbetssätt är en så bra metod i förskolan. Om fördelarna med att använda lusten som drivkraft och om hur de involverar vårdnadshavare i arbetet.

På Drottninghögs förskolor, Kristallens förskola, Diamantens förskola och Opalens förskola arbetar vi inspirerat av Reggio Emilia-filosofin. Därför är hundraspråkligheten stor del av det vi gör på förskolan tillsammans med barnen, det vill säga möjligheten för barnen att uttrycka sig på många olika sätt, genom många olika tekniker och genom många olika material.

Enligt Reggio Emilias sätt att undervisa arbetar barn och pedagoger i projekt som sträcker sig över en lång tid. Hos oss sträcker sig projekten ofta under två läsår som möjliggör att barnen får ingå, påverka, följa och lära i långa processer. I projekten möter barnen alla läroplanens mål i olika erbjudanden i ett naturligt sammanhang. På så sätt bygger vi tillsammans en berättelse om vårt projekt.

Vi dokumenterar i både pedagogperspektiv, barnperspektiv och vårdnadshavarperspektiv. I slutet av varje läsår finns en berättelsebok färdig i både digital och tryckt form. Det är ett sätt att ta vara på vår historia och inspiration till kommande barngrupper. I vår dokumentation kan vi också se och följa en progression i barnens lärande. Utgångspunkten är alltid barnens intresse och genom hundraspråklighet och gemensamma upplevelser hittar vi tillsammans med barnen nya tankar och utmaningar att utforska. I projekten är en stor del av barnens lärande att få ställa frågor och formulera hypoteser som prövas och omprövas flera gånger på många olika sätt samt med många olika material.

Varför projekterande arbetssätt? Vad driver er?

Att arbeta utifrån ett projekterande arbetssätt innebär att vi har en projektstart som vi pedagoger har tänkt och förberett utifrån våra kunskaper kring barngruppen samt vilka behov och intressen som synliggjorts. Vi bygger vår undervisning på reflektion i arbetslaget men också tillsammans med barnen för att kunna hitta rätt utmaningar utifrån de frågor som ställs och de behov barnen har för att kunna ta ytterligare ett steg i sitt lärande. För oss pedagoger blir det spännande på riktigt när vi möter frågor och hypoteser som ingen av oss redan vet svaret på. Då blir vi medforskare och vi behöver inte nödvändigtvis rikta oss mot redan känd kunskap utan vi kan också följa  frågor som inte har ett tydligt och givet svar.

Barn: “Kan träden prata med varandra?”

Pedagog: “Vet inte, men vad tror du de isåfall säger till varandra?”

Ett exempel på hur en fråga kan öppna upp för ett undersökande.

I ett tidigare projekt var barnen upptagna av att studera gråsuggor. De kollade var de levde och hade många tankar om de levde i familjer med mamma, pappa och barn. De hade upptäckt att det fanns små små gråsuggor ”bebisar”. Barnen överförde många mänskliga tankar till gråsuggornas värld. Under julförberedelser på förskolan uppkom frågan om gråsuggor firar jul och i så fall hur. Som pedagoger valde vi att svara att vi inte vet och att vi får ta reda på det tillsammans. Det vi kom fram till blev vår sanning. Vi fick veta att de har ingen julgran, men att de samlas och träffas.

Genom detta sätt att arbeta är barnen hela tiden delaktiga och kan påverka med sina frågor de får under sitt undersökande. Det ges möjlighet att prova själv och tillsammans med andra. I våra projekt är det vår uppgift som pedagoger att skapa en kultur där nyfikenhet och undersökande är en del av vårt sätt att umgås genom att dela tankar och upplevelser.

Vi har sett att om vi tar vara på barnens lust att lära och upptäcka blir lusten själva drivkraften för att ett projekt ska fortlöpa under lång tid. Att vara genuint nyfiken som pedagog innebär att man ibland kommer utanför den tidigare tänkta riktningen och att kunna följa sidospår och infall gör projektet rikare och mer inkluderande för alla barn.

Att erbjuda gemensamma upplevelser är grunden i ett projekt som engagerar hela barngruppen. Om en del i barnens intresse exempelvis riktar sig mot vatten, då kan vi gå till olika miljöer där barnen kan uppleva vatten. Det kan vara en damm eller en bäck som ligger i närheten av förskolan, eller till andra platser som erbjuder vatten, som havet till exempel. Sedan erbjuder vi att bygga vattenrännor på vår gård i både stort och litet format, men också att få skapa vatten på olika sätt – som i projektion och med garn och lim samt målningar. Den gemensamma upplevelsen ger oss en gemensam utgångspunkt för samtal och att dela våra erfarenheter som blir bärande i det språkutvecklande arbetet. Ur detta kommer nya frågor som vi kan undersöka. Genom att lyssna och vara lyhörd för det barnen försöker förstå eller vill veta mer om kan vi utforma aktiviteter och erbjudanden.

Genom att barnen får möta samma erbjudande eller utmaning på många olika uttryckssätt och olika material ger det en djupare förståelse och stärker fler förmågor. Ett annat exempel är när barnen arbetade med att presentera sig själv genom att teckna ett porträtt och att fortsätta utmana genom att skapa ett tredimensionellt porträtt i lera och att berätta och beskriva detaljer.

Var och när bestämmer ni pedagoger respektive var involverar ni barnen?

I början på läsåret inventerar vi i arbetslaget våra olika idéer kring vilka vägar projektet kan tänkas ta. Många barn som börjar hos oss har på håll tagit del av vad som tidigare gjorts på vår avdelning. De har förväntningar att göra saker de inte tidigare gjort och att vara i en grupp av de äldsta barnen på förskolan. Med detta i åtanke gör vi en introduktion där barnen möts i erbjudande och aktiviteter. I observation och dokumentation kan vi sedan tillsammans med barnen hitta nya frågor och utmaningar. I takt med barnens intresse och vart projektet lutar behöver vi i arbetslaget se över våra kompetenser och förkunskaper för att kunna utmana rätt och vara intressanta för barnen. Ibland kan det vara ett dilemma vad vi undersöker tillsammans och vad vi pedagoger behöver förbereda och lära oss mer om. Vi tänker att det mesta kan bli ett gemensamt lärande. Vi pedagoger fokuserar på att bli samspelta och samsynta för att på bästa sätt stötta och utmana varje barn.

Hur synliggör ni arbetet för barnen? För er själva? För vårdnadshavare?

Med hjälp av våra digitala verktyg kan vi synliggöra dokumentationen för barnen, oss pedagoger och vårdnadshavare på flera plattformar. Det öppnar upp för samtal och reflektion tillsammans med barnen men också för att återuppleva erfarenheter och platser. Det möjliggör också att vi kan besöka platser som intresserar oss men som vi inte har möjlighet att ta oss till i verkligheten. Förutom dokumentationen på barnens processer, synliggör vi barnens alster som dokumentation och spår av deras arbete både på förskolan och utanför förskolan. En del av de frågor som barnen ställer kan vi låta barnen ta med hem och tillsammans med sina familjer fortsätta att undersöka. Många av de frågor och idéer som barnen uttrycker tar vi på allvar och låter de ingå som en naturlig del i vårt gemensamma arbete. Ett exempel är när vår barngrupp uttryckte sig om att vattnet i dammen var smutsigt. Det öppnade upp för ett nytt planeringsarbete och barnen fick vid ett annat tillfälle tänka kring “kan man göra smutsigt vatten rent?” och om fiskar och grodor vill ha renare vatten. Detta mynnade ut i att barnen arbetade med att försöka rena vattnet från dammen under läsåret. Under läsåret kom barnen på fler metoder som också gjorde vattnet renare och renare.

Dokumentation självporträtt

Barnens alster som finns tillgängligt för andra på förskolan.

Barn med stövlar i vatten

Undersökande av det smutsiga vattnet i dammen.

Genom att utforma föränderliga lärmiljöer i takt med hur vårt projekt utformar sig får barnen möjlighet att vara och verka i sitt projekt under hela dagen på förskolan. Barnen har stor påverkan på lärmiljön och vi pedagoger ser som uppgift att i lärmiljön exponera material och dokumentation som för barnens tankar och reflektioner till gemensam riktning.

Har ni några tips för hur man lyckas med att involvera vårdnadshavarna?

Att erbjuda dokumentation både på digitala plattformar, på avdelningen och i hallen möjliggör det för barnen att få möta dokumentationen tillsammans med vårdnadshavare som i sin tur låter barnen få äga sitt projekt i hemmiljö. Vi har arbetat länge med en maskot på avdelningen som hjälper oss pedagoger att rikta barnens uppmärksamhet åt en viss riktning både utefter behov och utifrån vilka frågor barnen ställer. I vårt projekt kring vatten fick barnen i uppgift att tillsammans med vår maskot Gabbe Groda försöka rena smutsigt vatten hemma som barnet sedan fick presentera för barngruppen. När barnen berättade och visade sina bilder där de tillsammans med sina familjer renade vatten kunde vårdnadshavare ta del av detta på barnens digitala lärloggar. Vi såg att intresset för vad barnen arbetade med på förskolan ökade och vi fick många besök av föräldrar vid hämtning och lämning. Barnen kunde stolt visa runt i våra lärmiljöer och att få besök av vår maskot i hemmet var stort för barnen. En pappa berättade att han aldrig sett barnet så glad och stolt och flera vårdnadshavare har uttryckt att de tyckte det var så kul att få vara delaktig i barnens projekt på förskolan.

I vårt språkstärkande arbete lyfter vi ut viktiga ord som har betydelse i vårt projekt och för vardagen som vi presenterar i bild, ord och TAKK. Detta finns tillgängligt i våra miljöer, i hallen och på vår digitala plattform. Detta ger möjlighet att prata om vårt projekt på både svenska och alla våra andra språk.

Vad är det bästa med ert jobb?

Vi flyttade in i vår nya förskola för ca 2,5 år sedan. Området vi arbetar i är ett mångkulturellt område där barnen har ett annat modersmål än svenska. Att få flytta till en ny förskola gav oss möjlighet att kunna bygga lärmiljöer som samspelar med vårt sätt att arbeta med språkutvecklande arbetssätt genom att arbeta i projekt med gemensamma upplevelser att bygga en gemensam berättelse kring.

Man får möta nya utmaningar hela tiden och får verka i den konstform som pedagogrollen kan vara när det är som bäst. Vi känner att vi är viktiga för barn och vårdnadshavare och att känslan av att vi gör stor skillnad håller vårt engagemang levande och viljan att hitta nya perspektiv.