Det elevrådet pratar om pratar alla om
Sanna Mikkelsen har barnens perspektiv i allt hon gör. När något som är aktuellt i staden hennes elever bor i är det en självklarhet att det är något alla elever ska få höra om. Därför är det självklart att elevrådet ska prata om H22 och om H22: superhjältar.
Varför arbetar ni med H22:s superhjältar på din skola?
– Eftersom superhjältarna kommer vara en del av hela staden under expot rör det alla och vi ville vi lyfta det på hela skolan. Ett perfekt tillfälle var via elevrådet som jag och en kollega från fritids är ansvariga för!
– Att ta upp det med elevrådet först är bra för de får en förförståelse och de känner sig utvalda i arbetet. Vi har elevrådsträff en gång i månaden och då brukar alla få ett uppdrag som de ska ta med sig till sina klasser.
För Sanna finns det många olika lager i det här med superhjältarna.
– Det är inte bara några söta figurer, det är också så att man genom superhjältarna får syn på viktiga saker som händer i miljön, naturen och för hälsan. Det finns ett mervärde att barnen får veta vad som händer i staden och eleverna blir delaktiga i det genom att de får möta superhjältarna. Genom det får de reda på H22 och stadsmässan och då kan man komma in på H55 och H99. Man ska inte stirra sig blind på att det är små söta figurer.
Vad har elevrådet fått göra?
Arbetet började när det var dags att välja namn till superhjältarna.
– Vi tittade på filmen som staden gjort med hela elevrådet. I filmen berättar man om de globala målen och då försökte jag få barnen att fundera på vad de tror om de olika superhjältarna och målen. Det blev inte så djupa diskussioner i det läget, men det var en första titt på superhjältarna.
Efter första gången fick elevrådsrepresentanterna med sig uppdraget att ge namn åt superhjältarna och tog det med sig till sina klasskamrater.
– Efter varje elevråd skriver vi ett elevrådsnytt som är som en liten blänkare med kort text och länkar. De fick en länk till filmen och en bild på superhjältarna. Och det blev ett sånt stort engagemang av detta!
En månad senare kom eleverna tillbaka till elevrådet med alla klassens namnförslag. Några hade så många som 10-20 namn med sig.
– På den elevrådsträffen, precis som vid varje elevråd, började vi med en walk and talk. En förskoleklasselev tillsammans med en tvåa, en etta med en trea. De får lära av varandra. Lära känna varandra.
– Efter en walk and talk sätter vi oss i äventyrsrummet och eleverna presenterade de olika förslagen för varandra.
Hur har du och din förskoleklass arbetat?
Parallellt med elevrådets arbete jobbar Sannas förskoleklass med superhjältarna på sitt sätt. Hon och kollegan Joy Wahlgren väver ihop olika saker och superhjältarna är ständigt närvarande.
– Vi började med att titta på filmen. För 6-åringarna handlade det jättemycket om vem de tyckte om och varför. Det kunde vara på grund av vilken färg en superhjälte hade eller något annat som väckte deras nyfikenhet. Vi tycker om att jobba i små grupper och de fick välja en superhjälte och jobba med. De har skrivit för hand och på ipad, de har ritat, de har gjort superhjältarna i lera.
Eleverna fick välja vilka superhjältar de var mest intresserade av och i och med det har intresset varit ganska stort hela vägen.
– Vi ser ett mervärde att göra det här och superhjältarna är ständigt närvarande hos eleverna. Vi jobbar just nu med olika platser i Mariastaden och har till exempel gått runt och fotat. Plötsligt är superhjältarna med i det också och väljer sina favoritplatser. Eleverna gör ritningar på vad som ska finnas i superhjältens tittskåp och nu ska de tillverka dessa grejerna. Vi har en dokumentationsvägg inne i klassrummet och en utanför som barnen ofta återvänder till.
Sanna ser ett enormt värde av att väva ihop olika saker.
– Vi har tänkt besöka platserna som vi vet att superhjältarna kommer finnas. De pratar hemma om superhjältarna och sen kommer de se detta i sommar, koppla det till det vi gjorde i skolan och så vidare. Jag tror det är en helhetsgrej.
Passar superhjältarna bäst för de yngsta barnen?
– Det handlar om vilka glasögon man tar på sig. Jag kan se superhjältarna som ett verktyg till något annat. Kontakten med omvärlden och kontakten till olika miljöer. Det primära är att få till en dialog med eleverna. Superhjältarna är det sekundära.
Sanna och Joy menar att i ett ämnesövergripande arbetssätt med superhjältar kan man väva in både skapande, demokratiprocesser, SO, geografi och naturkunskap.
– Jag tycker inte det vi gör ska handla om att checka av saker. Jag ser det som ett mervärde att kunna väva in många olika inriktningar i ett sånt här arbete och väcka nyfikenhet. Och det är inte svårt att koppla arbetet till läroplanen. Det finns också en värdegrundsdel som detta kopplar till.
Hon påpekar att det är upp till varje lärare hur mycket de vill jobba med superhjältarna i sina egna klassrum. Men att det finns förslag på hur de är kopplade till de globala målen och till läroplanen.
– Alla barn på min skola känner till vet om superhjältarna och därmed H22 City Expo, oavsett om de jobbat vidare i klassrummet. Får man med sig några så genererar det ringar på vattnet och det tror jag gäller allt. Våra elever kommer känna till mycket om vad som händer i staden tack vare superhjältarna.
– Vi hade dessutom turen att få ett gäng reflexer så alla barn fick varsin superhjältereflex. Jag var inne i varje klass och backade tillbaka till om de kom ihåg när de var med och valde namn. Reflexen blev som en tydlig återkoppling på att barnen gjort ett jobb och barnen var så stolta. Det blev en samhörighet och det blir det ofta när elevrådet kastar ut en fråga eller uppdrag.
Vilken koppling till barnrättsfrågor kan du se i detta?
– Barnkonventionen har jättehög prio och alla barn ska veta vad som står i den och man ska diskutera det. En röstning om namn på superhjältar kanske låter simpelt, men det handlar om att göra barn hörda och att deras röster räknas.
Text: Josefine Hultén, redaktör Pedagogsajten.
