Utgå från elevens funktionsförmåga – inte dess brister

Hur kan man som lärare se det eleverna faktiskt kan istället för att se det de inte kan? Jonas Monsén arbetar i gymnasiesärskolan och ser det som att vi måste prata om funktionsförmåga istället för att se eleverna från ett bristperspektiv. Här svarar Jonas på några frågor om hur man kan tänka kring omdömen och betyg i särskolan.

Jonas Monsén är utvecklingsledare och speciallärare på Fryshusets gymnasiesärskola i Stockholm.

Varför finns betyg och vad är betyg? Grunden är att de finns för att göra en likvärdig skola, precis som statens alla styrmedel: skollag, läroplan, värdegrund och kursplaner. Betyg, planering, omdömen och betygsättning är också en stor del av undervisningen och även om det inte är därför vi valde att bli lärare, menar Jonas att det kanske är det som är det viktigaste.

– Det är det vi har att förhålla oss till. Men inom allt det här har vi också ett friutrymme. Det är ni som är lärare som gör betygsättning, tolkningar av statens styrmedel och undervisningens utformning. Och det är friutrymmet som gör det roligt och det är det som gör oss kompetenta, säger Jonas.

I samband med att Jonas föreläser och inspirerar personal och skolledare i gymnasiesärskolan inom Familjen Helsingborg svarar han på mina frågor.

Du pratar om funktionsförmåga och bristperspektiv. Vad innebär det?

– Funktionsförmåga handlar om att titta på det eleverna kan istället för att se eleverna utifrån ett bristperspektiv. När vi tittar på bedömning och betygssättning tittar vi ju mest på bristerna. På vad som inte funkar. Vi måste istället arbeta med att förstärka det som fungerar.

Jonas lyfter något som han kallar för “Särskoleboxen” som innebär att särskolan alltid finns som en trygghet för eleven att komma tillbaka till.

– Vi vill till exempel att eleverna ska ut i verkligheten. I kollektivtrafiken, till affären, vara med kompisar, familjen, övriga skolan och så vidare. De ska få träna sig på detta och när de har tränat ska de få komma tillbaka till tryggheten oavsett. Vi ser det de har lyckats med istället för det de inte lyckats med.

Hur gör man för att vända från bristperspektiv till perspektiv funktionsförmåga?

– Sluta leta fel. Det är mänskligt att leta fel och det är svårt att sluta. Men leta efter det man är bra på och använd det för att bygga över det som är brister. Om jag är dålig på att prata inför grupp kanske jag är skitbra på att göra film. Då kanske jag kan göra en film och visa den för gruppen. Alla är inte jättebra på varenda en av förmågorna som står i läroplanen. Man kan istället titta på: inte vad jag saknar utan kanske på vad behöver jag för att ta nästa steg?

– Förmågorna är viktigare än betygen. Förmågorna är någonting som är större. Förmågorna är någonting som är utveckling för alltid. Men om man tittar på själva bedömningarna och om vi till exempel tittar på kunskapskraven när vi sätter betyg – titta då på ett perspektiv där man tar topparna istället för dalarna.

– Om jag ser en elev klara av att göra en jättebra muntlig presentation i historia. Då kanske jag kan få eleven att göra samma sak om historia fast i engelskan. Att man lyfter upp det de är starka på, ämnen eller förmågor eller vad som helst och plockar in det på så många ställen som möjligt. Då får eleven en chans att lyckas.

Vad kan man säga om att arbeta formativt i särskolan?

– Vägen till betyg är väldigt sällan rak. Det händer många saker längs vägen och den är väldigt snirklig. Det är ju det som är undervisningen.

– Jag tror inte att det är så stor skillnad på att arbeta formativt i särskolan. Alla styrs vi ju av skollagen. Det vi är bra på i särskolan är att vi ser små saker på ett annat sätt, eftersom våra elever inte har samma grundförutsättningar. Vi ser kanske en liten utveckling som någonting större, för att vi är så pass duktiga på att se detaljerna och det tror jag inte att lärare som jobbar i grundskolan eller övriga gymnasiet är.

Jonas menar att allt i skolan ska vara formativt, förutom vid avslut eller avstämning. Han poängterar också att han anser att arbeta formativt är något som bra lärare alltid har gjort.

Illustration som visar en rak pil med texten "what people think it looks like" och en krokig pil med texten "what it really looks like"

Bild: Bernard Goldbach – flickr.com/photos/topgold (CC BY 2.0)

Hur kan vi mäta progression där det inte syns så lätt?

En grund för att kunna se progression är att vara påläst på ämnes- och kursplaner samt att anpassa och förändra undervisningen och jobba enskilt med eleverna. Jonas tycker också att man som lärare ska titta mycket på det informella.

– När det gäller det informella, titta på vad som händer och vad eleverna gör. Stäm av med assistenterna, för de ser saker som jag inte har en aning om. Jag tänker mycket på både det informella och det formella och jag pratar jättemycket om det med eleverna. Det informella kan vara i matsalen, på promenad, simhallen, när vi väntar på taxin och så vidare. Det handlar om att hitta miljöerna där eleverna fungerar bäst. När eleverna är avslappnade så har vi möjlighet att komma väldigt långt. Det är ingen bedömningssituation, men det informella kan bli ett plus.

Hur kan andra lärare inspireras av särskolan?

– Jag brukar ofta tipsa om att övriga lärare kan läsa gymnasiesärskolans och grundsärskolans kurs- och ämnesplaner. Många pratar om att det är svårt att hitta vad man ska göra om en elev till exempel får betyget F. Hur kan vi göra en plan för att eleven ska få ett bättre betyg? Om man tittar på gymnasiesärskolans eller grundsärskolans kursplaner kan man tänka att de ligger innan övriga kursplaner. Även om skolverket säger att det inte är så så kan man använda det för att bryta ner kunskapskraven på ett helt annat sätt.

– Vi i särskolan ser saker på ett lite annat sätt och vi har lite andra kompetenser. Prata med de på särskolan för de är väldigt bra på att nå fram till de elever som andra kanske inte är lika bra på att nå fram till.

Har du några tips till den som är ny i särskolan?

– Lyssna på de som är äldre. Se till att få en mentor. när jag började jobba så hade jag en superbra mentor som lärde mig massor. När man är ny så tror man ju ofta att man kan allting. Men det kan man ju inte. Min mentor fick mig att ganska snabbt förstå vikten av det här med att lyssna på eleverna och ta in vad de säger.

– Ett tips till alla som jobbar i särskolan är att öppna upp! Fika ihop. Träffa andra lärare informellt och berätta vad du kan. Var med på allting. Bjud på din tid. Låna ut grejer. Hos oss har vi ganska mycket öppna dörrar och även de som kanske har svårast att be om hjälp kommer ibland och ber om just hjälp. Det kan vara att jag får läsa igenom deras texter eller om de har svårt att nå fram till en elev så kan vi prata om det.

Jonas tycker det är viktigt att vi slutar leta fel. Titta istället på vad som behövs för att jag ska nå nästa steg.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *