3D-skrivaren i skolan
Jag heter Maria Fornell Bengtsson och arbetar på Asmundtorps skola som lärare i matematik, NO och teknik för åk 7 – 9 samt är förstelärare i NO. Jag tog min examen som grundskollärare MaNO 4 – 9 1992 och arbetade de första tio åren som högstadielärare i Malmö. Till Landskrona Stad och Asmundtorp kom jag 2003.
3D-skrivaren
För ca ett och ett halvt år sedan fick vi en 3D-skrivare till Asmundtorps skola som ett pilotprojekt i kommunen. Med god hjälp från Tony Petersson, som arbetar på Alfdex och är initiativtagare till projektet och Landskrona Stads IT-avdelningen kom vi igång med arbetet.
Det är inte bara att skriva ut något direkt på en 3D-skrivare. Först måste man rita en modell i ett 3D-ritprogram, ett så kallat CAD-program. Vi använder oss av gratisprogrammet SketchUp med fördelen att den som vill kan ladda ner programmet fritt hemma. Filen exporteras till STL-format innan vi använder oss av ett annat datorprogram, Simplify 3D, som gör den 3D-skrivbar. Filen sparas på ett SD-kort, som sedan sätts i 3D-skivaren för utskrift.
Vi bestämde oss för att använda skrivaren till en del i ett projekt som vi tidigare arbetat med på Tekniken, Huset. Eleverna i åk 9 fick efter att de ritat en egen planlösning göra en 3D-ritning av sitt drömhus i SketchUp . Det finns många bra instruktionsfilmer på Youtube och efter en kort gemensam genomgång av de grundläggande funktionerna klarar eleverna av att hantera programmet. Därefter har vi har skrivit ut små hus och i några fall modeller av planlösningar.
Eleverna har uppskattat arbetsområdet och tyckt att det varit roligt, intressant och även ibland frustrerande. De har lagt ner stort arbete på att rita i SketchUp. De har fått praktisk träning av begrepp som mått och skala och fått lära sig hantera ett enkelt CAD-program. De får även se vad en 3D-skrivare kan användas till både för privatpersoner och i samhället. Det gäller att hänga med som lärare för tekniken utvecklas oerhört fort. Inför varje arbetsområde får man göra efterforskningar över nya tillämpningar för 3D-tekniken och här är Internet en stor tillgång. Vi har även använt 3D-skrivaren till mer fria projekt där eleverna fått skriva ut egna uppfinningar. De får dock bara skriva ut sådant som de ritat själva.
Eleverna i åk 9 har varit mycket stolta över sina 3D-utskrifter. Det som de ritar på skärmen kommer ut som en bit plast. Skrivaren skriver ut det som eleven matat in och det är inte alla utskrifter som blivit lika det som vi trott skulle komma ut men trots detta har de allra flesta valt att ta hem sina alster, vilket inte det vanligaste i åk 9 där mycket annat åker i papperskorgen. Om något inte blivit som önskat finns också möjligheten att förändra modellen i SketchUp och prova igen. Materialkostnaden är låg och under första året använde vi en rulle med 1 kg filament (plasttråd) till en kostnad av ca 300 kr. Det blev många, många utskrifter.
För en gångs skull har vi något i skolan som inte alla har hemma. Vi har fått ett samarbete med ett företag, Alfdex, som använder 3D-skrivaren i sin verksamhet och vi har varit där på studiebesök och sett vad de gjort. Eleverna får möjlighet att se vad modern teknik kan användas till både på nära håll och i stora sammanhang och vi hoppas på ett ökat teknikintresse. Eleverna får använda modern digital teknik och kopplingarna till läroplanen är många.
Det är viktig att ha en pedagogisk idé över vad man ska ha skrivaren till. Skrivaren är bara ett redskap som du använder för att få ut en modell. Det stora jobbet är att fundera över vad man ska göra och hur man ska göra det samt att rita modellen i SketchUp. Möjligheterna är oändliga och vår utmaning nu är hur vi ska gå vidare och sprida arbetet på skolan till de lägre årskurserna och till andra ämnen.
Som lärare måste du inse att man inte kan allt innan man påbörjar arbetet med eleverna. Du måste våga sätta igång och lära efterhand. I annat fall hade vår skrivare fortfarande stått oanvänd istället för att som idag har använts av tre årskurs 9 och för lite övriga projekt.
Efter att precis ha tillbringat två dagar på SETT-syd kan jag bara konstatera att 3D-printing börjar spridas och att det finns på många ställen. Vi använder oss av olika datorprogram men principerna är de samma. En del kommuner startar ett Makerspace, ett ställe dit man kan komma för att skapa där det finns tillgång till verktyg och annan utrustning som hjälper skapande att ta fysisk form. Här har 3D-skrivaren en viktig plats.
Litteratur
Läs gärna mer om skapande och Makerrörelsen i ”Koden till digital kompetens” av Karin Nygårds.