Hur kan vi synliggöra elevens kunskap i multimodala sammanhang?

Digitalisering i skolan handlar som mycket annat i skolan om hur vi säkerställer likvärdigheten i undervisning och bedömning för ett ökat lärande för alla. Ett sätt att säkerställa detta är att undvika att den digitala kompetensen blir en personlig spetskompetens hos några eller en kompetens som enbart finns på vissa skolor.

Vi behöver alltså lära av varandra. Det är genom att sätta ord på erfarenhet och ta del av andras som referensramar vidgas och handlingar förändras. Alla gör vi bedömningar av nuläget gällande digitalt lärande utifrån våra referensramar och beroende på hur dessa referensramar ser ut blir bedömningarna olika. Det som är acceptabelt för oss kan upplevas som otillräckligt för dig. Att konkretisera hur det digitala lärandet kan se ut kan därför underlätta arbetet mot den likvärdighet vi eftersträvar.

När vi tar del av blogginlägg från deltagande lärare i Ifous och teoriinput från Ifous återkommer vi till tankar i vårt föregående blogginlägg, nämligen att elever i det dagliga arbetet arbetar digitalt men sällan när det kommer till själva bedömningstillfället. Vad som händer då är att eleverna i bedömningssammanhang framställs som mindre kompetenta än vad de är just för att de inte får använda hela sin kompetens.

Verktyg för det svårbedömda digitala lärandet

Susanne Kjällander, lektor vid Stockholms universitet, är en av dem som lyfter frågan om det svårbedömda digitala lärandet och som betonar vikten av att utveckla bedömningsinstrument för ett sådant lärande.

Med digitala verktyg arbetar elever multimodalt; det finns tankar och därmed också kunskap bakom val av ljud, färg, typsnitt och så vidare. Om vi enbart bedömer text och ord bedömer vi därmed bara en del av elevens kunskap, hävdar Kjällander. Det elever producerar innehåller ofta intentioner och högre kvalitet än vad som kanske framkommer vid en första anblick och med bedömning av mer ”traditionella” bedömningsinstrument. Det elever producerar innehåller ofta också ett på förhand okänt lärande och frågan är hur och om det synliggörs eller bortses ifrån vid bedömning.

En fråga som vi ställer oss härmed är om ett formativt förhållningssätt i bedömning och lärande kan främja synliggörandet av elevens kunskap i multimodala sammanhang. En annan fråga är hur styrdokumenten egentligen ser ut och hur de främjar och/eller hindrar bedömning av digitalt lärande. Kan styrdokumenten stödja en mer allsidig bedömning av multimodalt lärande om de läses med ”multimodala glasögon”?

Vi önskar en dialog kring dessa frågor som ett steg på vägen mot en förbättrad undervisning och ett ökat lärande.

Har du några tankar, så dela med dig av dem!

/Styrgruppen för Ifous digitalisering i skolan, Kunskapsstaden Helsingborg via Jaana Nehez @jaananehez