Konditionsträning för bättre skolframgång

Med jämna mellanrum får vi i media läsa om skolor som har valt att lägga extra resurser på mer idrott för eleverna, om projekt där undervisning i andra ämnen än idrott minskas till förmån för ökad mängd fysisk träning. När politiken föreslår att antalet idrottstimmar ska dras ner höjs röster i skoldebatten om vad som bör prioriteras för ökad måluppfyllelse för våra elever. I denna text sammanfattas forskningsresultat om samband mellan fysisk träning och skolprestationer. Finns det positiva samband och vilka är då dessa?

Samband mellan fysisk aktivitet och ökade kognitiva förmågor

Studier av hur fysisk träning påverkar skolprestation visar på att det finns ett positivt samband mellan högintensiv fysisk träning och förbättrade skolprestationer. I studier på barn mellan 4 och 18 år har forskare funnit förbättringar på kognitiva förmågor såsom perceptuell förmåga, problemlösningsförmåga, läsförmåga och matematisk förmåga.

Fysisk aktivitet kan vara speciellt fördelaktigt för just barns lärande och gäller alla barn, såväl barn med som utan inlärningssvårigheter. Studier visar att det positiva sambandet finns mellan förbättrad kondition och ökade kognitiva förmågor. Det starka positiva sambandet finns inte mellan muskelstyrka och nämnda förmågor och heller inte mellan rörlighet och nämnda förmågor. Konditionsträningen i sig, mätt i ökad syreupptagningsförmåga, verkar alltså vara avgörande när det gäller ett positivt samband mellan fysisk träning och skolprestationer. Studier kring detta har bland annat gjorts i Chicago i USA samt i Mölndal och i Bunkefloprojektet i Sverige. Det program som eleverna i studien i Chicago genomgick var inriktat på just pulsträning i syfte att öka konditionen snarare än på idrottsundervisning där eleverna får utöva olika sporter.

Neurovetenskaplig forskning

Det är framför allt inom neurovetenskap som forskningen om samband mellan fysisk träning och skolprestationer har gjorts. Vilka processer i hjärnan som leder till att konditionsträning främjar förbättrade elevresultat i skolan är fokus i studierna. En förklaring till de positiva sambanden är att ökad syreupptagningsförmåga ökar mängden syresatt blod i hjärnan. Ytterligare en förklaring är att konditionsträning ökar antalet hjärnceller som nybildas. Antalet nybildade hjärnceller förbättrar i sin tur långtidsminnet, där vi till exempel lagrar den kunskap vi tillägnar oss genom studier.

Några entydiga resultat kring hur hård den fysiska träningen bör vara för att generera förbättrade kognitiva förmågor finns inte. Träning på en intensitet nära maxpuls ger större positiva effekter på antalet nybildade hjärnceller än träning på lägre intensitet, men även konditionsträning på lägre intensitet bidrar till fler nybildade hjärnceller jämfört med utebliven konditionsträning. Det finns också resultat som visar att elever som vanligtvis inte tränar alls har mest att vinna på att komma upp i en medelmåttig kondition och på så vis uppnå de positiva effekterna för lärandet som detta för med sig. Hur ofta eleverna bör träna finns heller inga entydiga resultat kring. I de studier som har gjorts har deltagarna tränat fyra eller fem pass i veckan på en intensitet nära maxpuls. I Bunkefloprojektet jämfördes klasser som hade fem idrottslektioner per vecka med klasser som hade två idrottslektioner per vecka. De förstnämnda, det vill säga klasserna med fem idrottslektioner, presterade bättre på nationella prov i matematik och svenska.

Fortsatt forskning behövs alltså om hur hög intensitet som krävs, hur ofta och hur länge konditionsträningen bör utövas samt i vilka åldrar för att konditionsträningen ska få bäst effekt på utvecklingen av elevers kognitiva förmågor. Klart är emellertid att konditionsträning gynnar elevers skolprestationer. Positiva bieffekter av ökad fysisk träning på bekostnad av minskad undervisning i andra ämnen för förbättrade skolprestationer har även konstaterats. Några av dessa är ökad fysisk hälsa i form av ökad kondition och minskad övervikt samt ökad psykisk hälsa i form av minskad stressnivå, minskad oro och minskad dålig självkänsla hos elever (framför allt på högstadienivå), bättre social sammanhållning bland eleverna och minskad mobbning. Andra faktorer såsom kost och sömn är givetvis också av betydelse för sambandet i fråga, liksom att annat än konditionsträning också kan främja skolframgång. Hjärnan är komplex och lärande är en komplex process med många delar att ta i beaktande.

Utifrån detta är det klokt att fundera över vad vi gör för insatser i skolan för att öka elevernas måluppfyllelse. Ökar vi antalet undervisningstimmar i matematik för att elevernas resultat i matematik ska bli bättre, för att bara nämna ett exempel? Eller ökar vi mängden konditionsträning även om det sker på bekostnad av andra ämnen?

Foto: FN-sambandet Tim Dassler licens CC BY SA 2.0

Referenser

Ericsson, Ingegerd (2003). Motorik, koncentrationsförmåga och skolprestationer. En interventionsstudie i skolår 1-3. Doktorsavhandling. Malmö: Malmö universitet.

Hillman, Charles, Erickson, Kirk &Kramer, Arthur (2008). Be smart, exercise your heart: exercise effects on brain and cognition. I Nature Reviews Neuroscience, s. 58-65.

Klingberg, Torkel (2011). Den lärande hjärnan. Om barns minne och utveckling. Stockholm: Natur & Kultur.

Ratey, John (2008). Spark: the revolutionary new science of exercise and the brain. New York: Little, Brown and Company.

Sibley, Benjamin & Etnier, Jennifer (2003). The Relationship Between Physical Activity and Cognition in Children: A Meta-Analysis. I Pediatric Exercise Science, 15, s. 243-256.

/Jaana Nehez, Helsingborg