Ett berättandeprojekt med förskoleklassen

Syftet med processutbildningen för förskoleklassen under våren 2016 var att lyfta förskoleklassen som sin egen skolform och identitet utifrån skolverkets förtydligande mål. En av sex skolor som deltog var Maria Parkskolan.

Sanna Mikkelsen arbetar i en av skolans förskoleklasser. Texten är ett utdrag ur Sannas presentation från processutbildningen. Se hela presentationen ovan.

Efter flera år i förskolans värld, började jag att arbeta i förskoleklass på Maria parkskolan. Jag är intresserad av att försöka bygga upp en verksamhet där barns intresse, demokrati, tankar, kommunikation, estetiska processer och kreativitet tar stor plats.

Konst och skapande har alltid intresserat mig.

Därför gick jag utbildningen Ateljerista – kulturpedagogik för barn och unga på Malmö högskola efter några år i arbetslivet. De kreativa och estetiska processerna i verksamheten, med skapande, språkande och filosofiskt tänkande strävar jag efter att ha som en central del av mitt pedagogiska arbete i förskoleklass.

– Våra elever är det viktigaste vi har! För att de ska längta hit ställer vi oss varje dag frågan, vad har jag gjort idag för att locka mina elever hit i morgon?
Hur gör vi då för att lyckas med detta? Hur gör vi för att stimulera eleverna för utveckling och lärande och hur stimulerar vi dem för fortsatt utbildning?
Vi tror att ett av svaren är hur vi väljer att ta emot barnen. Hur vi bygger upp en relation och hur vi tillsammans skapar förtroendefulla relationer med barn och föräldrar. Vi har ett uppdrag att förbereda barnen för skolan och vi tror att skapande, arbete och lek är väsentliga delar i det aktiva lärandet. Särskilt under de tidiga skolåren har leken stor betydelse för att eleverna ska tillägna sig kunskaper, säger Ulrica Gath, biträdande rektor, Maria Parkskolan.

Om berättelser och berättande i förskoleklass under ett år

Det börjar med ett besök på Dunkers kulturhus. Vi pedagoger har erfarenhet av och upplever att språk, fantasi och tänkandet utvecklas av att få uppleva och fördjupa sig i konstverk på en utställning.

Projektet pågår under hela läsåret 15/16. Vi gör berättelser och sagor som barnen filmar. Barnen intervjuar sina egna gamla människor. Barnen berättar om intervjuerna för kompisarna i klassen, och det väcks frågor om begrepp som gammal, förr i tiden och skolan. Hela arbetet dokumenteras på en vägg, en så kallad lärvägg med dokumentation, teckningar, texter och tankekartor. Tankekartorna är lätta att plocka ner, skriva på och sen sätta upp igen. Väggen synliggör lärandet för barnen, oss pedagoger, föräldrar och kompisar.

”Gamla människor”

Att någon är nyfiken på mig gör mig nyfiken på andra. Därför bjuder vi ett av barnens morföräldrar, hennes “gamla människor”, till förskoleklassen.

Innan besöket planerar vi. Vad tycker gamla människor om? Vi bakar en tigerkaka som vi ska bjuda på när de kommer på besök. Någon av barnen kommer på att gamla människor nog behöver något mjukt att sitta på så tillsammans släpar vi in två små fåtöljer i klassrummet.

Vi pratar om ”gammal” och ”ung” och funderar tillsammans vad vi är nyfikna på och vad vi vill fråga dem när de kommer? Vi kommer fram till att vi är intresserade av att höra om hur de hade det när de gick i skolan.

Morföräldrarna berättar mycket spännande om när de var små och gick i skolan. Några av barnen skiftas om att filma besöket, andra ställer frågor medans kakan slinker ner.

Avslutande kommentar av barnens arbete

Klassen, 23 barn, har arbetat med sina berättelser genom att tänka, berätta för varandra, ställa frågor, skapa, filma och skriva. Genom filmerna finns barnen i och har möjlighet att utforska nya, kända eller okända världar. Barnen har haft olika roller, framför eller bakom kameran, på så sätt har vi sett att alla barn varit inne i projektet – de har blivit smittade av varandras intresse för att till exempel göra filmer.  Några av barnen beskriver det såhär “…vi vill sprida fantasin i klassen…som när man smittar varann med en sjukdom”.  Barnen har intervjuat sina “gamla” och stolt berättat om vad de gamla sagt för sina kompisar. Vi har pratat om förr och nu, vad är det för skillnader/likheter när det gäller skolmat/straff/leksaker/skolan i andra länder, var några av frågorna. I projektet har det skett ett lärande som sträcker sig på så många olika plan.

Har du lärt dig någonting i förskoleklassen?

– Jaa. Att våga att intervjua, säger ett av barnen som har intervjuat sin morfar. Han berättar också att han fått lära sig att morfar låg i lumpen som sjukvårdare, svarar ett av barnen.

Eleverna förbereder sig inför sina intervjuer med deras ”gamla människor”.

Förskoleklassens arbete ska vara en blandning mellan förskolans och skolans pedagogik. Jag tänker att arbete i tema/projekt, där barnen erbjuds många olika sätt att utforska på, är det ultimata sättet att lära på, precis som i förskolan även i skolan. Låter man barnen ställa frågorna, utmanar deras frågor och tankar och är med i utforskandet av dessa, sker det ett läranden på många plan.

– En annan stor utmaning vi har framför oss, det handlar om att vi vill bli experter på och i vardagen på kloka sätt använda innehållet i vår nya läroplansdel. Den del som förtydligar syftet med vår förskoleklass och som ger oss ett centralt innehåll. Det är en utmaning för oss, vilken grej. Nu finns vi minsann allt lite tydligare på kartan! menar Ulrica.