Berättande i skolan – Tell me a story

Genom berättelser kan du få tillträde till en ny verklighet och berättelserna sätter det inre livet i rörelse. Med berättande i skolan interagerar elever med varandra och lär sig regler för tänkandet. De får möjlighet att se två sidor av ett problem. Elever lär sig att bli kritiska och inte ta till sig allt de ser, lär sig ta ställning och motivera sin ståndpunkt. Det hjälper barn att visualisera och fantisera, vilket är en viktig bas i kreativiteten.

Berättelser förenar människor.

I slutet av mars hölls konferensen Tell Me A Story i Nordanå, Skellefteå. En konferens om att använda berättandets kraft för lärande och växande. Utifrån övertygelsen om att i berättandet finns kraft att påverka och förändra vår värld till en bättre plats anordnades konferensen för andra året i rad.

Ett av syftena med konferensen var att ge inspiration och kompetens till alla som vill använda berättandet i sitt arbete med att få människor att lära och växa – både barn och vuxna. Under konferensen fanns flera programpunkter som riktade sig till just pedagoger.

Idag är muntligt berättande ett eget ämne på Kulturskolan i Sundsvall där mod, öppenhet och helhetssyn är ledande för metod och innehåll i undervisningen. Monika Westin, mentor, pedagog, eldsjäl, berättare, startade upp berättarverksamheten på Kulturskolan redan 2008. Med utgångspunkt i skolans läroplan och muntligt berättande som metod, för en ökad måluppfyllelse, har Monika även erfarenhet från olika projekt i grundskolan.

Tips för att arbeta med muntligt berättande

Hur gör man då? Vad innehåller en lektion? Hur blir det ”på riktigt” för eleverna?

Genom att använda muntligt berättande i klassrummet får eleverna tillgång till andra upplevelser och erfarenheter av sitt eget lärande. Berättandet inspirerar till ett aktivt lyssnande och eleverna får en större föreställningsförmåga som stimulerar ett inre bildseende. Berättelser levandegör kunskap på ett lustfyllt sätt, förmedlar normer och värden och bidrar till en ökad gemenskap när man delar samma upplevelse. Berättelser väcker ofta känslor och engagemang hos den som lyssnar. Det är lättare att minnas något när man varit känslomässigt engagerad. När innehållet i läroplanen gestaltas genom muntligt berättande leder det till ett lustfyllt lärande för eleven.

• Välj berättelser du själv tycker om.
• Öva in en berättelse genom att sammanfatta handlingen i stora drag för dig själv.
  • Försök se berättelsen i bilder och berätta den sedan för dig själv ett par gånger innan du återgår till texten för att se att du fått med allt.
  • Rita några enkla bilder eller stödord för att minnas berättelsen.
• Berätta med egna ord. Då blir berättelsen mer levande och du har gjort den till din.
• Början och slutet är två viktiga komponenter för en berättelse.
• Ha roligt när du berättar och hitta gärna en inramning till berättandet som gör det mer spännande för eleverna.

/Monika Westin

Mod, öppenhet och helhetssyn är Sundsvalls Kommuns värdeord och ska genomsyra all verksamhet för att uppfylla visionen: ”Vi gör det goda livet möjligt. Bästa möjliga möte för lärande.”

Mod är att vilja, att våga, att göra, att pröva nya vägar, ta ansvar och ha beredskap för det oförutsedda. Men också att vilja och våga misslyckas, för att sedan pröva och göra igen.

Öppenhet – improvisation och dialog är viktiga ingridienser. Att vara med när det händer, att bejaka och vara generös. Att ha en dialog i berättandet. Att kunna lyssna i berättelsen, vara lyhörd i berättandet. En bra berättare blir man genom att vara en god lyssnare.

Helhetssyn – Vi är varandras framgång. ”Laget gör stjärnan.” Att känna till sammanhang, vara en del av en helhet. Fokus på att berättelsen är kung.

Berättande i läroplanen

Skolans läroplan (Lgr11) poängterar tydligare än tidigare vikten av muntligt berättande och i kursplanen för svenska står att:

I mötet med olika typer av texter, scenkonst och annat estetiskt berättande ska eleverna ges förutsättningar att utveckla sitt språk, den egna identiteten och sin förståelse för omvärlden.

Det muntliga berättandet lyfts i läroplanen bland annat genom att innehållet ska innehålla återberättande i olika samtalssituationer, muntliga presentationer och muntligt berättande om vardagsnära ämnen för olika mottagare, berättande i olika kulturer, under olika tider och för skilda syften.

Monikas övningar för berättande i klassrummet

1.

Fyll golvet genom att gå runt i olika riktningar. Ta plats, ta in rummet, gå med den inre pulsen, använd olika tempo (samma puls) – känn skillnad. Vad händer? Lugn eller stressad? Påverkar närvaron, på scenen, i mötet, i rummet? Hur? Vad händer i kroppen?

2.

Ge rösten plats! Låt rösten komma ut i rummet!

3.

Handhälsning med ögonkontakt och presentation där vi säger våra namn och lyssnar på varandra med ögonkontakt. En inventering av vilka som är närvarande i rummet.

4.

Stödet i ryggen – föra eller bli förd. Leda eller bli ledd. Växelvis leda en kamrat genom att hålla handen i ryggen eller själv få en hand i ryggen och bli ledd. Vem styr? Gå sedan utan fysisk hand i ryggen men känna närvaron av den. Vad händer?

5.

Bejaka! Arbete parvis där den ene föreslår något och den andra bejakar genom att säga: Ja, det gör vi! För att sedan utföra händelsen tillsammans. Svara det omvända: Nej! Vad händer i flödet? Vad händer med energin? Vad händer med klimatet.

6.

Presenten i tre steg: Arbete parvis.

• A ger något och berättar vad det är till B som tackar och tar emot. Växla.
• A ger något till B men säger inte vad det är. B tackar och berättar vad hen fått.
• Plocka saker ur varandras händer växelvis. Tänk inte först – bara gör – Låt kroppen leda – bejaka de fria associationerna. Det finns inget rätt eller fel.

7.

Associera fritt i cirkel. Håll tempo. Säg hellre pass än att tänka efter vad du ska säga. Tänk inte – låt det bara komma. En övning i att släppa tanken och låta fantasin flöda.

8.

Samarbetsled – träna kommunikation, lyssna in, ledarskap. Vad händer? Vem är jag i förhållande till publiken? Vilket sammanhang befinner jag mig i? Hur kommunicerar jag med kroppen? Ställ upp på led utan att prata med varandra, i bokstavsordning, efter ögonfärg, kroppslängd och så vidare.

9.

En står i mitten och är berättare. De andra runt omkring kastar in olika sinnen som berättaren måste fördjupa sig i. Till exempel doft – då ska berättaren fördjupa bilden i berättelser där hen just är med att berätta utifrån det sinnet. De fem sinnena är fina vänner i berättandet och skapar bilder åt lyssnaren. Berätta vad som händer, detaljer med sinnenas hjälp. Hörsel, syn, doft, känsel och smak.

10.

Undvik adjektiv – istället för – han blev arg och gick: “Han reste sig från stolen så den föll med en smäll i golvet, slog näven i bordet och gick med bestämda steg ut ur rummet.”

11.

Vad såg du? Ge återkoppling. Berätta tillbaka en bild av det du nyss hörde, ställ en fråga, vad tyckte du om?

12.

Tre P:n är viktiga ingredienser i en berättelse

• Platsen – var någonstans utspelar det sig?
• Personen – vem är det vi ska följa handlingen igenom?
• Problemet – vad är det som behöver lösas? Vad är den egentliga handlingen?

13.

Astrid Lindgren pratar om en gädda – den ska ha en vass käft som griper tag (början) en matig, köttig bit i mitten, och en stjärtfena som klipper till (slutet).

14.

Tre viktiga kom ihåg:

• Var dig själv – berättaren spelar inte roll, det är berättelsen som är kung. Uttrycket blir äkta.
• Berätta bara berättelser du tycker om, det blir bäst så, då vill berättelsen bli berättad och den blir levande och känns äkta. Energi, engagemang och beröring kommer av sig själv.
• Ha kul! Lusten är drivkraften.

15.

Lyssna. Öva. Pröva. Berätta. Om och om och om och om och om……….igen!

Berättande binder samman och ger mening.

Josefine Hultén, redaktör Pedagogsajten