Lärande misstag

Pedagogen ställer en fråga till hela klassen, och låter eleverna som ivrigt räcker upp handen svara. Känns det igen? Inger Edforss-Fuchs är en av dem som gjort samma misstag. Här delar hon med sig av sina lärdomar.

Barn i klassrumBilden är en genrebild

Så stod jag där. Jag hade fallit i fällan av gamla lärarvanor. Avslutade ett bra lektionsupplägg utomhus, där jag ville kontrollera kunskaperna hos gruppen och jag gjorde det genom att jag ställde frågor till hela gruppen. Och de ivrigaste, med viftande händer, fick svara.

Insåg allt för sent att jag då tappade en stor del av den stora klassen.  Alla de som inte vågade, alla de som tyckte gruppen var för stor för att svara, alla de som av ohejdad vana inser att det går att ligga lågt och som tänker: “någon annan tar det. Någon annan svarar. Jag stänger ner”.

Jag gick lite frustrerat tillbaka för att äta lunch med eleverna, snart var det dags för fyra dagars ledighet. Backade lektionen i huvudet i sekvenser. Funderade och insåg att visst, gruppen på cirka 40 elever var stor, MEN tänk om jag istället valt att….

Strävar efter att alla ska bli hörda

Ett klassrum, där allas röster blir hörda och lyssnade på är ett klassrum, det är dit jag strävar. Ett klassrum där eleverna blir varandras stöd i lärandet.  Ett klassrum där gruppen bär varandra över utmaningar, förklarar för varandra, sätter ord på sina tankar, sätter ord på sin frågor. Ett lärande rum där vi växer ihop och snubblar ihop och reser oss tillsammans.

Vi vet att vi behöver väcka hjärnan, skapa bryggor för att nå över hinder. Repetera. Lära begrepp. Lära minst 3000 ord/år och få kunskap att användas aktivt. Vi behöver förstå sammanhang, formulera oss, hitta förklaringar och våga ställa frågor.

Några av de kooperativa strukturerna som vi utmanar grupperna med är t ex

Par på tid, Fråga-fråga-byt, Mötas på mitten, Hem- och expertgrupp, Karusellen, Sant eller falskt, Mina ord- dina ord, Inre-yttre cirkel  

Tillsammans kommer man ihåg bättre

Så tillbaka till lektionen som jag fick backa i sekvenser.

Lektionen var uppbyggd utomhus, där jag hängt upp lappar med faktarutor, skrivna utifrån det vi sett och kanske inte riktigt förstått från vårt läger på Söderåsen. Vad gjorde man i stenbrottet? Vad simmade i bäcken Hallaröd? Hur fungerar en horst? Vilka blommor är fridlysta? Får man plocka och ta hem grodrom?  Varför ska hundar vara kopplade? Och så vidare.

Tre och tre fick eleverna gå runt, läsa faktatexten och förklaringarna, sedan gå några steg för att läsa frågor utifrån faktatexten de läst (se underlaget här.)

Tillsammans kom man ihåg bättre. Tillsammans förklarade man svåra begrepp. Tillsammans bars kunskapen fram. Rundan var gjord i tre delar, alla med samma innehåll men med olika färger. På så vis blev det inte kö vid faktatexterna, vi var ju trots allt 40 elever.

Bilden tipsar om att ställa en fråga om öppen karaktär, skriv ner era tankar och kunskaper på ett papper, gå sedan runt och jämför din lista med dina kompisar.

Skulle låtit eleverna berätta för varandra

När alla samlades igen i den stora halvcirkeln, vad hade varit bättre att göra? Bättre att göra än att jag som lärare frågar och några enstaka elever, alltid de som brukar, svarar?  Jo….

…jag skulle bett eleverna stå i sina lärgrupper om tre elever. Jag skulle ställt frågor om innehållet, men istället bett eleverna att berätta snabbt för varandra, axel-kompis och ögon-kompis. Då skulle fler elever åter fått repetera, genom att förklara. Så många fler skulle kommit till tals. Så många fler skulle tvingats hämta upp kunskapen, repetera, förklara, repetera igen. Och jag skulle ändå kunna se och höra att eleverna ägde kunskapen istället för den klassiska “läraren-frågar-eleven-svarar-kort”.

Detta är vad jag kommit fram till då jag backade lektionen jag hade utomhus.

Här nedan är några tips på hur man kan göra för att alla ska kunna höras och lära sig.

Två och två ska eleverna diskutera en fråga. När den ene pratar skriver den andre ner stödord, sen byter man. Pedagogen slumpar sedan vilka grupper som ska få dela med sig av sina tankar till klassen.

Dela ut frågekort med svar på baksidan, eleverna går runt och ställer sin fråga till en klasskamrat, kan båda svara på frågan så byter man kort med varandra. Då får individen, paret och gruppen lära varandra

Se även tidigare text om möjligheten som misslyckanden ger.

P.S. Vi gjorde en film till oss på skolan om kooperativt lärande. Kanske kan den även roa och lära andra. DS


Inger Edforss Fuchs
Förstelärare SvSO år 4-6, Västra Ramlösa skola, Helsingborg
inger.edforssfuchs@helsingborg.se
@pippipapjoddar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *